Lockelsen vs. Rädslan

Fotograf Björn Nilsson (bilden är beskuren)

Långtifrån allt som vi har möjlighet att vara med om i den här sexmedflera-världen är enkelt o rent lockande. Första gången vi gick iväg till en sexklubb var vi minst sagt nerviga- (något som redan gången därpå kändes som att hand i hand traska iväg till ett tivoli vilketsomhelst). Likadant inför första mötet med ett par- (hjälp!)- första gången med en singelman/singelkvinna!- (hjääälp!) Men när upplevelsen väl låg bakom oss o hade förvandlats till en erfarenhet, då kunde vi glädjas över att dela den. Nej den behöver inte vara enbart lätt o härlig, vi stärks av att ha den ihop. Har den varit lite jobbig kan den faktiskt varit än viktigare.

Är det därför vi vill utsätta oss o göra saker som faktiskt är läskiga eller rent av skrämmande? För att vi vill vinna över något tillsammans? Dela en spänning o en utmaning. Vi vill ha starka grejer ihop, sånt som ingen annan har. Vi vill vara vidöppna inför varandra och även inför andra, i alla fall till viss del. Vi har ju vänt o vridit på polyamorös-tanken men landar alltid i att det inte passar oss. Vi är och vill vara exklusiva rent känslomässigt. ”Monoamorös o polysexuell” -en benämning vi lånar av en kvinna på Darkside som passar bra på oss.

Beror vår tvekan över att agera på lockelsen på att vi är rädda för att det vi utsätter oss för skulle kunna skapa ett avstånd emellan oss? Vi längtar ju egentligen efter sånt som ska binda oss känslomässigt närmare varandra. Eller är lockelsen snarare för att vi vill besegra det allra läskigaste? För övervinner vi rädslan, då har vi lyckats skapa än mer närhet o trygghet ihop?…

Något som många skulle gå med på är ett stort steg för par i den här världen, är att ge sig ut på egna äventyr, att gå på en sexfest själv eller träffa en person på egen hand. Har man varit ett par i tjugo år o med tryggheten cementerad, då är kanske utmaningen inte så stor. Men för oss, med bara två år i den här världen, o tre år tillsammans, så känns just det egna äventyret som det största steget att ta.

Vi har alltid gjort allt tillsammans, alltid varit på samma plats ihop. Vi har naturligtvis våra egna upplevelser men vi delar stunden och har alltid varandra att återvända till. Som ett slags moderskepp hittar vi varandra där, mitt i sexröran o tankar kärlek. Det har vi sett på som väldigt viktigt. På egen hand skulle moderskeppet inte finnas där på madrassen bakom soffan eller i köket med ett glas champagne. Då när man behöver en kyss, ett leende o en viskning, ”det där du gjorde med henne såg härligt ut!…”, då är man istället helt ensam… Åtminstone tills man återses o kan prata.

För vår del så kompliceras det en aning av att vi dessutom ser på det här med det egna äventyret på lite olika sätt. Vi brukar tycka så väldigt lika, men inte helt när det gäller det här.

El ska gå själv på en sexfest. Hon kommer ha sex med andra på egen hand. Denna tanke är något som Jo är mer lockad av än El. Eller hennes lockelse finns, men är helt beroende av att Jo är lockad att ha henne där. Det börjar med hans vilja. Det är lätt att hamna i tankar om att detta skulle bero på att El är en osäker person, eller ogin, eftersom tanken på att Jo skulle gå själv på sexfest inte alls är lockande för henne. Och Jo’s lockelse, skulle den bero på att han inte bryr sig så mycket eller att han är så omåttligt generös? Nej så är det naturligtvis inte.

Vi har kommit fram till att det handlar om vår dominanta respektive undergivna sida. Jo kan lockas av tanken att han bestämmer o styr över en situation han inte är närvande i. El kan lockas av att utsätta sig o göra det Jo vill att hon ska göra. Det handlar om en klassisk utlåningssituation.

Sen kommer det till en punkt när det inte går att vända o vrida på saker hur mycket som helst. Vi vet ju ändå inte helt hur det kommer kännas. Vi får väl låta Lockelsen vinna över Rädslan o göra som vi har gjort ända sen vi tog vårt första steg ut i den här världen: vi får kasta oss ut, våga, o utsätta oss.

El får gå iväg på sin sexfest.

Sen tar hon o Jo hand om det hon var med om. Aftercare, ni vet. Då blir Els upplevelse en gemensam upplevelse.

Sex-Tivolit har öppnat!

Vi var inget sex-centrum på den där hotellfesten. Vi kämpade inte våra kinder blossiga där mitt i ormgropen. Vi var inte bland dom som hjälpte tjejen som jagade fontänorgasmen. Vi hårdknullade inte någon, ingen hårdknullade oss.

Nej som två katter låg vi där på en bädd vid fönstret o betraktade, vi viskade o kysstes. O kanske vi en stund undrade om vi verkligen hörde hemma på festen. Vi hann tänka, ”Är det här med halvstora sexfester på hotell verkligen vår grej? För varför ligger vi här o bara småknullar med varandra? Varför suger vi inte tag i alla villiga o öppna människor som är här? Varför passar vi inte på?!”

Kanske för att det var en sån kväll för oss.  En ”lite-vid-sidan-om-kväll”…

O det är väldigt ok. Det kanske inte var ”vår grej”, men samtidigt: Jo! ALLT kan få vara ”vår grej”!

En man med reslig kuk sa leende till oss: ”ameh get a room!” (dvs. ”o här ligger ni på en sexmedflera-fest å bara knullar med varandra?…) Men samtidigt kallade han oss sexiga, o vi fick en känsla av att han verkligen ville ha oss där. Jo vi var mest garnityr denna kväll. Vi var en krydda mer än vi var huvudrätten. Men det vet ju alla att garnityren o kryddan kan vara nog så viktiga för upplevelsen.

Så vi spelade ändå roll denna kväll.

O vi hade det bra.

Sextivolit har öppnat för kvällen, o det du har lust att göra, är det du ska göra. Det här är möjligheternas kväll på möjligheternas plats. Här bland härliga människor som vill sig själv o alla väl. Har du lust så be Kungen av Fontänorgasmer att ta sig an dig (sågottsom ett löfte: han kommer göra det med glädje!) Sug några kukar du tycker ser härliga ut. Se till att hamna i det lilla mini-gangbanget om det är så du vill ha din kväll.

På det senaste Sex-Tivolit så var vi nog mer dom kulörta lamporna o doften av sockervadd o popcorn, än själva Jetline o Pariserhjulet. Men watch out: på nästa fest kan det vara vi som är Fritt Fall!

För vi behöver inte välja.

Vi behöver inte bestämma oss.

Vi kan få allt.

”Tänk ändå va vi får vara med om!…”

Det säger vi till varandra alltsomoftast.

Ocensurerat

På facebook delas det bilder på våra 20-åriga jag. I en låda hittar jag några där jag ser glad ut. Inte så olik mig nu faktiskt, lite längre hår, rundare kinder, men visst är det jag! Minns hur det kändes där på bilden, blandningen av oro o förväntan för framtiden. Minns hur jag inte alls tyckte om mig själv. Jag var hård mot mig själv. Dög inte. Var lite för tjock, eller åtminstone för tjock på fel ställe. Eller för söt. Eller inte tillräckligt intressant. Inte tillräckligt sexig. Något var det som hindrade mig från att ta för mig o vara där i centrum av mitt eget liv.

Ibland tar saker tid. För mig nästan 30 år. Nu ser jag hur vackert det som inte är perfekt är, just för att det är mänskligt.

Tack fotograf Björn Nilsson för dom fina bilderna på oss.

Ge mig din tungspets

Att skriva om sömlösa knull, om orgier i Cap d’Agde, om våra bästa oralsex, det är inte i närheten så djärvt som att skriva om…

…kyssar.

What?- tänker ni- om ”kyssar,” i en blogg om att ligga med andra? Hur mesigt får det vara egentligen?  Men ni kommer väl raskt att gå vidare från kyssandet till knullandet, eller hur?

-Nej.

Det blir bara om kyssar. (ja möjligen touchar vi kyssens kusin: hånglet) O vi är djärva nog att påstå att kyssandet nog är allra härligast här i vår sexmedflera-värld. O varför är det det? Kanske för att vi vet att det ALLTID blir bra sex efter bra kyssar. Känslan, kyssen, sexet, det är den obestridliga gången att älska förbehållslöst.

Vi träffar ett par för första gången. Det är en dejt. Vi har pratat, nosat på varandra, det har känts öppet o lätt, känslan är bra. Vad är då nästa steg? Vi vet ju var vi vill hamna. Så hur ska vi hamna där? Den härligaste bryggan över till det fysiska, vilken kan den vara?…

Kyssen!

Vi sitter alla fyra kring soffbordet. ”Får jag kyssa dig?” Mannen i paret frågar El. (o han får så många poäng där, bara genom att sätta ord på vad han har lust med) O redan hans fråga gör ju att det börjar rusa så smått i oss alla. För alla vet svaret på frågan, för alla vill att gränsen ska passeras. Så det ”Ja” som El svarar är redan sagt. Jo o den andra kvinnan ser på sina respektive, dom två som snart ska kyssas. Ansiktena mot varandra. Spänningen. Förväntan. I den här tillåtande bubblan som vi alla satt oss i, så är kyssen på väg. Nu så!…

Men vi stannar där en kortis.

Vi vet inte hur den kommer kännas, den där första kyssen. Troligen inte sömlös o vrålsensuell- dom kyssarna kommer sen…Men säkert sökande o nyfiken. Det är ett speciellt språk som ska börja snackas nu. Munnen på väg mot munnen. Kanske en hand om den andras nacke. Munnar o tungor möts o söker av varandra. Är det mer en lek än ett språk? En dans är det i alla fall. En pirrig o lite tonårssexig känsla, som i sista tryckaren på dansgolvet, ”Bright Eeeeyes, burning like fire!”– o vi vågar kyssa varandra!…

Vi ger varandra tillåtelse att gå över den där gränsen, kanske för att vi vill över flera gränser efter den! ”Kyss honom! Kyss henne!” Jo vill, El vill, alla vill! Hela jävla sexmedflera-världen hejar på! KYSS!!! Den första kroppsvätskan (nej det ordet är ju inte världens sexigaste, men vi får ta det) vi delar med varandra, som vi väljer att dela med en främling. Men troligen inte den sista kroppsvätskan…Den första hemliga kroppsdelen vi vill bjuda på o få av den andra: tungan. Öppna din mun, sära på dina läppar, ge mig din tungspets.

O till det som hör hemma i vår sexmedflera-värld. Att få se den andra njuta, vilja njuta, du har min tillåtelse att ge dig hän. Där är El o hon älskar kyssar. Här är Jo, o han älskar kyssar. O bredvid sig har han en kvinna han aldrig kysst. Snart är dom kyssta av varandra. El ser, den andra mannen ser. En främmande mun, en ny tunga, en ny dans o ett nytt språk. Vi talar det flytande när känslan är bra.

Första kyssen med en främling är ett löfte. Efter den följer än modigare kyssar, parade med hud o fittor o kukar.

Men nu: första kyssen. Härlig, för att den är lite nervös.

Härlig, för att den aldrig kommer tillbaka.

Ni är härliga, vi vill ha er, vill ni ha oss?

Ett mail till oss på Darkside. En kvinna som presenterar sig som flickvän till en man vi en gång råkat på på en bdsm-klubb (han gick bara fram till oss o ville prata, tyckte vi verkade så glada- bra gjort där!) Dom har läst vår blog, blir nyfikna på oss o är på väg att ta ett gemensamt steg ut i sexmedflera-världen. Kanske vi kan vara ett steg för dom på vägen ut?

Hon föreslår nåt annat än ”ta ett glas” för vår dejt (bra där!) Vi får idén: spa. Vi minns mannens öppna sätt o tänker att det bådar gott– är han trevlig så är hans partner säkert också det, så är det nästan alltid.

Dom två veckorna innan vår dejt: inget chattande eller överdrivet mailande utan bara en ren bra känsla. Är det inte komplett stäm mellan oss, så kommer det i alla fall bli en trevlig kväll, det är vår övertygelse.

Dom har signalerat att dom är lite trevande o sökande, något vi tolkar det som att kvällen ska bli ett första nosande på varandra. Det passar fint, vi är trötta och lite bakis.

När vi möts på gatan visar det sig att El o kvinnan är gamla bekanta! I 20-årsåldern tillbringade dom ett nyår i Prag. Roligt återseende, bra start på dejten, isen bröts med en gång.

Det badas, bastas, pratas. Vad är er ingång i det här? Hur ser er historia ut? Vad hoppas ni på? Vad får er att tveka? Det är ett innerligt o öppet samtal. Ingen passar på sig. Vi skrattar.

Vi går hem till oss för att fortsätta samtalet. Men bara prat, ta ett glas, ingen tanke om sex, vi är som sagt lite trötta.

Det lättpratade o okomplicerade fortsätter. Nyfikenheten på varandra. Det rätta modet att fråga om det man undrar. Inget antagande eller flörtande. Nej man säger vad man tänker o vill. Mannen frågar om han får kyssa El, det är vad han vill. Javisst, absolut. Första kyssen- den som är lite nervös, inte helt sömlös men som ger ett löfte om att det här kan bli bra. Kvinnan o Jo kysser också varandra. Vi ser varandra, upplever den där märkliga känslan av att se den man älskar hångla med en annan. Men det är bara glädje. Stinget sticker inte till i våra bröst. Tvärtom, compersion ni vet. O kyssarna blir fler, o vi lyssnar av varandra o hittar takten. Sömlöst härligt. På den stora madrassen blir kyssarna till hångel, till sex. I långsam takt, så alla hänger med. Munnar, händer, kukar o fittor, allt som alla vill ha finns här.

Ok, varför blev det så bra då?

Lagom förväntningar. Man låter mötet bli viktigare än chattandet. Man går på en bra känsla, det får räcka tills vi ses. Vi träffar ett par som älskar varandra, går varandra till mötes, är bjussiga mot varandra o mot oss. Det har vi förstått är det viktiga. O det sexiga. Ingen spelar med dolda agendor.

Samtalen är öppna o tillåtande. Allt får pratas om. Precis allt. Det är inte flörtande det är frågan om. Det är att förstå om vi fyra är på samma våglängd. Tydligt o ärligt. Just precis det som är att tycka så mycket om med den här sexmedflera-världen: säg vad du vill, kliv fram, våga visa vem du är. Troligen tas du väl emot. ”Ni är härliga, vi vill ha er, vill ni ha oss?”

Orgie med likasinnade

In modern usage, an orgy is a sex party consisting of at least five members where guests freely engage in open and unrestrained sexual activity or group sex.”. (Wikipedia)

”Unrestrained” skvallrar om en fest som gör oss fullständigt trygga, vilket är en förutsättning för att vi ska våga lägga våra hämningar åt sidan. Hämningar är ju något som förminskar oss o håller oss tillbaka. ”Jag har drömmar, men jag får inte drömma dom. Jag vill saker, men jag ska inte vilja dom. Jag ska skämmas för det jag önskar. Skammen o hämningarna är mitt sanna jag. Fy fy fy. Låt det jag lärt mig som dåligt få stort utrymme o begränsa mig. Det jag egentligen är o vill är inte något bra. Jag ska stänga in o släcka ner”.

Men i en ”Orgie med likasinnade” är hämningar som ett par skor vi ställer utanför.

Därinne är vi befriade o lättade. O ordet ”likasinnade” betyder att ingen kommer döma, alla är av samma slag o ser varandra på samma sätt. Uppmuntrar, bejakar, utan baktankar. ”Orgie med likasinnade” andas förhoppningar, längtan o uppriktighet. En tro vi har på att vi kommer bli omhändertagna o vi kommer att få omhänderta. O vi kommer att inspirera varandra.

Vi vill inte allt, o det är såklart också ok. Även att vara tveksam får i ”Orgien med likasinnade” en positiv air. Säga nej får bara precis den tyngd det ska ha, betyder bara precis att, ”…nej jag är inte så sugen på double penetration- men gärna all oralsex vi kan komma på!” Men vill vi pusha en gräns så finns det ingen bättre plats. Vill du, så gör det. Med mig. Med oss. Fråga, du kommer med största sannolikhet få ett ja.

”Orgie med likasinnade” är den ultimata drömmen om hur det ska vara i vår sexmedflera-värld. Bubblan med alla möjligheter vi önskar. Härinne får vi tillåtelse att vara dom vi vill.

O när vi kliver ut ur bubblan så kanske vi inte tar på oss hämningarna igen med samma självklarhet. Vi låter dom skorna stå o tar på oss ett par andra, några som känns mycket mycket bättre.

(Tack J – en vän i vår sexmedflera-värld – för titeln).

Jag vill den jag älskar allt gott

Konstnär: Tamara de Lempicka 

Så var det dags igen för lite sting-prat (o nej, inte den typen av Sting-prat, även om hans låt ”If you love someone, set them free” faktiskt touchar det vi skriver om här).

Det är ju så att vissa av vår sexmedflera-världs själva grundbultar kommer upp, sjunker undan o kommer upp igen, o särskilt när vi pratar med nyfikna, rookiesarna, dom som just börjat nosa på vår avundsvärda bredvid-värld. Ja då inser vi att vi nog kan vända o vrida några svängar till på vissa viktiga grejer. O vi är inte längre färskingar i det här, vi har kommit fram till saker som vi vill dela med oss av, sånt som möjligen kan spela nån roll för andra.

Frågan: ”men varför vill ni ha sex med andra?” är överstökad. Vi vet alla att vi vill ha spänningen, vi vill känna mer hud, mer kön, se den vi älskar med någon annan- göra sexet o oss själva än rikare, det är det som lockar. O det är en lockelse som är lätt att förstå, särskilt för nybörjare.

Men så till farhågorna då:

”Tänk om någon ni har sex med är bättre på vissa sexgrejer än vad ni är?”

”Tänk om er älskade njuter mer med andra? Hjäääälp!…”

”Tänk om någon av er får känslor för någon annan när ni har sex?…”

Ja. Det skulle kunna hända.

Jo rids och El knullas av dom här nya personerna, på ett sätt som känns annorlunda. Härligare? Hmm…Osäkert. Men annorlunda kan ju vara härligt. Mannens kuk verkar komma åt där Jo’s kuk inte gör. Kvinnans fitta gör något med Jo’s kuk som El’s inte riktigt gör. Dom här nya kyssarna får El o Jo att fullständigt tappa fattningen. Den där kvinnan verkar verkligen tycka om att suga Jo’s kuk…

Men är det inte bara rädslan som talar?

Det handlar om viljan att sätta sig över den o stinget som kan uppstå.

Vi vill ge varandra fler upplevelser o mer njutning, en större sex-värld. Låta varandra berikas på alla möjliga sätt. Den vi älskar ska få ha det så härligt som hen bara kan. Vi vill låta oss bejaka våra önskningar, dom vi i förtroende vågar berätta om. Släppa varandra fria. O chansen att vi kommer älska varandra ännu mer ökar. Jo vi skulle kunna önska att den andre har det lite lagom härligt. Smånjuter sådär. Knullar lite förstrött, ger o får oinspirerat oralsex, o kommer absolut inte. Vår rädsla skulle kunna göra att vi hoppas på att ingenting är så härligt som när bara vi två har sex.

Men vi behöver inte vara rädda. I vårt egna sex så plussas kärlek på o blir till något som denna härliga hobby, detta ljuvliga lilla extra, aldrig kan bli. Minns: det är olika saker. Kärlekssexet o hobbysexet. Dom kan, o kommer, absolut inspirera varandra. Men det är olika saker.

Nej vi vet att det här inte är så lätt som det verkar att vi påstår. Inte alls. Men vi vet att tanken är rätt. Vi kan väl låta det vara som ett mantra närhelst vi behöver det: Jag vill den jag älskar allt gott. Precis allt gott. Utan förbehåll.