”Ljuv plåga”.
Att vänta kan vara riktigt jävla jobbigt. Men det kan också vara ljuvt. Hon ligger fastkedjad, ögonbindlad o naken på en säng o vet att det förberetts något för henne, men hon vet inte vad. Hon är extra uppmärksam på ljud, dofter, ja allting, sinnena är hyperkänsliga. Det som kommer blir säkert härligt. Kanske smärta. Troligen bådeock. Hursomhelst så vet hon att det väntar något stort att uppleva. Paradoxalt är hur hon vill dra ut på väntan, samtidigt som hon vill igenom den o kastas ut i upplevelsen. Nu hör hon hur dom rör sig!... Dom är i rummet!... Vid sängen!... Vad gör dom?! Väntan blir kortare o kortare o kortare... ”Ljuv plåga” är nog det rätta uttrycket.
eljosthlm.com 