Rookisarna- vi, för flera år sen- hade länge pratat om att vårt sex inte bara skulle vara vårt. Spännande prat som började på skoj o som efterhand stramades upp till mera allvar. Oj…det här är ju lockande på riktigt! Prat blev verklighet. O jag tycker det ser härligt ut när min älskade har sex med en annan man, vilket förvånar mig något. Hon flackar inte med blicken för att fånga min blick ”…Hjälp, va gör vi?!…Du vet att jag älskar dig va?!…” Nej inget sånt. Hon är trygg med mig o det vi gör. Efteråt medger hon att det inte alls var någon mindblowing njutning. Men spännande, nåt hon vill ha ihop med mig, o det räcker långt. Vi hade pushat våra gränser, flyttat våra frontlinjer. O landat i nåt knasigt, härligt o småförvirrat tillsammans.
O berättelsen fortsatte, gränsen pushades på: Push push: jag lämnar henne med en man, går ut i köket, har ingen aning om vad dom gör inne i sovrummet. Push push: jag är inte där när en man kommer. Dom har sex själva. Sen kommer jag hem o är med. Push push: jag är inte där när en man kommer. Dom har sex själva. O jag kommer hem när han har gått.
Det som finns på den här sidan gränsen, det jag har erövrat, det definierar den jag är. Pushar jag på gränsen finns risken att jag hamnar i nåt där jag inte kommer känna igen mig. Bortom gränsen finns osäkerhet o förvirring. Men ändå lockas jag bortom gränsen- så länge det är inte är för långt bort. Lika lite som Mowgli kan låta bli att kika in mellan trädgrenarna när han hör tjejens ljuva sång, så kan jag låta bli att blicka bortom min gräns, när jag väl fått vittring på vad som kan finnas bortom den. O ofta gör jag som Mowgli som struntar i Baloos vädjanden om att ”Glöm henne nu! Du vill ju va i djungeln, inte va me tjejer!”.
Jag inser att gränsen är värd att pushas på. Varför? För att vinna, vadå? Varför utsätta mig? Varför utmana mig? Varför äventyret?
En man o en kvinna med varsin gräns att pusha:
Han är en man som är med en annan man i ett hårdare famntag än han är van vid- med kvinnor alltså. Skäggstubb, muskler, styv nacke. Nej dom ska inte brottas. Det borde dom ju, som dom två straighta män dom är. Men nej dom ska ha sex. Han suger den andres kuk. Han skiter faktiskt helt i att han alltid sett sig som straight, det är fullkomligt oviktigt. Det intressanta för honom är att pusha på gränsen för vad en straight man förväntas göra. Han har kickat lite på sin straight man-identitet. Så vad är han nu då? Ja det beror väl på hur han upplevde det att ha sex med en annan man. Jaaa…Han vet inte. Klart förvirrande. Men inte dåligt. Tror han att han känner.
Hon är en kvinna som verkligen pushar på gränsen för vad hon förut kunde se sig göra. Hon är självständig o stark, pekar med hela handen om det behövs, säger vad hon tycker utan svaj på rösten, feminist, såklart. Men här är hon, mitt i det hon ville o lockades av: ett gangbang. Några män använder henne men tar också hand om henne. Nyttjande o omhändertagande. Dom gör det dom vill med henne, inom den här nya gränsen, som är en bra bit bortom hennes tidigare gräns. Klart förvirrande. Borde hon verkligen? Vad gör det här med henne som person? Gör det ens nåt att hon är så förvirrad?…Var upplevelsen dålig? Nej, det var den inte. Tror hon att hon känner.
Är kanske förvirringen o osäkerheten målet med att pusha en gräns? Att aldrig vara helt på det klara med vem jag är o var jag har mig. Att aldrig komma fram. Att fortsätta tro på att det finns mer, mer som är sant om mig.
Den här snälla o omtänksamma personen (ja det skulle nog dom flesta gå med på att han är) kommer att tvinga den han älskar att hålla andan. Han kommer örfila henne så att hon chockas. Han kommer att handklova henne o sen fästa klädnypor på hennes bröst o retfullt daska till dom. Han kommer smiska henne med en gammal rotting-mattpiska, med en gammal linjal, med en ridpiska, med en batong som går på djupet. Det han utsätter sin älskade för kommer få henne att gråta o flämta. Men hon vill det här, lika mycket som han. Efteråt tar det älskande paret väl hand om varandra.
Det finns alltid ny o osäker mark att ta oss ut i. Lockelsen i att bli främlingar i ett främmande land. Där kan ingen vara cool o tillbakalutad. O cool o tillbakalutad känner vi, är verkligen inget att sträva efter. Att bli en smula ny däremot.
eljosthlm.com 