Författare: eljosthlm

Alla vet hur det känns när man på grund av sjukdom eller annat känner sig utanför o bredvid den man egentligen är o vill vara. Man känner sig försvunnen. Man ser på sig själv o det man en gång gjorde av härligheter, nästan som att det var någon annan, ett minne någon annan har berättat.

Men så vädrar man morgonluft igen. Det grå o det tunga sjunker undan. Man vaknar till o inser att man ju inte alls var försvunnen, man var bara satt på paus, man hade bara glidit av. Plötsligt är äventyren o upplevelserna inom räckhåll igen. Planerna o lusten. Dejterna som kan bli kul sex. Festerna som börjar poppa upp fram i kalendern. Helgerna att se fram emot. Vardagkvällarna som absolut kan innehålla sex istället för senaste avsnittet av serien man följer. Alla möjligheter som man inser finns.

O det gör vi nu. Nu är vi covid-fria o fullproppade av dom allra ljuvligaste antikroppar!

O morgonluften vi nu vädrar hör ihop med ett uttryck vi ofta pratar om: Den Goda Dagsformen. Det är den man befinner sig i när man mår som bäst. Den när bekymren som nog väl visst finns men trots allt känns lätthanterliga. Man känner sig omtyckt av människor som man själv tycker om. Man känner sig älskad av den o dom man älskar. Bortom prestation, bara för att man är just den man är. Känslan är övertygande o självklar, känslan av att befinna sig i bra omständigheter, mitt i ett bra liv som man har koll på.

Då, med Den Goda Dagsformen, så är dagen verkligen rätt för att ligga med andra. Aldrig nånsin känns hoten om att känna sting längre bort. Allt är möjligt, allt får komma, alla kyssar o alla knull är välkomna. Din älskades önskningar är bara att gå till mötes.

Till skillnad från den dåliga dagsformen: Det är fest på väg o det är bestämt att vi ska gå. Men den där lätta o goda känslan finns inte i kroppen. Stanna hemma? Nej, vi går. Den andra känner sig mer sugen o kanske det trots allt blir bra. Men brasklappen kommer fram: ”Jag kommer hålla låg profil ikväll ok?” O det är ok, det med, absolut. Man kan ha en sån kväll, en ”sitta på soffan-kväll” medan den man älskar inte har det. Den man älskar tar för sig av det som lockar, men du själv är bredvid, för dagsformen är sån. O som sagt, det är ok, livet är ju så, upp o ner.

Men tillbaka till Den Goda Dagsformen, den när man vädrar morgonluft, den är trots allt roligare att prata om. Sex-buffén är uppdukad o finns där för dig, för er ihop. Allt med vår bredvid-värld känns bra, det är en värld man aldrig vill vara utan, sån är känslan. Vi drömmer om nätter i Berlin, i Cap d´Agde, allt som vi ska göra, alla vi ska knulla. O det är inte fantasier, det är händelser som är på väg. Vad ska kunna hindra dom nu?! I-n-g-e-n-t-i-n-g!

Det är nåt fel på oss. Vi bär på störningar, det är dom som gör att vi håller på som vi gör. Vi ligger med flera olika samma kväll. Njuter med den ena personen efter den andra. Nåt blev fel i våra barndomar som gör att vi är i det här mörka o destruktiva. Det här riktigt sjuka.

Nej folk säger det oftast inte rätt ut (fast det händer!) men det är ofta lätt att ana att det är deras åsikt om att ha sex som hobby, att vilja leva sexuellt öppet o tillåtande. Domen om oss är hård fast vi inte skadar någon annan (utan väldigt mycket tvärtom!) trots att vi är beredda att för den sant nyfikne berätta om allt gott vi finner att det för med sig. Nej för dom tror inte på oss. För så störda är vi, att vi inte själva kan se hur stor skada det bringar oss. Hur fruktansvärt vilse vi är, hur många terapitimmar vi egentligen skulle behöva. Det är klart att alla inte mår toppen i vår sex-med-flera-värld, men på samma sätt som alla inte mår toppen i den vanliga världen. Att ha sex-med-flera är ingen kur mot att må dåligt men det är heller inget tecken på grav psykisk eller barndoms-relaterad störning.

Eller kanske det är en liten kur ändå, nej inte mot att må dåligt, men att ta livet i en ny o spännande riktning. Vi kan inte säga annat än att det gjort så för oss. O det handlar inte bara om sex, om fina ormgropar med bra personer, om njutningen i att se den man älskar njuta med någon annan. Nej det handlar om hur öppenheten slaskar över på det övriga i våra liv. Det är så mycket runtom oss- o i oss!- som hela tiden försöker förminska oss. Få oss att känna skam. Vi tänker för mycket på vad andra ska tycka istället för att lyssna på vad vi själva faktiskt vill. Sånt som gör att vi lever oroligt.

Vi vägrar leva oroligt.

I en förort träffar vi en fotograf vi tycker om, o efter hans önskan ger vi oss ut i skogen, klär av oss nakna o blir fotograferade, våra kroppar o träden. Sånt gör vi utan oro. O med samma lätthet ligger vi med en granne o skuttar efteråt nerför trappan o skrattar åt vilka minnen vi skapar.

Vi tänker att vi dömer andra människor mildare nu. Vi har färre fördomar, färre förutfattade meningar. Vi tror att vi lyssnar bättre. Vi är mindre skeptiska.

Såklart att det är ett behagligare liv att leva.

O kan just detta med ett ”behagligare liv att leva” vara ett annat skäl till att vissa inte vill ta in vår värld, o inte vill ställa frågor, undrar ingenting. Dom anar att det finns något i det vi berättar men det är för jobbigt att greppa, det kastar ett obönhörligt ljus på deras egna liv. Dom tvingas att se, öppna sig. O dom vill inte, det är för jobbigt.

Men då vill man ju bara säga att nej det är lätt. O det är inte farligt. Öppna upp för sex, med flera eller inte med flera, men öppna upp, o ett klart o varmt ljus kommer att börja lysa över era liv, HALLELUJA! (jo visst har ni rätt, vi är störda. Men som ni kanske märker, in a very good way). 🙂