”Jag njuter inte som du”, skrev El i ett inlägg för en tid sen.
”Njuter”?
Nej, det handlar lika mycket om ”Lider”.
Nej Jo har inte försökt mildra när han pratat om njutningen han får av Els egna sex med andra män. Han har bara först nu insett hela sanningen- den så klassiska insikten:
inget ljus utan mörker,
inget liv utan död,
ingen njutning utan lidande.
Att Jo inte kunnat se det tidigare var nog en rädsla för att El då skulle vilja skydda honom. ”Nänä, inga fler knull med andra män! Jag vill dig inte illa!” För vem vill åsamka den man älskar lidande?!
Men Jo vill inte bli skyddad.
För er som är bekanta med mekanismerna i BDSM-världen, så är det att sukta efter att lida självklara saker. Som i Zadie Smith-citatet: ”It hurts, just as much as it is worth”.
”Åh, snälla! Jag kan väl få en egen kväll med en härlig man!…”
Nej, så säger inte El. Det är inget som starkt lockar henne. Utan Jo’s vilja o driv, så skulle det inte bli några egna kvällar med härliga män. Men El är beredd att gå Jo till mötes, o vill bjuda honom på lidandet. O i det finns hennes njutning.
Det börjar med Jo’s planerande.
Vem är möjlig för El att träffa själv? (Bara i ordet ”själv” finns en liten plåga för Jo, han som känner sig så ihoptvinnad med El, ”Själv?! Utan mig?!”). Det ska vara en man som El av nån anledning verkar nyfiken på. Nån som kommer med något speciellt. Lite corny kanske. Sensibel. Smart. Attraktiv. Han hittas o Jo kontaktar honom. O han är på. Där ökar kraften i Jo’s idande ordentligt. Idén blir verklig o genomförbar. Scenariot med El o mannens möte (småflörtande i en bar, sen hans hotellrum) växer fram. Tanken Jo har på att inte dyka upp på hotellrummet rymmer mycket rikt lidande. Han ska aldrig få se o uppleva det El är med om, bara höra henne berätta efteråt. O efteråt kommer han förstå: El o den här mannen har verkligen fått till något tillsammans. El tappade bort sig på ett härligt sätt- Jo förstår det på hennes ordval. Hon o den här mannen connectade. El vill väldigt gärna träffa honom igen.
Nej detta har ännu inte hänt.
Men tron på att det kan hända- däri finns det ljuvliga lidandet.
Jo ser sig som en person med vissa dominanta drag. Han styr o ställer med planer, vill kontrollera. Men likt en masochist söker han sig mot lidandet, o vill bli ansatt o plågad.
Det är svårt att förstå allt. Paradoxerna. Som vi älskar dom!
Ett citat till: ”Saker som var tunga att bära, är söta att minnas” – Seneca.
”Passion” betyder ju ”häftigt o starkt begär” (det Jo känner för Els egna äventyr), men det betyder också ”lidelse”. O vad kommer det ordet ifrån? Jo, latinets ”Patio”, som betyder?…
Just det: ”Lida”.
Cirkeln sluts.
*
Tack till podden ”Gradvall och Magnus”, o deras senaste avsnitt ”Viva Lidande” som ledde till denna ögonöppnare.
eljosthlm.com 