Du knullar o du glömmer mig

Paolo and Francesca” av Jean-Auguste-Dominique Ingres, 1819

Följande kan hända:

Du o jag o en person till har pratat en stund. Nu går du in i sovrummet, hand i hand med personen. Du ger mig en sista blick. Du vänder dig mot personen o ni kysser varandra. Det är ett första steg, nu sätter något igång där jag inte kommer vara med. För jag lämnar dig, dig som jag älskar. Jag är borta en stund, går ut o tar ett glas vin nånstans. I sovrummet hemma har du det härligt med någon annan som inte är jag. Du knullar o du glömmer mig. Så kommer jag tillbaka. Du är rusig o rödkindad, smakar kön. O du blir glad att se mig, o du tar emot mig.

I vår sex-med-flera-värld går det att prata om enkel sensualism o njutning. Sånt vi gör som är skönt, utan för mycket tankar involverade. Vi får många händer på våra kroppar o det är ljuvligt. Människor som vi vill ha o som vill ha oss. Vi tappar sansen o ger oss hän. Det är lätt o härligt. Vi får kyssar i massor. Vi håller om ett bakhuvud när vi får oralsex o det svirrar iväg i skallen. Enkel o stor njutning.

Men det som är lite svårare att förstå då? Det som kräver mer funderingar o som utmanar. Plötsligt lockar sånt som går emot det vi förut aldrig sett på som lockande. Som just det att inte vara tillsammans i stunden, att ge den man älskar till en annan. Ge den man älskar tillåtelse att glömma en, för en stund.

I den rena BDSM-världen möter vi kanske än mer än i sex-med-flera-världen sånt som kräver tankar. Varför söka smärta? Varför söka dominans? Varför vilja bli fasthållen? Vad är det vackra med blåmärken o blessyrer? Det är en hel del som behöver funderas på. O det är spännande. En del av det BDSM´iga dyker ju upp i vår sex-med-flera-värld. Vi smiskar till varandra ibland. Vi biter varandra. Vi sätter på någon ögonbindel. Att vilja lämna den man älskar för att den ska knulla med någon annan touchar BDSM-begreppet ”Utlåning”, som är ett spel som innehåller dominans kontra undergivenhet. Jag bestämmer att du ska ge dig åt en annan. Jag bestämmer att du ska njuta utan mig. Jag bestämmer över dig. Men det är du som ger mig tillåtelse och utan din fullkomliga tillit o medgivande kan ingenting av detta hända.

Sen har det absolut också med kärlek att göra. Kan det vara så att avståndet (jag lämnar dig) får kärleken att bli tydligare? Som det att man inte helt ser något när man har det för nära inpå sig. Man vill se sin kärlek så stor som man bara kan. Du, den jag älskar, vågar tro på att jag finns där trots att jag ger dig till någon annan, trots att jag släpper dig fri att njuta, trots att jag vill att du glömmer mig. Det är dunkelt o inte helt lätt att förstå. Men det är spännande att försöka.

O när vi håller på, så är känslan att kärleken o livet faktiskt blir större.

Hej, vi är monoamorösa och polysexuella!

När vi gick in i sex-med-flera-världen så tänkte vi att vi skulle hålla personerna vi träffade litegrann på avstånd, att det fanns ett värde i att relationen var ytlig. Det handlade ju bara om att vi skulle ha sex. Vi skulle ju inte bli ihop med dom.

Men tiden har gått o vi har fattat det vi väl egentligen alltid vetat: sexet blir bättre när man har det med människor man känner o tycker om. Såna man vill hänga med innan o efter. Såna man vill skratta med o öppna sig för. Med tiden har också modet kommit. Att släppa människor inpå oss har inte hotat oss som par.

Vi har landat i att vi vill ha vänskap o sex. Med par o med singlar. Vi vill inte på något sätt hålla människor som intresserar oss ifrån oss. Vi vill veta mer om dom. Veta vad som glädjer dom, vilka bök dom varit med om, vad dom fruktar o vad dom hoppas på.

Ja på ett sätt kan man säga att vi vill bli ihop med dom.

”Det där paret, dom är vi ihop med! O han där, är vår pojkvän! O hon, hoppas vi ska bli vår flickvän!”

”Ni vill alltså ha polyrelationer?”

Nope. Pratar man om polyrelationer så handlar det om djupa känslomässiga band. Vi längtar efter innerlighet med bra personer, såna vi vill ha mer av. Kärleksmässigt så har vi ett så starkt fokus på varandra, o det är så vi vill ha det. Kanske för att vi helt enkelt inte är lagda åt polyhållet. Kanske för att orken o intresset för polyrelationer inte finns där. Slutsats: vi kallar oss monoamorösa och polysexuella.

För oss är det viktigt att vara i samma upplevelse, så därför träffar vi inte andra på var sitt håll. Vi vill befinna oss i samma sexbubbla. Då trivs vi. O såklart att det känns härligare att se den andra ha sex med såna vi tycker om. Där blir vi några vi vill vara o lyfter oss över stinget o missunsamheten, där syns verkligen värdet av denna härliga hobby.

Men det är inte det enda vi vill. Den stora tratten vi hade när vi började har vi delvis fortfarande. Vi håller fortfarande varandras händer o hoppar ut. Vi har inte snävat in, bara förstått vissa saker. Ge oss uppsluppna fester med främlingar, ge oss spännande klubbar, ge oss nya upplevelselser o vi ska ge vad vi kan o har.

Så, äventyret fortgår. Med allt som lockar. O med paren vi skojar om att vi är ihop med, med våra pojk o flickvänner. Vilken härlig protest det dessutom är, mot det stela o förväntade, mot det konventionella. Vi älskar det. Det ni tror att vi är, är just det vi inte är.

Jag vill den jag älskar allt gott

Konstnär: Tamara de Lempicka 

Så var det dags igen för lite sting-prat (o nej, inte den typen av Sting-prat, även om hans låt ”If you love someone, set them free” faktiskt touchar det vi skriver om här).

Det är ju så att vissa av vår sexmedflera-världs själva grundbultar kommer upp, sjunker undan o kommer upp igen, o särskilt när vi pratar med nyfikna, rookiesarna, dom som just börjat nosa på vår avundsvärda bredvid-värld. Ja då inser vi att vi nog kan vända o vrida några svängar till på vissa viktiga grejer. O vi är inte längre färskingar i det här, vi har kommit fram till saker som vi vill dela med oss av, sånt som möjligen kan spela nån roll för andra.

Frågan: ”men varför vill ni ha sex med andra?” är överstökad. Vi vet alla att vi vill ha spänningen, vi vill känna mer hud, mer kön, se den vi älskar med någon annan- göra sexet o oss själva än rikare, det är det som lockar. O det är en lockelse som är lätt att förstå, särskilt för nybörjare.

Men så till farhågorna då:

”Tänk om någon ni har sex med är bättre på vissa sexgrejer än vad ni är?”

”Tänk om er älskade njuter mer med andra? Hjäääälp!…”

”Tänk om någon av er får känslor för någon annan när ni har sex?…”

Ja. Det skulle kunna hända.

Jo rids och El knullas av dom här nya personerna, på ett sätt som känns annorlunda. Härligare? Hmm…Osäkert. Men annorlunda kan ju vara härligt. Mannens kuk verkar komma åt där Jo’s kuk inte gör. Kvinnans fitta gör något med Jo’s kuk som El’s inte riktigt gör. Dom här nya kyssarna får El o Jo att fullständigt tappa fattningen. Den där kvinnan verkar verkligen tycka om att suga Jo’s kuk…

Men är det inte bara rädslan som talar?

Det handlar om viljan att sätta sig över den o stinget som kan uppstå.

Vi vill ge varandra fler upplevelser o mer njutning, en större sex-värld. Låta varandra berikas på alla möjliga sätt. Den vi älskar ska få ha det så härligt som hen bara kan. Vi vill låta oss bejaka våra önskningar, dom vi i förtroende vågar berätta om. Släppa varandra fria. O chansen att vi kommer älska varandra ännu mer ökar. Jo vi skulle kunna önska att den andre har det lite lagom härligt. Smånjuter sådär. Knullar lite förstrött, ger o får oinspirerat oralsex, o kommer absolut inte. Vår rädsla skulle kunna göra att vi hoppas på att ingenting är så härligt som när bara vi två har sex.

Men vi behöver inte vara rädda. I vårt egna sex så plussas kärlek på o blir till något som denna härliga hobby, detta ljuvliga lilla extra, aldrig kan bli. Minns: det är olika saker. Kärlekssexet o hobbysexet. Dom kan, o kommer, absolut inspirera varandra. Men det är olika saker.

Nej vi vet att det här inte är så lätt som det verkar att vi påstår. Inte alls. Men vi vet att tanken är rätt. Vi kan väl låta det vara som ett mantra närhelst vi behöver det: Jag vill den jag älskar allt gott. Precis allt gott. Utan förbehåll.

Fullkomligt gränslöst!

Gränser ja, det har man ju, särskilt när man börjar fundera på att ge sig in i den här sexmedflera-världen. Pratet sätter igång o det är ju helt rimligt att man börjar försiktigt.

Som i vårt fall, nyfikenheten på att bjuda in en kvinna till i vårt sex. Vi närmar oss den första gränsen: en person till. Hur kommer det kännas att se dig med en annan? Kyssa en annan? Slicka en annan? Knulla med en annan? Hela tiden gränser att fundera på, hejda sig framför eller kliva över.

O vi reflekterade över hur dom vi hade framför oss för länge sen, när vi klev in i det här, hur långt bakom oss vi har dom gränserna nu. Vi minns tanken på penetrationssex, att det verkligen var en kraftig gräns att passera. Sen började vi prata om varför. Är det mer intimt än oralsex? Hmmm, varför?…Sen hände det, o gränsen var bakom oss. O nej, det var inte okomplicerat, men det vi lärde oss var, att det ändå är ok att spränga gränsen om man är noga med att prata om sprängandet efteråt. Att man både pratar om det innan o att man tar hand om det efteråt. Det är det som bygger en styrka i en relation.

Vad finns det mer för gränser? Ja det finns dom som vi fortfarande ser att vi har en bra bit framför oss. Kanske vi aldrig kommer passera dom. För det sanna med gränser är ju att det ju inte är självskrivet att dom SKA passeras, det är ingen nödvändighet. Som att någon av oss träffar någon annan helt själv. Vad är lockande med det? Finns det något lockande? Vad är läskigt? O varför ska just den gränsen passeras? Det här är ju vårt gemensamma äventyr. Kan det fortfarande vara det om vi träffar människor på egen hand? Jo det känns som en kraftig gräns o vi ser oss inte passera den just nu. Men kanske att vi närmar oss den. Att se den andra ha sex med någon, lite från vid sidan om, o att njuta av det. Kanske att för en stund lämna rummet, veta att den andra har sex därinne- det är ju att närma sig den där kraftiga gränsen. Hur långt ifrån den gränsen är vi?

Vi kommer alltid sätta oss själva först såklart, vår egen trygghet. Men att kasta sig ut finns ju också ett värde i, det har vi förstått, vi har lärt oss mycket om oss själva o vår relation av det. Men det är ju inte alltid rätt att bara kasta sig ut- eller?…

Kommer det ner till hur trygga man är med varandra?

Om det existerar fullkomlig trygghet o tro på den kärlek man har, är det då möjligt att pusha på precis alla gränser som finns i den här sexmedflera-världen?…O är det en vinst med det?

Jag vill hjälpa till att göra dig modig o stor, att din upplevelse av livet ska bli så stor du vill. Säg vad du hoppas på, säg om det finns en gräns som du vill ta dig över. Jag är med dig över den. Mig har du, över alla gränser.

Ligg med honom…

. . . jag är här.

*

Coronatiderna är speciella. Vi är skilda åt o då skriver vi istället till varandra. Vi vänder o vrider på saker. Som det här:

Jo:

”Det här med du o jag o en man till. Går du igång på det bara för att jag går igång på det?”

El:

”Oj, det där är komplext. Jag går igång på situationen, visst. Uppmärksamheten, att bli åtrådd så, och ’ompysslad’. Men jag skulle inte göra det om inte du gick igång på det också. Då skulle jag känna mig obekväm. Att du går igång på det adderar enormt mycket för mig. Det gör att jag kan slappna av och ge mig hän. Älskar att du styr upp det. Att det är lite din grej till oss. Så nej, jag skulle inte gå igång på situationen i praktiken, om inte du gjorde det. I teorin går jag ju igång på det för jag vet ju nu hur kul och härligt det kan vara!”

*

Det där med att se den andre ha sex med nån annan är ju nåt vi hela tiden återkommer till- o det är ju inte konstigt, det är ju en grund i hela vår sexmedflera-värld.  ”Se dig ha sex med en annan” är spännande o den är…intressant. O jag, Jo, har kommit fram till att jag njuter av att se dig, El, med en annan man. (givetvis, som allt i vår speciella värld, min vetskap om att det är en bra person inblandad, en person jag gillar, är självklar, den tar vi för givet).

Så, vad handlar det om då?

Såhär tänker jag, Jo:

Vi har det här tillsammans, det är ingen ”grej” som någon av oss äger. Den här världen är lika viktig o härlig o kul för oss båda. Där börjar det. Vi längtar efter att släppa varandra fria i vår njutning. Vi vill utvecklas som par o som individer. Att utsätta mig för att se henne njuta, att vinna över stingen- eller nej, nu är jag där att det inte längre känns som att utsätta mig. Det hinner inte bli några sting att vinna över. Det blir ett bevis för vår kärlek. För kärlek är ju att lita på, att skapa trygghet. O hon är så trygg med mig att hon kan ge sig hän med den andre mannen. Jag vet hur härlig hon är som sexperson- o nu får jag se mer av det, där är hon, härliga människa! Det lilla avståndet får mig att verkligen se. Hon är inte rädd, hon låter sig användas, tas om hand, ha det härligt o spännande. Det vill jag ge henne. Ge oss. Stora ord, men I Kärlekens o Njutningens namn. Njuter av att se henne utan oro, blunda o ta emot en annan man än mig- alltid tillsammans med mig. Älskar henne för det hon vågar ge mig.

Kärlek o rädsla

Foto: Bil Brown

Fullständigt skräckslagna för att förlora varandra så springer vi rätt emot rädslan o utmanar den. Vi puffar bort varandra för att ha oss kvar. Glöm mig, så glömmer jag dig. Du i hennes armar, i allt ni kan ge varandra. Vi skänker din mun till hans kuk. Vi förlorar oss o vi glömmer oss. Försvinner o kommer hem. Kyss mig som du kysste henne. Jag smakar hans kuk från din mun, du slickar hennes fitta från min. Alla som verkligen vill ha oss, ska få oss. Aldrig att vi förlorar något av det vi har.

En kärleksförklaring

Alla hjärtans dag. Så visst funderar jag lite extra på det där vi har. Hur det blivit så bra.

Hur tacksam jag är över att vi har varandra.

Tror att det viktigaste vi har ihop är uppriktigheten. Den har i takt med att tilliten vuxit blivit en självklarhet i vår relation. Men visst har vi fått jobba för det, för innan jag träffade dig var det ingen självklarhet för mig. I alla fall inte när det kom till sex. Så mycket teater, så många fejkade orgasmer. Så fel fokus. Glömde liksom bort att njuta själv för jag var allt för upptagen med att duga för den andre. Vilket slöseri o fan vad befriande att ha släppt på skam och självmedvetenhet! Att ha gjort det har gett plats åt innerlighet och närvaro. Och i det kan jag njuta, och möta andra – på riktigt.

Så tack för denna resa från hämmad, osäker och skamsen till lösaktig, modig och slampig!

O för att klara av det, hur har jag gjort?

Jag tror jag började med att bestämma mig för att allt är ok, åtminstone i tanken. Tillät mig att känna efter kring olika fantasier. Började fantisera! Slutade tänka ”Nej, detta är inte för mig!” utan snarare ”Ja, varför inte?”

Nu har jag har slutat väja för det som är främmande o obekvämt o istället frågar jag mig själv varför jag tycker just detta är jobbigt att tänka på. Är detta ett tabu för mig? Jag vill vända o vrida på allt. Låta allt få plats o synas.

Så Jo, tack för att du finns. Med dig blir världen större. Tack vare kärleken och tilliten jag känner för dig vågar jag vara jag. O det är en som även är tillgänglig för allt möjligt härligt med andra.

Sex som hobby: läskigt, härligt, farligt, viktigt.

Hobbys kan ju se olika ut o ge en saker av olika slag. Dom kan ge en förströelse eller utveckla en- allra helst båda sakerna samtidigt. Alla skulle nog gå med på att en hobby är något man ger sig ikast med med rätt mycket liv o lust, det är liksom viktigare än vad ordet säger- det låter lättviktigt, men är rätt viktigt.

Som hobbyn ”sexmedflera”. (O ja, ”hobby” ger associationer till frimärkssamlingar, släktforskning, knyppling o gamla tåg…men visst kan sex vara en hobby. Något kul o intressant som kan få betyda mycket, om man har lust till det).

Vi har närmat oss den hobbyn stegvis, eller snarare med ganska rejäla kliv ibland…Kastat oss handlöst ut, nyfiket o hungrigt. Men visst var det många rädslor som dök upp när vi började. I början visste vi så lite om hur det skulle påverka oss. Var vi beredda att satsa oss själva o vår relation i vårt äventyr? Nej inte riskera, men utsätta?

Hur skulle vi våga det?

O hur såg rädslorna ut?

Såhär ungefär: rädslan av att inte räcka till, att bli bortglömd, hamna utanför. ”Vadå en kvinna till? Varför det?…”, ”Ok, oralsex- men penetrationssex?…oj oj oj aj!…” Det dök upp en rädsla för att inte förstå den andre, eller kanske inte ens förstå sig själv. Kunde vi förstå alla motsägelser (särskilt inom BDSM. Smärta o njutning, hur hänger det egentligen ihop?…), Rädslan över att få syn på sin skam o att minnas tidigare relationer med dåligt sex – mmm, mycket var läskigt.

En rädsla benämnde vi ”skapa ett monster”. Vi ger oss ut i den här världen hand i hand, men någon av oss far i väg åt ett håll dit den andre inte vill, eller kanske ”sexmedflera” plötsligt blir viktigare för den ena. Rädslan handlar om att den där handen man höll i inte längre finns där.

Så hur faaan kunde vi våga?

Sex är vår grej, det började väl där. En stark drift i oss, en pockande nyfikenhet på vad sex kan vara. O vi trodde väldigt starkt på att vi ville utforska det här vidare ihop. Vi skulle följas åt. Nej vi kunde såklart inte vara säkra på att vi alltid skulle vilja samma saker eller uppleva saker på samma sätt, men vi var säkra på att vi skulle lyssna in den andra, vi skulle prata, inget skulle få lämnas med en oklarhet. O här kommer nu ordet som nog dykt upp flest gånger bland våra inlägg o ordet är Kommunikation.

Skriv det i eldskrift över himlen! Kommunikation, om allt, i alla lägen.

Ingenting kan faktiskt bli en katastrof om man sysslar med kommunikation. Man upplever svåra saker, absolut, men sätt ord på det o blanda in den andra, där är knepet. O ”sexmedflera”-världen kommer med massor av starka saker. Vi tar vårt sex o involverar andra, gör en hobby av något viktigt, o vi utsätter oss. O det blir också mycket värt, för att vi delar det o vi får så mycket upplevelser tillbaka, o vi får dom ihop.

Vi har pratat om ”sting” o svartsjuka, starka känslor som ligger på lur när man ligger med andra. Men vi har insett att vi vill känna starkt, o med mäkta stora ord så har vi förstått att det är vår tanke om hur vi vill leva. Inte dolt o förmildrat, nej hellre starkt, öppet, modigt- o kanske med lite ”aj!…” då o då. Men ett ”aj!” då o då är ett högst rimligt pris för det vi får: en hobby som gör att vi förstår oss själva o varandra bättre. O vi har det väldigt väldigt kul på vägen…

Vet du hur jag visste att du haft penetrationssex?

foto Bianca Gerasia

Inom BDSM finns uttrycket Eftervård. När man har varit med om något så känslomässigt o fysiskt krävande som en BDSM-session, så behöver man hjälp att landa o att samlas ihop igen, man behöver ömhet o prat om det man varit med om.

Något liknande finns i sexmedflera-världen.

Det kan ha varit en fantastisk kväll på en sexfest, ett enda pärlband av lyckträffar o härliga möten, en bella notte full av stäm. Det prat som uppstår när kläderna åker av, o under duschen innan man stupar i säng, är lätt o kul, små minnen från kvällen poppar upp, ”Vet du hur jag visste att du haft penetrationssex? Din kuk smakade kondom”. Man mår bra, kanske tillomed lite hög, men man är ju trött o omtumlad, man blir ju det när man tagit emot andra människor på alla möjliga sätt, kyssar, sex o prat, skratt o vin. Vi har insett att en sån kväll, trots att den varit lyckad faktiskt kan ses på som ett slags förspel. Kvällen får oss att förstå skillnaden mellan vårt eget sex o vårt sexmedflera-sex. Det förra bottnar i vår kärlek, det sexet far iväg åt alla håll, högt o djupt, det svämmar över alla breddar. Okontrollerbart o med en fullständig ihopblandning av allt som är vi. Sån är känslan. Sexmedflera-sexet är världens härligaste hobby. Inte förringande nänä, vi är ju glada över att dela den hobbyn, men den är ”bara” just det, något härligt extra. Enkel i all sin komplexitet. O Eftervården efter en lyckad kväll är ofta vårt eget sex. Det är för oss att samla ihop oss i varandra.

O om kvällen bara varit halvbra? Ja vi hamnar ofta där ändå, i vårt eget sex, ja behovet av det är ju ännu större efter en halvbra kväll. Men först har vi behövt prata. Vad var det som gjorde kvällen till bara halvbra? Hur uppstod ensamhetskänslan- om det var den som kom? Hamnade någon av oss vid sidan av? Dom nya steg vi tog ikväll- om vi tog några- hur kändes dom?

På en mindre sexfest: Jo betraktar El en aning på avstånd, när Piff o Puff (två män som sexpysslar tillsammans helt enkelt) tar sig an El på alla sätt o vis- vaginalt o oralt! bom bom bom!- o där! skiftar Piff med Puff, hej o hå va det går! Jo har en kväll när han inte är helt närvarande, inte riktigt Där- o det är ok att känna så ibland- han vill helst mest betrakta o begrunda det som händer. Jo o El hade pratat om det som nu händer El med Piff o Puff, innan, alltså El’s sex med andra män, lite på egen hand, o nu blev det läge att uppleva det.

Pratstunden i badrummet hemma efteråt är Eftervården. Den handlar om förväntningarna vi hade, upplevelsen o hur det känns nu. Ihopsamlandet är viktigt. I fallet med Piff o Puff så kom vi fram till att ”Njäää…” o av ett par olika orsaker. El’s kluvna känsla inför det faktiska sexet. Det är inte riktig det som är hennes grej, inser hon. Det är för lite sinnligt, för lite av kyssar, hångel, för lite av sexröra, för mycket bara bom bom bom! O vidare: som att vi lite tappade bort varandra där. Vi kan absolut ha sex med andra, med ett avstånd emellan oss, behöver inte hålla varandra i handen. Men vi vill inte uppleva känslan av att bli lämnade själva. Vi måste känna den andras närvaro, om än bara mentalt. Det kom fram i pratet efteråt. Vi känner att ingenting vi gör är farligt. Vi kommunicerar det härliga, o vi ger oss aldrig om något skaver för det är då vi lär oss saker om oss själva och varandra.

Sen har vi vårt eget sex o är oövervinnerliga.