Efter en fest härhemma så undrade en av våra gäster efteråt om hon varit ”för på”. Vår vän hade nån liten oro över att hon varit för drivande, för tydlig, med det hon hade lust att göra. O jag kunde inte med nog emfas svara henne att: ”Nejnejnej, inte alls!”
O jag menade det verkligen.
Hon gav under kvällen tydliga uttryck för vad hon ville, med sig själv, o med oss andra. Det kunde handla om att hon gärna såg sin partner bli masserad av alla, eller om att vilja ha flera kukar vid sin mun samtidigt, ”Går det att få alla tre?...” eller att en kraftull vibrator skulle vara med, samtidigt som hon knullades bakifrån.
O-ängsligheten.
Jag tycker sååå mycket om den.
Det fanns (finns väl fortfarande?) en föreställning om att när det handlar om sex så finns det ett värde i själva otydligheten, i aningarna. Som att sexet vinner på att ses på som nån hemlig ask som ska lirkas upp på nåt hemligt vis, med en hemlig nyckel eller hemlig kod. Som att det ska vara vibbs som man känner o försöker läsa av. Som att det är så det skapas spänning. ”Hmm...vad finns egentligen i den där blicken som hon ser på mig med?...” ,”Hmm...vad menade hon med det där hon sa som lät så bytheway? Hon sa att hon ska 'Gå iväg o ta ett glas vatten'...Är hon törstig eller signalerar hon att jag ska följa efter? För att hon vill knulla?...”,”Hmm...rörde hon min hand nu med vilje, eller råkade hon bara göra det?...”
Aningar. Tolkningar. Spel.
Jag är inte alls förtjust i sånt.
Att slippa att hålla på med det där har för mig att göra med en lättnad över att ha blivit vuxen. Nej aldrig att jag längtar tillbaka till ett fumligt tonår, där jag försökte fatta vad som var på gång. Gillar hon mig? Vill hon träffa mig? Vill hon att jag kysser henne? Vill hon knulla med mig? Kanske den där tonåriga osäkerheten kan verka charmig- men den är nog mest nostalgiskt tintad.
Tydligt är sexigt-
-o hör ihop med det vi pratat mycket om här i bloggen: den befriande öppenheten. Hur sexmedfleravärlden är full av personer som det går att prata på allvar med, eller snarare, på riktigt, med. Lättsamt, allvarligt, på riktigt. Det är sällan vi upplever att något är för känsligt eller too much. Jag får fråga det jag vill, till vem jag vill, o det finns en befrielse i att jag själv krävs på uppriktighet. Allt det här beror ju på att vi har sex ihop, vi delar intimitet. Med det skapas en trygghet o en känsla av att vi inte har något att förlora på att vara som vi har lust att vara. Vi vågar visa oss.
Vår vän, på festen häromkvällen:
”Får jag trampla dig?” (”trampla” är precis vad det låter som: trampa på dig, gå på dig, o det är en bdsm-praktik, inte sällan utförd av en dominant gentemot en undergiven). Trots att jag inte ser mig som undergiven så sa jag direkt ja. Såklart. Här fick jag serverat en upplevelse jag aldrig haft. O hennes tydlighet om vad hon hade lust med ville jag absolut uppmuntra.
Att vara tydlig med vad man vill handlar ju inte om att köra över någon, utan följs såklart av ett inlyssnande. Visst kan jag säga nej till att tramplas- den som frågar får inte ta illa upp. Men jag tror att många är som jag, glada över att någon visar sin lockelse o lust till något, (till mig!) att tvekan ligger långt inne.
*
(Själva tramplingen? Ja, där låg jag, o hon fick gå på mig, göra sig tung. Jag kände mig utmanad, på ett bra sätt. Det triggade väl inte någon undergivenhet i mig, utan mer att jag kände mig stark i hur jag bar hennes kropp, hur jag fick luften att under tryck pressas ner i mig. Jag kände en behaglig utsatthet. Kände mig fint använd).
eljosthlm.com 