El o Jo på egna äventyr

William Blake, 1808

El o Jo o en bra person till. Sexrörigt o kul. Vi använder oss bekymmerslöst av varann. Men så: antingen El eller Jo drar sig undan. Ligger bredvid. Dom andra två knullar vidare – ömma o intensiva i det dom gör. Den som dragit sig undan vill se sin älskade med en annan, uppleva just det. Den som dragit sig undan lämnar rummet. Står naken vid diskbänken, lite vatten, några djupa andetag, kinderna är fortfarande blossiga. Så mycket att vara glad över. Ljuden från sovrummet lockar tillbaka. I dörröppningen: dom två i sängen är fortfarande så lost i varandras kroppar, i kyssar. Den som dragit sig undan vill snart in i det igen. Men nej inte riktigt än.

Mmm, vi är där igen. Av allt vi pratar om som är lockande o problematiskt, så är det…

…El o Jo på egna äventyr…

…vi pratar mest om just nu.

På sexfester o i mindre sammanhang, i möten med singlar o par, så har vi möjlighet att känna på det där att vara bredvid, dra oss undan lite o betrakta den andre på avstånd.

Men varför vill vi det?

Vi pratar mycket om att vi vill befinna oss i samma sexbubbla, i samma sfär. Kan vi vara bredvid, tillomed gå iväg, lämna den vi älskar med någon annan, o ändå befinna oss i samma sexbubbla?

Den där inledande texten är inte helt sann. Det är inte så enkelt att bara skifta på El o Jo, för vi ser inte på samma sätt på det här med dom egna äventyren.

Det som lockar Jo, kan väcka oro i El att hamna utanför sexbubblan. O utanför sexbubblan ökar risken att fastna i huvudet, när det är kroppen o lusten som ska ta över. Skulle Jo vara tryggare med El än hon är med honom? Är det därför han kan dra sig undan? Nej det handlar inte om det, o det handlar inte om att sträva efter nån ytlig rättvisa: du knullar honom själv, då knullar jag henne själv. Det handlar om olika behov o ja, kanske är det en läggningsfråga eller kinks.


”Jag vill att du träffar honom själv. Jag vill att du vill det”.

El njuter med någon annan. Jo kanske inte ens ser det, han kanske bara vet. Han vill att hon ska ge sig hän med den andre. O han vill känna när hon kommer tillbaka till honom. Det visste han ju att hon skulle, men han vill ändå smaka på ovissheten. Det är en slags lek. O han vill höra vad hon upplevt. Bli delaktig. Det blir som att han har henne än mer än förut. Dom här ständiga bevisen på att hon väljer honom. Bevis han konstigt nog vill ha utan att alls behöva dom.

”Vill du träffa henne själv, så ska du det. Jag vill det för din skull”.

El ber inte Jo att träffa andra utan henne, för hon känner inte det han känner. Det finns ingen lockelse för henne i det. Hon tycker om att se honom med en annan kvinna, för att hon ser att han har det härligt, o härligt vill hon att han ska ha det. Tanken på honom själv med en annan kvinna väcker olust. Hon kämpar med en gammal tro att hon inte duger, den orimliga oron över risken att bli ersatt, en irrationell känsla. El behöver mer än Jo att känna sig omgiven, omhändertagen. För att kunna njuta fullt behöver hon bevis på att hennes närvaro är viktig.

Just nu är det såhär.

Men det spännande är ju att det hela tiden förändras. För två år sen, när vi tog våra första svajiga steg i den här världen, då kunde vi inte ana vad vi skulle tycka känns lätt o rätt nu. Så vad vet vi om vilka gränser vi kommer passera framöver? Nej gränser måste inte passeras, men att tänja på gränser är spännande o hjälper oss att förstå vilka vi är.

Sex-coola Eljo!

Vi hade två sköna personer på besök i fredags, o hur kan det bli annat än en bra kväll när fyra sexsugna människor tar sig an varann? Vi äter, dricker o pratar. Sen är vi överens om att det är dags o tar oss in i rummet med den stora inbjudande madrassen. Kläderna plockas av, våra munnar o tungor hittar varandra, händerna får känna på varandras hud, löften om det som är på väg vaknar, hånglet smyger sig på. O så knullar vi. Allt är så lugnt o självklart- åtminstone för oss- en av våra vänner nämner senare den nervositet hon kände innan. Men inte vi. Aldrig att det under dagen fanns ett uns av nervositet, ingen hispighet inför kvällen. Bara ren förväntan, som i ”va kul att dom kommer, va glada vi är!”

Skulle vi berätta om vår kväll för människor utanför den här världen, så skulle dom se det som nåt fullständigt vansinnigt att hålla på med en fredagkväll. Parmiddag med knull, det är faan det mest extrema dom hört! Men för oss är nu en fyrkant med bekantingar nåt behagligt att ta sig för. Blir det inte fantastiskt så blir det jallafall småhärligt, o det är väl inte dumt att ha det småhärligt?

Så ser vi det, såna har vi blivit.

O det är väl bara bra.

Eller?…

Ibland- som när man ska hålla tal eller nåt- så påstås det att det är bra att vara lite nervös, man skärper till sig, kanske för att man smakar på möjligheten att misslyckas. O om man trots nerverna ror iland det, då ger det en ännu bättre känsla än om man hade varit helt chill o betablockerad.

Men när det gäller sex-med-flera-träffar då?

Att vi inte känner den där spändheten, är det för att vi blivit en smula blasé?… Eller får vi acceptera att vi blivit ”sex-coola Eljo!” där vår erfarenhet omöjligör stissiga nerver? Skulle det addera något om vi kände oss åtminstone liiiite hispiga? Men det går väl inte att locka fram? Vi är tillexempel så säkra nu på att vi inte kommer känna sting, alltså dom där små sticken i bröstet av svartsjuka. Det finns alltså ingen oro. O att slippa oro är väl skönt? Eller iallafall ingenting att göra något åt. Oskulder är det svårt att bli igen.

Men visst kan vi i o för sig hamna i situationer där det uppstår pirr i bröstet. Nya lägen, nya konstellationer, som kanske inte är tre- eller fyrkanter eller hotellfester bland såna vi känner. Jo, inför möten med nya personer är det ju klart att vi kan känna darrig förväntan. Så vi måste alltså hela tiden kasta oss ut i nytt? Jaga kickar? Men vi är obekväma med att kalla oss kicksökare, den benämningen frustar av rastlöshet, o är inte värst sexig. Men ”äventyrslystna” då? Lusten att uppleva nytt är väl inte fel?…O den lusten känner vi ju. ”Nej vi har aldrig varit på rejv-sexfest i en skog utanför Berlin! Natürlich wollen wir kommen!” Nya upplevelser, nya lärdomar. Nya saker att prata om. O kanske framförallt chansen att råka på personer som vi vill ha in i vår egen sex-med-flera-värld.

Så lösningen ligger väl i att vi lugnt måste erkänna att ”Ja, vi är sex-coola Eljo!”, det kan vi inte göra nåt åt. Men vi är också några som kommer fortsätta bejaka vår äventyrslystnad. Då får det rusa upp i oss av stark förväntan o positivt nervdaller. Vi kommer stå där som nyblivna oskulder inför rejv-sexvfesten, hårt krama varandras händer, ta djupa andetag o se på varandra o: ”Ok, let´s do this!”

Bort i den mörka delen av trädgården.

Om man skulle fråga människor i sex-med-flera-världen varför dom vill syssla med det dom gör, skulle nog dom flesta svara: för att det är härligt o kul, o för att det är en bjussig värld befolkad av människor med en öppen attityd till sex, o dom vill man höra ihop med. I den här, ljusa delen av trädgården, är det lätt att vara. Här råder enkelhet o tydlighet. Kukarna står o fittorna är beredda. Här skriks o fnittras det, sugs, slickas o knullas, alltmedan fontänorgasmerna sprutar.

Men i en annan del av trädgården är det dunklare o lite svårare att förstå vad som händer, o varför.

För ett svar som vi nog också skulle få är att människor vill vara i den här världen för att det är utvecklande, för dom som personer o för dom relationer dom är i. Den där längtan efter att förstå mer, att hitta fler små bitar av sig själv, leder oss över i den mörkare delen av trädgården. Det är inte farligt där. Men det är otydligare. Oklarare. Det kräver mer av oss. Där kan vi vara något på spåren, men ibland inte mer än så. Vi får ge det tid, vi måste ha tålamod.

Varför gör jag det här?
Varför lockas jag av det här?
Vad inne i mig studsar det här mot?

I den här mörkare delen så är det mycket- men kanske inte allt- som har med BDSM att göra. O mycket handlar på olika sätt om kontroll. Om att få ta kontroll o om att överlämna kontrollen till någon annan.

Det handlar också om smärta. Att känna smärta, att tillfoga smärta. Vissa skulle med bestämdhet säga att sex inte har med något som gör ont att göra. Andra, som har smakat på gränsen mellan njutning o smärta har börjat ana att det inte alltid så lätt att skilja dom åt. Det skapar förvirring men också en längtan efter att förstå vad det kan handla om. Här i den mörka delen av trädgården har vi möjlighet att hitta nya nycklar till vilka vi är. Som sagt, det är inte farligt, men visst kräver det mod. Det vi hittar kan kraftigt rucka på bilden vi har av oss själva.

Varför vill jag se den jag älskar ligga med någon annan?
(jag har hamnat i den mörka delen av trädgården…)
Varför far det iväg för mig på ett fantastiskt sätt när jag blir piskad?
(jag har hamnat i den mörka delen av trädgården…)
Varför känner jag tillfredställelse när jag med hårdhet får tvinga den jag älskar?
(jag har hamnat i den mörka delen av trädgården…)
Varför blir jag lugn av att bli bunden och fasthållen?
(jag har hamnat i den mörka delen av trädgården…

Lyxen att befinna sig i sex-med-flera-världen förstår vi som är i den. Dom som är utanför, ryggar ofta eller är kanske ytligt nyfikna men skulle själva aldrig våga att kliva in i den.

I den mörka delen av trädgården finns det många små buskar att lyfta på o kika inunder. Den ljusa delen är kul o njutbar. Men vi ska över i den mörka delen. Vi vill våga ställa frågor o vara så öppna vi kan för svaren.

Det är motsägelsefullt o kontrastrikt.

Vi tänker att det är berikande.

Sexuellt frisläppta o njutningslystna

Promiskuös- ”sexuellt frisläppt” (Wikipedia)- o oj va bra det låter, vilken exakt beskrivning av så som vi känner oss. Vi är befriade kalvar som vittrar våren o rusar mot dom uppslagna lagårdsdörrarna! Vi är humlor som surrar från ena blomman till den andra! Hela ängen är full!- men hur ska vi kunna välja?! Nej vi behöver inte välja, vi landar på alla blommor vi vill! O vi suger girigt nektarn ur dom…

Slampa- ”njutningslysten kvinna; ibland även könsneutralt” (Wikipedia). Njutningslysten…men smaka på det, precis där är det. Lystet söker vi njutning, det som gör oss gott o som är kul. Det som gör själva livet större.

En vi gillar att ligga med hade under en längre tid träffat ett par o känt att något blivit lite fel. Dom hade på nåt sätt blivit för nära. Hade börjat betyda för mycket för varandra. O följden av dessa något för tajta band ledde till krav o ett slags beroende. O beroende hör inte hemma i sex-med-flera-världen, inte så som vi ser den. Så när vi sa till henne: ”Det är viktigt att ha många” (eller ok, åtminstone flera) så fick hon sig en ögonöppnare. Ja vi blev sex-med-flera-världens Willy Wonka, med ett guldglänsande recept till henne. Att ha många är troligen det säkraste sättet att ha det bra i vår värld. Bär stolta skyltarna ”Promiskuös!” o ”Slampa!” Var humlor bland blommorna, var ystra kalvar på ängen! Njut den goda parfymen hen doftar, medveten om att doften kommer från någon hen låg med igår.

Detta ger vårt sex-äventyr rätt dignitet, rätt betydelse.

Ja vi tycker om er, vi gillar hur ni har sex med oss, o ikväll kommer det bereda oss stort nöje att ta oss an er med glupande sexuell aptit. Men ni vet, imorrn ligger vi kanske med några andra, o på lördag går vi på hotellfest o nästa helg är det klubb i Berlin. Aldrig nånsin kommer vi tveka att berätta för er vad vi gör, av oro att ni ska ta illa upp. Vidöppet oss emellan är frälsningen. Alla ska glädjas åt hur vi alla lyckas ha kul sex. Vi hänger inte upp oss på varandra. Jo, ni är favoriter, ni är skithärliga. Men är ni upptagna en helg så står det oss tusen åter! (eller jallafall förhoppningsvis någon…)

När vi har sex kommer vi nära. När vi småpratar bland skrynkliga lakan efteråt så kommer vi nära. Men bara så nära. Hade vår hobby inte varit sex utan dans då hade vi kanske blivit en smula besvikna när vi kommit till danslokalen o dom som vi dansar så jäkla bra med inte är där. Men bara en smula. Vi hade snabbt hittat några andra att dansa med. För det är ju trots allt själva dansen vi älskar. Det är den vi aldrig vill vara utan.

Diamantsex, Bakelsesex o A La Carte-sex

Bild från Dr. Shelly: Relationship Biohackers facebooksida

Vi hade sex med sex personer på hotellfesten i lördags, några av dom minns vi inte namnet på. Men vad gör det? Vi menar inte att dom inte är värda att komma ihåg, dom var härliga o bra personer. Men sexet vi hade var där o då, det var kul o härligt, det var Prince ”Let’s go crazy, let’s get nuts!”. Det lämnar skratt o en bra känsla efter sig, o nästa gång inbjudan kommer, då viftar vi gladeligen ”Ja ja ja, vi är med!”. Det är sex med en massa sött o gott, mums mums!- men det är sex utan fibrer. Bakelsesex måste bli benämningen, för oss är det precis det det är. O det vill vi verkligen ha då o då, o det vill vi vara med att bjussa på. Det är sex på kondis!

Ett sex av ett helt annat slag är det vi har bara vi två. O det är så skiljt från Bakelsesexet att det nog borde heta nåt annat än ”sex”. Kanske ”tio”, ja minst ”tio”! Ett sex som har att göra med att vi hör ihop. Sex som bygger en djup relation. Som stärker o som…Ja va fan, kärlekssex helt enkelt. Sex som är helt beroende av att vi är dom vi är. Det har inget med bakverk att göra. Det är långkoks-sex som sjuder över alla breddar. Sex som far högt upp o djupt ner. Sex åt precis alla håll o kanter. O det blir extra tydligt när vi har sex efter en hotellfest, nåt vi nästan alltid har. Bakelsesexet blir så tydligt en teaser till när vi tar oss an varandra hemma. Det är sex som bygger på lycka, på historia vi har ihop, på en framtid vi vill ha tillsammans. Alltså otroligt mycket värt. Tadaaaa: Diamantsex! För att fortsätta sjunga Prince: ”I would die for you…darling if you want me to…”

O länge tänkte vi att det just var dom här två olika sorters sex som vi sysslar med. Tills vi insåg att det faktiskt finns ett sex till. Vi träffar ju även singlar o par återkommande. Det är lockande att fördjupa med såna vi gillar. Vi ska inte bli ihop med dom, men vi vill veta mera om vilka dom är. Så blir sexet bättre o mera värt. Samtidigt blir ju allt också lite svårare, mer utmanande, mer komplext. Kanske för att det faktiskt blandar sig i känslor också, det är väl det som händer när man lär känna någon. Relationerna med dom här singlarna o paren ger oss mycket att prata om, väcker massa saker i oss. Missförstå oss rätt nu, men vi kan använda dom till sånt som vi vill utforska. O det går ju both ways, dom kan också, o får, använda oss. A La Carte-sex, just därför att det finns mycket att prata om, båda innan o efter. Vad vill vi ha på den här menyn, oj oj oj? Vad är vi sugna på? O efteråt: hur var det egentligen? Vill vi komma tillbaka till den här restaurangen? Mmmm, men då kanske vi provar något annat bland alla spännande rätter…

Nej, vi ska inte bli några sex-predikanter, men det kan vara lätt att hamna där. Visst vet vi att det inte är enkelt att få såväl Diamantsex som Bakelsesex o A La Carte-sex i sitt liv. Det kräver ju mycket kommunikation, engagemang o vilja för att det ska funka. Alla vill eller kan helt enkelt inte lägga ner det arbetet i sin relation. Men oj va det är värt det tycker vi.

Nej, vi predikar inte.

Men vi berättar så inbjudande vi kan, o det ska vi fortsätta med.

Vi vädrar morgonluft!

Alla vet hur det känns när man på grund av sjukdom eller annat känner sig utanför o bredvid den man egentligen är o vill vara. Man känner sig försvunnen. Man ser på sig själv o det man en gång gjorde av härligheter, nästan som att det var någon annan, ett minne någon annan har berättat.

Men så vädrar man morgonluft igen. Det grå o det tunga sjunker undan. Man vaknar till o inser att man ju inte alls var försvunnen, man var bara satt på paus, man hade bara glidit av. Plötsligt är äventyren o upplevelserna inom räckhåll igen. Planerna o lusten. Dejterna som kan bli kul sex. Festerna som börjar poppa upp fram i kalendern. Helgerna att se fram emot. Vardagkvällarna som absolut kan innehålla sex istället för senaste avsnittet av serien man följer. Alla möjligheter som man inser finns.

O det gör vi nu. Nu är vi covid-fria o fullproppade av dom allra ljuvligaste antikroppar!

O morgonluften vi nu vädrar hör ihop med ett uttryck vi ofta pratar om: Den Goda Dagsformen. Det är den man befinner sig i när man mår som bäst. Den när bekymren som nog väl visst finns men trots allt känns lätthanterliga. Man känner sig omtyckt av människor som man själv tycker om. Man känner sig älskad av den o dom man älskar. Bortom prestation, bara för att man är just den man är. Känslan är övertygande o självklar, känslan av att befinna sig i bra omständigheter, mitt i ett bra liv som man har koll på.

Då, med Den Goda Dagsformen, så är dagen verkligen rätt för att ligga med andra. Aldrig nånsin känns hoten om att känna sting längre bort. Allt är möjligt, allt får komma, alla kyssar o alla knull är välkomna. Din älskades önskningar är bara att gå till mötes.

Till skillnad från den dåliga dagsformen: Det är fest på väg o det är bestämt att vi ska gå. Men den där lätta o goda känslan finns inte i kroppen. Stanna hemma? Nej, vi går. Den andra känner sig mer sugen o kanske det trots allt blir bra. Men brasklappen kommer fram: ”Jag kommer hålla låg profil ikväll ok?” O det är ok, det med, absolut. Man kan ha en sån kväll, en ”sitta på soffan-kväll” medan den man älskar inte har det. Den man älskar tar för sig av det som lockar, men du själv är bredvid, för dagsformen är sån. O som sagt, det är ok, livet är ju så, upp o ner.

Men tillbaka till Den Goda Dagsformen, den när man vädrar morgonluft, den är trots allt roligare att prata om. Sex-buffén är uppdukad o finns där för dig, för er ihop. Allt med vår bredvid-värld känns bra, det är en värld man aldrig vill vara utan, sån är känslan. Vi drömmer om nätter i Berlin, i Cap d´Agde, allt som vi ska göra, alla vi ska knulla. O det är inte fantasier, det är händelser som är på väg. Vad ska kunna hindra dom nu?! I-n-g-e-n-t-i-n-g!

Knulla. Utforska. Känn in.

Shunga av Kunisada Utagawa

När vi klev in i sex-med-flera-världen visste vi väldigt lite om hur den såg ut. O vi insåg snart att den inte heller är EN värld, eftersom den befolkas av människor med massa olika preferenser o lockelser. Såklart.

O om vi inledningsvis får vara klunsigt grova, o för att underlätta att ens kunna prata om det, så tänker vi oss sex-med-flera-världen i tre världsdelar- o ta det lugnt, vi bara börjar där, påståendet om att något är svart/vitt hör ju egentligen inte hemma i sex-med-flera-världen.

Men ändå:

Swinging. (Oproblematiskt (nåja…) knullande med andra).

Bdsm. (Njutning? Smärta? Sex eller session? Problematiserande o utforskande).

Tantra. (Känn in, känn in, känn in…o känn in…)

Vi dejtade, gick på workshop i tantriskt bdsm, hamnade på privata knullfester, botaniserade bland piskor o floggers, gick på bdsm-klubb, lät oss lindas in i plastfolie o hängdes upp i rep. Så såg det ut för oss. Vi famnade brett, ville inte gå miste om nåt. Vilket ju är en rimlig inställning när man tar sina första steg i en ny värld, man vill ju komma på vad man gillar. Trial and error funkar bra.

O ja, fortfarande.

Eftertänksamhet o försiktighet är inte det som främst guidar oss. Vi är alls inte dumdristiga, men vi säger gärna Ja (om vi inte måste säga nej). Vi brukar säga att vi tar varandra i handen o hoppar, o så får vi se var vi landar. O landar gör vi ju alltid tillsammans, dvs mjukt. Såklart inte alltid i samma upplevelse av allting men referenserna liknar ju varandras, vilket gör det lätt att prata om. På varenda litet äventyr följer en noggrann utvärdering. (o oj va trist det där lät, men eftersnacket kan ju faktiskt vara lika kul som själva äventyret!)

Så ja, vi är väldigt otrogna, världarna glider för oss över i varandra. O det skiftar vad vi är mest lockade av, var vi helst av allt befinner oss. Vi kan komma från en sisådär kul hotellfest o bli överens om att, ”näe…nu är det allt mindre sammanhang som gäller…” O så bommar vår favorit-bdsm-klubb igen o vi fattar att det var DÄR vi verkligen hörde hemma! O när det full-swappas o skogshuggar-knullas väl mycket omkring oss, då suktar vi efter långsamma o inkännande sexröror.

Så gungar det fortfarande framotillbaka för oss.

O finns det nån insikt nu då värd att berätta om? Jo, men först o främst: det finns ju givetvis inget rätt eller fel. Fastnar du för knullfester o det gör dig glad, superfine! Men det är klart, nyfiken o med ett vidöppet sinne så kan ju vadsomhelst komma in. Våga smaka på svedan efter en vinande ridpiska o du kan inse att ”wow!…” där kom något som du inte kunnat ana skulle kännas bra. O kanske du ska våga dig på nåt så tantraflummigt som oljeglidning? Våga släpp att den matoljige mannen mittemot dig inte är världens läckraste o gå istället in i den innerliga känslan av hans händer på din kropp…

Det finns nya små dörrar som kan öppnas lite varstans i den här världen.

Kul va?!

Störda, destruktiva o kåta

Det är nåt fel på oss. Vi bär på störningar, det är dom som gör att vi håller på som vi gör. Vi ligger med flera olika samma kväll. Njuter med den ena personen efter den andra. Nåt blev fel i våra barndomar som gör att vi är i det här mörka o destruktiva. Det här riktigt sjuka.

Nej folk säger det oftast inte rätt ut (fast det händer!) men det är ofta lätt att ana att det är deras åsikt om att ha sex som hobby, att vilja leva sexuellt öppet o tillåtande. Domen om oss är hård fast vi inte skadar någon annan (utan väldigt mycket tvärtom!) trots att vi är beredda att för den sant nyfikne berätta om allt gott vi finner att det för med sig. Nej för dom tror inte på oss. För så störda är vi, att vi inte själva kan se hur stor skada det bringar oss. Hur fruktansvärt vilse vi är, hur många terapitimmar vi egentligen skulle behöva. Det är klart att alla inte mår toppen i vår sex-med-flera-värld, men på samma sätt som alla inte mår toppen i den vanliga världen. Att ha sex-med-flera är ingen kur mot att må dåligt men det är heller inget tecken på grav psykisk eller barndoms-relaterad störning.

Eller kanske det är en liten kur ändå, nej inte mot att må dåligt, men att ta livet i en ny o spännande riktning. Vi kan inte säga annat än att det gjort så för oss. O det handlar inte bara om sex, om fina ormgropar med bra personer, om njutningen i att se den man älskar njuta med någon annan. Nej det handlar om hur öppenheten slaskar över på det övriga i våra liv. Det är så mycket runtom oss- o i oss!- som hela tiden försöker förminska oss. Få oss att känna skam. Vi tänker för mycket på vad andra ska tycka istället för att lyssna på vad vi själva faktiskt vill. Sånt som gör att vi lever oroligt.

Vi vägrar leva oroligt.

I en förort träffar vi en fotograf vi tycker om, o efter hans önskan ger vi oss ut i skogen, klär av oss nakna o blir fotograferade, våra kroppar o träden. Sånt gör vi utan oro. O med samma lätthet ligger vi med en granne o skuttar efteråt nerför trappan o skrattar åt vilka minnen vi skapar.

Vi tänker att vi dömer andra människor mildare nu. Vi har färre fördomar, färre förutfattade meningar. Vi tror att vi lyssnar bättre. Vi är mindre skeptiska.

Såklart att det är ett behagligare liv att leva.

O kan just detta med ett ”behagligare liv att leva” vara ett annat skäl till att vissa inte vill ta in vår värld, o inte vill ställa frågor, undrar ingenting. Dom anar att det finns något i det vi berättar men det är för jobbigt att greppa, det kastar ett obönhörligt ljus på deras egna liv. Dom tvingas att se, öppna sig. O dom vill inte, det är för jobbigt.

Men då vill man ju bara säga att nej det är lätt. O det är inte farligt. Öppna upp för sex, med flera eller inte med flera, men öppna upp, o ett klart o varmt ljus kommer att börja lysa över era liv, HALLELUJA! (jo visst har ni rätt, vi är störda. Men som ni kanske märker, in a very good way). 🙂

Var lyhörd…Nej ta för dig!

Att vara sexuellt lyhörd är viktigt. Förmågan att känna in stämningen när det knullas i vår sex-med-flera-värld är något som står högt i kurs. Hög sensibilitet ger guldstjärna. ”Hur känns det här? Vad är vi i för feeling? Vem är jag i den här sex-konstellationen? Vad hoppas dom att jag ska göra nu?…” Lyhördheten bidrar till att det kan studsa fint i sexröran. För många är det just också själva inkännandet med andra som är det som väcker lust. Nej det är verkligen inget fel med oss inkännande knullare.

Men det finns också bekymmer med lyhördheten. Ägnar man för mycket tanke åt andra så finns ju risken att man hamnar utanför sig själv o börjar se sig utifrån. Man blir självmedveten istället för att förlora sig i det sexiga man upplever. Man glömmer att kliva fram o visa vad man själv vill o gillar. O det är inte alltid till gagn för knullandet som pågår. Sex är ju att kapa trossen, släppa sargen o ge sig hän. Men det är ju inte så lätt om man hela tiden ska vara uppmärksam på någon annan.

Den där överdrivna lyhördheten, tanken att det viktiga är att finnas där för någon annan, är ju något som präglat mångas sex, iallafall tidigt i sina ”sex-karriärer”. Flera kan nog känna igen sig i att mest ha varit en uppmärksam medresenär i resan mot den andres orgasm. Det egna äventyret o den egna lusten sätts på undantag, vilket blir till en svårighet att lära känna sin egen lust o den egna vägen till orgasm. (Kanske är väl detta något som främst kvinnor känner igen sig i?) Många är vi som lättade inser att vi passerat det stadiet.

Så, jo det är sympatiskt att tänka på andra. Ett exempel på det är ju det som många pratar om, att ”sätta kvinnan i centrum”- något som ju är en reaktion på att det historiskt varit o oftast fortfarande är männens njutning som är i centrum. Denna svängning låter ju bra o lockande. Men vill vi ha sexpartners som passar upp på oss o kämpar med att vara oss till lags? Jo kanske. Men inte bara va? Visst är det också härligt med någon som helt tappar koncepten, misslyckas med lyhördheten o bejakar sin egen lust, nog kan det faktiskt vara det allra mest sexiga.

Som vanligt så landar det här i att det är pendlandet det handlar om. Om att ge o att ta. Att känna in, men också skita i vad dom andra kan tänkas längta efter. Se till att njuta o visa vem du är sexuellt!- men läs också av o känn in. Låt det gunga, fram o tillbaka, hela tiden.

Du knullar o du glömmer mig

Paolo and Francesca” av Jean-Auguste-Dominique Ingres, 1819

Följande kan hända:

Du o jag o en person till har pratat en stund. Nu går du in i sovrummet, hand i hand med personen. Du ger mig en sista blick. Du vänder dig mot personen o ni kysser varandra. Det är ett första steg, nu sätter något igång där jag inte kommer vara med. För jag lämnar dig, dig som jag älskar. Jag är borta en stund, går ut o tar ett glas vin nånstans. I sovrummet hemma har du det härligt med någon annan som inte är jag. Du knullar o du glömmer mig. Så kommer jag tillbaka. Du är rusig o rödkindad, smakar kön. O du blir glad att se mig, o du tar emot mig.

I vår sex-med-flera-värld går det att prata om enkel sensualism o njutning. Sånt vi gör som är skönt, utan för mycket tankar involverade. Vi får många händer på våra kroppar o det är ljuvligt. Människor som vi vill ha o som vill ha oss. Vi tappar sansen o ger oss hän. Det är lätt o härligt. Vi får kyssar i massor. Vi håller om ett bakhuvud när vi får oralsex o det svirrar iväg i skallen. Enkel o stor njutning.

Men det som är lite svårare att förstå då? Det som kräver mer funderingar o som utmanar. Plötsligt lockar sånt som går emot det vi förut aldrig sett på som lockande. Som just det att inte vara tillsammans i stunden, att ge den man älskar till en annan. Ge den man älskar tillåtelse att glömma en, för en stund.

I den rena BDSM-världen möter vi kanske än mer än i sex-med-flera-världen sånt som kräver tankar. Varför söka smärta? Varför söka dominans? Varför vilja bli fasthållen? Vad är det vackra med blåmärken o blessyrer? Det är en hel del som behöver funderas på. O det är spännande. En del av det BDSM´iga dyker ju upp i vår sex-med-flera-värld. Vi smiskar till varandra ibland. Vi biter varandra. Vi sätter på någon ögonbindel. Att vilja lämna den man älskar för att den ska knulla med någon annan touchar BDSM-begreppet ”Utlåning”, som är ett spel som innehåller dominans kontra undergivenhet. Jag bestämmer att du ska ge dig åt en annan. Jag bestämmer att du ska njuta utan mig. Jag bestämmer över dig. Men det är du som ger mig tillåtelse och utan din fullkomliga tillit o medgivande kan ingenting av detta hända.

Sen har det absolut också med kärlek att göra. Kan det vara så att avståndet (jag lämnar dig) får kärleken att bli tydligare? Som det att man inte helt ser något när man har det för nära inpå sig. Man vill se sin kärlek så stor som man bara kan. Du, den jag älskar, vågar tro på att jag finns där trots att jag ger dig till någon annan, trots att jag släpper dig fri att njuta, trots att jag vill att du glömmer mig. Det är dunkelt o inte helt lätt att förstå. Men det är spännande att försöka.

O när vi håller på, så är känslan att kärleken o livet faktiskt blir större.