Ocensurerat

På facebook delas det bilder på våra 20-åriga jag. I en låda hittar jag några där jag ser glad ut. Inte så olik mig nu faktiskt, lite längre hår, rundare kinder, men visst är det jag! Minns hur det kändes där på bilden, blandningen av oro o förväntan för framtiden. Minns hur jag inte alls tyckte om mig själv. Jag var hård mot mig själv. Dög inte. Var lite för tjock, eller åtminstone för tjock på fel ställe. Eller för söt. Eller inte tillräckligt intressant. Inte tillräckligt sexig. Något var det som hindrade mig från att ta för mig o vara där i centrum av mitt eget liv.

Ibland tar saker tid. För mig nästan 30 år. Nu ser jag hur vackert det som inte är perfekt är, just för att det är mänskligt.

Tack fotograf Björn Nilsson för dom fina bilderna på oss.

Vem gillar egentligen hår i maten?

Bettie Page

Innan vi började ha sex med fler hade vi könshår. Visst, lite trim höll vi på med, och hårlös bikinilinje, absolut. Men Els´ vulva hade en mörk buske som hon tyckte var fin, o Jo jobbade med hyvel, höll bara efter ”porrpungen”, som det kallas.

Sen förstod vi, i takt med att vi träffade fler människor att det var det helt hårlösa som gällde. Det är normen i sexmedflera-världen. Det fanns till o med dom som uttryckligen inte ville träffa par med hår. Uttrycket ”Vi gillar inte hår i maten” dök upp flera gånger. Oj oj då, tänkte vi, kommer folk tycka att vi är äckliga o ofräscha, bara för lite hår? Och en liten irritation växte fram. Får man faktiskt inte se ut som man vill? Hur är det med att vara stolta över våra kroppar o duga som vi är? Nu när vi kliver in i en värld som är så öppen och tillåtande, varför är då lite hår på könet så kontroversiellt?

Det finns ju faktiskt inga vetenskapliga nackdelar med att ha könshår. Det är inte mindre hygieniskt, tvärtom kan rakning o vaxning orsaka småsår eller inflammationer i hårsäckarna där bakterier frodas. Håret fungerar som en liten kudde, ett skydd mot friktion som annars kan orsaka skav. Vidare har det hårlösa könet svårare att reglera temperatur o kan då svettas mer…

Så är det enbart en (porr-)estetisk fråga? Nej, det är det inte. Nu när håret rykt vet vi ju att det hårlösa sexet faktiskt är bättre. Det är en annan känsla. Närmare, mjukare. Oralsex på ett hårlöst kön, det är verkligen skillnad. O det är skönt att smälta in, skönt att slippa kommentarer o behöva förklara sig i mötet med andra sexpersoner.

Men samtidigt…Hur förklarar vi hårlösa kön för våra barn som är på väg in i puberteten o som vi vill ska vara stolta över sig själva precis så som dom är…? O mötet med dom textila vännerna, i omklädningsrummet, i bastun. ”´Va! Du är ju alldeles…slät! ”Ööö…jaa…”

Hur blev just könshåret så laddat?

Kroppen: vårt sexverktyg.

En artikel handlade om utseendefixeringen bland unga manliga homosexuella, där jakten på den trimmade kroppen hos många skapar en hets lik den man främst hör om hos tonårstjejer. Härligt sex- o sex med många partners- blir synonymt med, om inte stora muskler, så åtminstone hyfsat definierade sådana, o en fin mage på det såklart o gärna en solbränd ton över alltihop också. (Om man nu inte är ”gaybear”, då gäller ju helt andra ideal, då ska det vara hårigt o stort, såväl magar som kinder!).

Hur står det till med utseendefixeringen i vår sexmedflera-värld? Visst har vi med varandra att göra med kläder på också, vi minglar o flörtar, o vi kan göra oss attraktiva med snygga skjortor o klänningar. Men- förr eller senare så är vi där nakna ihop, o har inte mycket hjälp av textilier. Jo möjligen en kort stund, snygga bh’ar o trosor o kanske tillomed läckra kalsonger kan göra oss lite extra tilltalande. En del behåller dom där små fjäderlätta spetsplaggen på hela kvällen, men för dom flesta av oss, så är vi där med våra kroppar, o bara dom. Detta skulle ju kunna skapa en rätt upptrissad koncentration på huruvida vi har gymmat ordentligt o hållit koll på vår kost. Därför att för sex, den hobby vi håller på med, så är ju kroppen vårt verktyg.

O hur har vi det då med våra kroppar?

Jo visst pratar vi i profiler på våra sexsajter om att vi är tränade, o många av oss anstränger oss för att få till bilder som är mer än smickrande. O hamnar man i Cap d´Agde- sexmedflera-paradiset i södra Frankrike- så kan man få en känsla av att ”jakten på den perfekta kroppen” hör tätt ihop med ”jakten på det bästa sexet”. Där vid poler o på partyn är det mer regel än undantag med fixade bröst o rumpor, o midjor som har sugits fram till perfektion (säger det idealet i alla fall…)

Men, trots detta: Vi tycker nog att vi i många sexmedflera-sammanhang ändå möter en mer avslappnad syn på våra kroppar. Klart vi vill vara fina o känna oss snygga. Men det som gör att vi känner oss det, handlar mer om den lust o frejdighet vi lyckas komma in med i den här ljuvliga leken. Nu kanske många protesterar, o såklart, det beror väl på sammanhangen, typen av fester, o kanske också vilka åldersspann vi pratar om, yngre har ju en större möjlighet till att ha klassiskt attraktiva kroppar o deras krav blir då kanske andra.

(Kravet på helrakade kön är förvisso stenhårt, men vi tillåter oss att just prata om kroppen i övrigt. Men tankar kring det helrakade könet får nog bli ett eget inlägg framöver…)

Vi som befinner oss på väg mot eller är lite efter femtioårsstrecket har i rätt stor utsträckning förmåga att i mycket högre grad värdera en härlig energi som en person kommer med, än en slimmad kropp. Mår en person bra i sin kropp i den här världen, då tenderar den också att kunna ge sig i kast med sexet på ett befriande lätt o härligt sätt. Må bra kan man ju såklart också göra om man är tränad, men poängen är att det ofta faktiskt kan få lov att vara lite hursomhelst med kropparna, bara just energierna o inställningen till sex är den rätta – dvs skriande vidöppen o tillåtande. Är personen en bra person, roligt att prata med, underbar att kyssa, intagande som fan att hångla med, ja då spelar faktiskt resten av kroppen andra-fiolen, så är det bara.