Så ni är Swingers? Njääää…

”Swinging (engelska ordet swing betyder gunga) är en livsstil som innebär deltagande i sexuella aktiviteter där fler än en partner är inblandade. En deltagare i swinging kallas swinger”. (Wikipedia)

Så förklaras ordet, o ja, på ett sätt så kan man ju säga att det ju stämmer precis på oss. Men varför tvekar vi alltid att kalla oss det, när vi får den där frågan? Är vi två småbarnsliga sexmedflera-personer som trotsigt vägrar acceptera etiketter? Är det bara för att vi vill ses på som sexrebeller där allt får vara tillåtet? Borde vi istället med stolta huvuden säga ”Ja! Swingers, till 100 procent!”, på det sätt som homosexuella män o kvinnor själv började använda orden ”bögar”o ”flator”, för att ta över dom o börja äga dom?

Men för oss låter ”swingers” helt enkelt begränsande o förminskande. Visst kan det vara bekvämt med tydligheten i en sån benämning, ge trygghet o snabbt förklara för andra var man befinner sig. Men allt kanske inte ska vara bekvämt? O om en benämningen skaver det minsta lilla, ja då vill man väl inte använda den? Den här sexmedflera-världen är komplex, o därför vill vi gärna låta bli det förenklande. Vi kan faktiskt inte så lätt slinka ner i den där burken som det står ”Swingers” på. För vi känner oss inte så enkla.

Vi tycker dessutom att benämningen ”Swingers” har en klang av gammal heteronormativitet, där partnerbyte är själva grunden, det låter 70’tal och: ”Jahapp, här har du min fru, o där tar jag din, tjohoo!” Nej det är ju inte det att vi inte gärna ligger med folk av det motsatta könet eller att vi byter partners, men vi sysslar med, o är nyfikna på så jäkla mycket mer.

Sexmedflera, ofta i röror där deltagarnas kön helst inte spelar så stor roll för det som händer? Jovisst!

Sexmedflera, ibland med lätta bdsm-inslag? Jovisst!

Sexmedflera, ibland med en tantrisk touch? Jovisst!

Sexmedflera, gärna med något som vi inte tänkt på själva, nån idé som nån annan kommer med? Jovisst!

Visst, det ord vi börjat använda, ”sexmedflera”, kan ju också sägas vara begränsande, men det är åtminstone nytt o slipper släpa på alltför mycket bagage. Det är ett vidare ord, o som vi tycker, mer tillåtande o bjussigt.

Vi vill gärna känna banden mellan bra personer i den här bredvid-världen. Vi gillar ju den, o vi är sannerligen del av den. Men vi vill vara del av den genom det vi framkommer som, när vi pratar o lär känna andra, o när vi har sex.

”Så ni är Swingers?” ”Njäää…Slå dig ner, o lyssna med ett öppet sinn, så ska du få höra vilka vi är!”

Man kan ju inte precis prata om vad man gjorde i helgen…

okänd bild från internet

”Hur var helgen då? Hände det nåt särskilt?”

”Njä…I fredags var vi så trötta, vara bara hemma då, för på torsdagen var vi på en BDSM-klubb vi går på ibland. Alltså ingen klubb så, mer som ett häng i en nerlagd industrilokal, men vill man så kan man dansa techno på nedervåningen eller knulla i en gunga eller ja- Vi hängde mest i baren, fast vi lät vår vän knyta på oss lite. Ja o sen brottades vi på en scen med mattor, som är gjord för det. Det är så sjukt kul att brottas! Har ni provat? Inte? Ja, sen träffade vi en bekant som provade sin nya flogger på El. Flogger? Det är en slags piska med många lädersnören, en ganska snäll variant av tortyrredskap faktiskt, ha ha! Efter piskandet så gick vi ner o dansade en stund innan vi hånglade alla tre på dansgolvet, discjockeyn sa att vi såg så härliga ut, o vi kände oss också väldigt härliga! Kyssar o hångel på tre är ju fantastiskt! I lördags gick vi på bio, och på söndagen hade vi lojt eftermiddagssex med ett fint par vi känner rätt väl, fick en sån där skön stilla knullsöndag, som lejonsex på heta savannen, du vet. O er helg då? Aha parmiddag på lördagen, o ut i skogen på söndagen, låter ju härligt det med ju”.

Samtal man aldrig har. Åtminstone inte med ens vertikala vänner.

Men visst kan man längta efter att få berätta. Mycket för att om man nu är med om något kul o något som betyder mycket för en, så vill man ju dela det med ens vänner. Men nej, man får ha det kokande o sprudlande inom sig. Vi vill berätta om att det finns ställen där man får vara som man vill. Ställen som det känns helt naturligt för oss att vara på. Ställen där folk knullar eller piskar på varandra för att dom vill det och gillar det. Men där är vi sannerligen inte än. Troligen kommer vi aldrig att hamna där. Det vi har är en hemlig bredvidvärld, som en Billy-bokhylla hemma som plötsligt öppnar sig o döljer en BDSM-dungeon. När kompisen i duschen efter gymmet undrande pekar på dom röda strecken på den rödsvedda rumpan får man vara snabb, ”Ja jäklar va jag ramlade igår! In i cykelstället!” Vi måste mörka och bli vaga trots att det går emot så som vi helst skulle vilja leva. Det går bara inte att kasta dom rätt in i den där härliga söndagen eller i besöket på BDSM-klubben, dom skulle bara…tystna, gapa, eller fördöma en, eller undra om man hade blivit knäpp. ”Varför ligger ni med andra- ni älskar ju varandra?!” ”Piskar ni på varandra- gör inte det skitont?!” ”Brottas, men varför?!”

Det bästa vore om vi samlade våra respektive vänner för en föreläsning. Kvällens ämne: ”Hur har El o Jo hamnat i det dom hamnat i?”. Lugnt o pedagogiskt skulle vi redogöra för våra steg, o med möjlighet till frågor utefter vägen. ”Förlåt men, Jo, suger du kuk? Är inte du straight?” ”Kul att du frågar. Jo kanske straight. Fast mest av allt ser jag mig som sexfriendly”. ”Du El- så du har blivit kysst av tio olika personer på raken?” ”Ja det ju härligt, jag älskar ju kyssar !” Små små chocker skulle vännerna troligen drabbas av, men i slutet av kvällen skulle dom förhoppningsvis vara hyfsat förstående o stappla hemåt med några tankar i sina huvuden: ”El o Jo?…Oj oj oj, det trodde jag aldrig om dom…” o så kort efter: ”Men det lät ju rätt spännande, en hel del av det…”