Störda, destruktiva o kåta

Det är nåt fel på oss. Vi bär på störningar, det är dom som gör att vi håller på som vi gör. Vi ligger med flera olika samma kväll. Njuter med den ena personen efter den andra. Nåt blev fel i våra barndomar som gör att vi är i det här mörka o destruktiva. Det här riktigt sjuka.

Nej folk säger det oftast inte rätt ut (fast det händer!) men det är ofta lätt att ana att det är deras åsikt om att ha sex som hobby, att vilja leva sexuellt öppet o tillåtande. Domen om oss är hård fast vi inte skadar någon annan (utan väldigt mycket tvärtom!) trots att vi är beredda att för den sant nyfikne berätta om allt gott vi finner att det för med sig. Nej för dom tror inte på oss. För så störda är vi, att vi inte själva kan se hur stor skada det bringar oss. Hur fruktansvärt vilse vi är, hur många terapitimmar vi egentligen skulle behöva. Det är klart att alla inte mår toppen i vår sex-med-flera-värld, men på samma sätt som alla inte mår toppen i den vanliga världen. Att ha sex-med-flera är ingen kur mot att må dåligt men det är heller inget tecken på grav psykisk eller barndoms-relaterad störning.

Eller kanske det är en liten kur ändå, nej inte mot att må dåligt, men att ta livet i en ny o spännande riktning. Vi kan inte säga annat än att det gjort så för oss. O det handlar inte bara om sex, om fina ormgropar med bra personer, om njutningen i att se den man älskar njuta med någon annan. Nej det handlar om hur öppenheten slaskar över på det övriga i våra liv. Det är så mycket runtom oss- o i oss!- som hela tiden försöker förminska oss. Få oss att känna skam. Vi tänker för mycket på vad andra ska tycka istället för att lyssna på vad vi själva faktiskt vill. Sånt som gör att vi lever oroligt.

Vi vägrar leva oroligt.

I en förort träffar vi en fotograf vi tycker om, o efter hans önskan ger vi oss ut i skogen, klär av oss nakna o blir fotograferade, våra kroppar o träden. Sånt gör vi utan oro. O med samma lätthet ligger vi med en granne o skuttar efteråt nerför trappan o skrattar åt vilka minnen vi skapar.

Vi tänker att vi dömer andra människor mildare nu. Vi har färre fördomar, färre förutfattade meningar. Vi tror att vi lyssnar bättre. Vi är mindre skeptiska.

Såklart att det är ett behagligare liv att leva.

O kan just detta med ett ”behagligare liv att leva” vara ett annat skäl till att vissa inte vill ta in vår värld, o inte vill ställa frågor, undrar ingenting. Dom anar att det finns något i det vi berättar men det är för jobbigt att greppa, det kastar ett obönhörligt ljus på deras egna liv. Dom tvingas att se, öppna sig. O dom vill inte, det är för jobbigt.

Men då vill man ju bara säga att nej det är lätt. O det är inte farligt. Öppna upp för sex, med flera eller inte med flera, men öppna upp, o ett klart o varmt ljus kommer att börja lysa över era liv, HALLELUJA! (jo visst har ni rätt, vi är störda. Men som ni kanske märker, in a very good way). 🙂

Var lyhörd…Nej ta för dig!

Att vara sexuellt lyhörd är viktigt. Förmågan att känna in stämningen när det knullas i vår sex-med-flera-värld är något som står högt i kurs. Hög sensibilitet ger guldstjärna. ”Hur känns det här? Vad är vi i för feeling? Vem är jag i den här sex-konstellationen? Vad hoppas dom att jag ska göra nu?…” Lyhördheten bidrar till att det kan studsa fint i sexröran. För många är det just också själva inkännandet med andra som är det som väcker lust. Nej det är verkligen inget fel med oss inkännande knullare.

Men det finns också bekymmer med lyhördheten. Ägnar man för mycket tanke åt andra så finns ju risken att man hamnar utanför sig själv o börjar se sig utifrån. Man blir självmedveten istället för att förlora sig i det sexiga man upplever. Man glömmer att kliva fram o visa vad man själv vill o gillar. O det är inte alltid till gagn för knullandet som pågår. Sex är ju att kapa trossen, släppa sargen o ge sig hän. Men det är ju inte så lätt om man hela tiden ska vara uppmärksam på någon annan.

Den där överdrivna lyhördheten, tanken att det viktiga är att finnas där för någon annan, är ju något som präglat mångas sex, iallafall tidigt i sina ”sex-karriärer”. Flera kan nog känna igen sig i att mest ha varit en uppmärksam medresenär i resan mot den andres orgasm. Det egna äventyret o den egna lusten sätts på undantag, vilket blir till en svårighet att lära känna sin egen lust o den egna vägen till orgasm. (Kanske är väl detta något som främst kvinnor känner igen sig i?) Många är vi som lättade inser att vi passerat det stadiet.

Så, jo det är sympatiskt att tänka på andra. Ett exempel på det är ju det som många pratar om, att ”sätta kvinnan i centrum”- något som ju är en reaktion på att det historiskt varit o oftast fortfarande är männens njutning som är i centrum. Denna svängning låter ju bra o lockande. Men vill vi ha sexpartners som passar upp på oss o kämpar med att vara oss till lags? Jo kanske. Men inte bara va? Visst är det också härligt med någon som helt tappar koncepten, misslyckas med lyhördheten o bejakar sin egen lust, nog kan det faktiskt vara det allra mest sexiga.

Som vanligt så landar det här i att det är pendlandet det handlar om. Om att ge o att ta. Att känna in, men också skita i vad dom andra kan tänkas längta efter. Se till att njuta o visa vem du är sexuellt!- men läs också av o känn in. Låt det gunga, fram o tillbaka, hela tiden.

Du knullar o du glömmer mig

Paolo and Francesca” av Jean-Auguste-Dominique Ingres, 1819

Följande kan hända:

Du o jag o en person till har pratat en stund. Nu går du in i sovrummet, hand i hand med personen. Du ger mig en sista blick. Du vänder dig mot personen o ni kysser varandra. Det är ett första steg, nu sätter något igång där jag inte kommer vara med. För jag lämnar dig, dig som jag älskar. Jag är borta en stund, går ut o tar ett glas vin nånstans. I sovrummet hemma har du det härligt med någon annan som inte är jag. Du knullar o du glömmer mig. Så kommer jag tillbaka. Du är rusig o rödkindad, smakar kön. O du blir glad att se mig, o du tar emot mig.

I vår sex-med-flera-värld går det att prata om enkel sensualism o njutning. Sånt vi gör som är skönt, utan för mycket tankar involverade. Vi får många händer på våra kroppar o det är ljuvligt. Människor som vi vill ha o som vill ha oss. Vi tappar sansen o ger oss hän. Det är lätt o härligt. Vi får kyssar i massor. Vi håller om ett bakhuvud när vi får oralsex o det svirrar iväg i skallen. Enkel o stor njutning.

Men det som är lite svårare att förstå då? Det som kräver mer funderingar o som utmanar. Plötsligt lockar sånt som går emot det vi förut aldrig sett på som lockande. Som just det att inte vara tillsammans i stunden, att ge den man älskar till en annan. Ge den man älskar tillåtelse att glömma en, för en stund.

I den rena BDSM-världen möter vi kanske än mer än i sex-med-flera-världen sånt som kräver tankar. Varför söka smärta? Varför söka dominans? Varför vilja bli fasthållen? Vad är det vackra med blåmärken o blessyrer? Det är en hel del som behöver funderas på. O det är spännande. En del av det BDSM´iga dyker ju upp i vår sex-med-flera-värld. Vi smiskar till varandra ibland. Vi biter varandra. Vi sätter på någon ögonbindel. Att vilja lämna den man älskar för att den ska knulla med någon annan touchar BDSM-begreppet ”Utlåning”, som är ett spel som innehåller dominans kontra undergivenhet. Jag bestämmer att du ska ge dig åt en annan. Jag bestämmer att du ska njuta utan mig. Jag bestämmer över dig. Men det är du som ger mig tillåtelse och utan din fullkomliga tillit o medgivande kan ingenting av detta hända.

Sen har det absolut också med kärlek att göra. Kan det vara så att avståndet (jag lämnar dig) får kärleken att bli tydligare? Som det att man inte helt ser något när man har det för nära inpå sig. Man vill se sin kärlek så stor som man bara kan. Du, den jag älskar, vågar tro på att jag finns där trots att jag ger dig till någon annan, trots att jag släpper dig fri att njuta, trots att jag vill att du glömmer mig. Det är dunkelt o inte helt lätt att förstå. Men det är spännande att försöka.

O när vi håller på, så är känslan att kärleken o livet faktiskt blir större.

Skogshuggar-sex o Bowie-sex

Bowie 1971. Fotograf: Brian Ward

En gång fick vi frågan: ”Är ni bra på att knulla?” O huruvida den var seriöst menad eller bara en fråga som är kul att ta i sin mun på en dejt, så tog vi den som en sann undran o svarade: ”Hmm…o med ‘knulla’ menar du?…”

Svaret utvecklades mer till ett prat om skillnaden mellan olika sätt att se på det ”att knulla” O det vi kom fram till är sannerligen ingen slutsats som avslutar alla vidare diskussioner. Vad skillnaderna mellan knulla o knulla eventuellt innebär kan alla fortsätta vända o vrida på.

Men-

-när vi tog våra första steg ut i den här världen hamnade vi på fester där det förekom ett sätt att knulla som inte var ett sätt vi själva satte högst, o som definitivt rätt lite påminde om det sex vi själva hade. Män stod o kvinnor låg, män knullade, o kvinnor lät sig knullas. O såg det inte ofta ut som om dom juckande männen samtidigt tänkte på om dom faktiskt kommit ihåg att ställa in ölen i kylen eller om parkeringstiden kanske gått ut?…

På en annan fest låg Jo på rygg, med El på sig- o det slog oss där o då att den ställningen var det ingen annan som höll på med. Män ligger inte o låter sig ridas, nej män ska vara in charge, se till så att kuken åker ut o in i fittan till största förnöjelse. O har dom tur råkar dom få syn på sig själva i blänket från ett fönster o: ”hmmm…ser väl rätt sexigt ut ändå?…Fast jag måste nog göra fler sit-ups…”

Ett sätt att ha sex på som väl har sina rötter i heteronormativa mönster o föreställningar vi fastnat i. Ställ yxan, upp med kvinnan på huggkubben o sätt igång med skogshuggar-sexet.

Nej det har givetvis inte att göra med att penetrationssex inte ska få vara del i det hela. Det är väl skithärligt att sätta på o bli påsatt. Att använda en kropp, o att låta sin kropp användas. Men om det blir det enda som görs, då blir det enahanda, då håller man sig kvar i en vattenpöl när det finns ett helt hav att simma ut i.

Kanske det har att göra med att i högre utsträckning tillåta sig att ge efter för var man faktiskt har lust med, i stunden. Att på allvar (o i rusig glädje!) inse alla möjligheter som finns. Variationer. Att sikta på att låta sig dras med. Ett sex präglat av upptäckarglädje o en smula otålighet, härlig otålighet, ”Wow, tänk att jag är i det här! O oj va det finns saker att göra!” Det där sexet som i bästa fall mycket mer handlar om Upplevelse än Utförande. O det är väl egentligen självklart, att man hellre upplever än utför, men isåfall så kanske det är läge att vi alla ibland påminner varandra om det?

Så kanske det kokar ner till valet mellan skogshuggar-sex o säg…Bowie-sex?

Klart vi inte har en aning om hur Bowie hade sex, men inte finns det på kartan att han skogshuggar-knullade, no way! Hans musikaliska otålighet o upptäckarlusta, hans ständiga pendlande mellan det androgyna o slängigt manliga måste helt enkelt ha smittat av sig på sexet, det kommer vi alltid vara övertygade om. Ja vi kommer fortsätta ha Bowie som sex-referens, o bli inte förvånade om vi på nån fest utbrister: ”Men kom igen då! We can be heroes, SEX-HEROES, for ever and ever!!!”

”Nu kommer vi ut” – talet till våra nära o kära

(ett tal vi inte riktigt vågar hålla…än)

Kära familj, vänner, kollegor. Vi har samlat er alla här idag för att vi har något viktigt att berätta.

Vi har båda två diagnosticerats med obotlig cancer o har högst några veckor kvar att leva-

(Förfärade o bleknande ansiktsuttryck bland våra församlade).

-Nejnej sorry, så är det inte, bara lugna. Vi vill bara berätta att vi tycker mycket om att ligga med andra. Med varandra, men också med andra. Vi är öppet monogama. Monoamorösa och polysexuella.

(Nu mer av oförstående uttryck bland våra åhörare).

Vi är friska, älskar varandra, o vi är sex-med-flera-människor. Vi tycker det är härligt o berikande att ha sex med andra. Också. Sen vi började med det för några år sen så har vi sugit massor med kuk- (mest El, men inte bara)- slickat mängder med fitta- (mest Jo, men inte bara)- o vi har knullat med sååå många människor, kysst o hånglat som tokar med alla som vi har velat hångla med. När vi är i Berlin titt som tätt så är det inte bara för atmosfären, konsten o dom bra restaurangerna- nej där går vi på BDSM-klubbar o andra kinky ställen o känner oss hemma. Ni minns att vi var i södra Frankrike förra sommaren, o det är sant, där var vi. Men vi körde inte utmed kusten, stannade inte i små charmiga byar o drack inte gott vitt till ljuvlig fisksoppa. Vi var i Cap d´Agde hela tiden, ett ställe som nog kan räknas bland dom mest syndfulla i världen, om det nu är syndfullt att ligga runt med främlingar man fattar tycke för. I Cap hånglade o knullade vi oss jorden runt. Med argentinare, israeler, amerikaner, norrmän, o flera andra av okänd nationalitet. Enda kriteriet var: det här känns bra. O just det där styr oss hela tiden. På små o stora sexfester vi går på, på dejter vi har, överallt där det vankas sex med flera. Allt kokar ner till: känns det bra, så ligg. (Det kommer snart att finnas t-shirtar med den texten till försäljning! Wear it proudly!)

(Kort paus).

Frågor på detta?

(Fortfarande en del oförstående ansiktsuttryck- några ser aningen besvärade ut.

”Men…”

”Ja mamma, säg?”

”Varför?”

För att om man älskar sex så slår sex-med-flera-hobbyn alla andra hobbies man kan tänkas ha. För att vi lär känna öppna o bra personer, såna vi själva vill vara. Det är en värld vi trivs i o vill vara del av. För att vi har ett äventyr ihop o tycker om det sex-med-flera gör med oss, som par o som personer.

”Mmmmm, fattar…O varför måste ni berätta om det här?”

Jo pappa, för att det har blivit en rätt viktig del av vilka vi är. Vi vill slippa ljuga om att vi är på väg på en parmiddag, när vi egentligen ska på en hotellfest o ligga runt. För att livet är kort o det känns bra att vara modig o ärlig i det här enda livet vi har. O kanske vi också inspirerar någon av er att ta steget. Det är inte farligt, det är kul. Glöm bara inte dom tre grundreglerna ok? Papper o penna fram nu, för här kommer dom:

Kommunicera.

Kommunicera.

Kommunicera.

”Men…svartsjukan då?”

Tack min dotter, den är kanske den vanligaste frågan vi får. O såklart en förståelig fråga. Men svartsjukan lär vi oss att hantera. Kan vara lite jobbigt, men också spännande. Minns bara dom tre grundreglerna, så kommer det ordna sig för er också, med svartsjukan.

Tack kära ni, det var nog allt. Lev fördomsfritt o minns att…känns det bra, så ligg.

O nu går det bra att skynda fram o krama om oss!

Ocensurerat

På facebook delas det bilder på våra 20-åriga jag. I en låda hittar jag några där jag ser glad ut. Inte så olik mig nu faktiskt, lite längre hår, rundare kinder, men visst är det jag! Minns hur det kändes där på bilden, blandningen av oro o förväntan för framtiden. Minns hur jag inte alls tyckte om mig själv. Jag var hård mot mig själv. Dög inte. Var lite för tjock, eller åtminstone för tjock på fel ställe. Eller för söt. Eller inte tillräckligt intressant. Inte tillräckligt sexig. Något var det som hindrade mig från att ta för mig o vara där i centrum av mitt eget liv.

Ibland tar saker tid. För mig nästan 30 år. Nu ser jag hur vackert det som inte är perfekt är, just för att det är mänskligt.

Tack fotograf Björn Nilsson för dom fina bilderna på oss.

Prestera! Leverera!

Vi är i färd med att ha sex med människor vi inte känner. Vi har inte pratat så mycket, vi vet inte vad vi hoppas på eller vad som förväntas. Men en sak är säker: vi vill inte göra någon besviken. Vi vill vara dom där lätta o sexiga o öppna o okomplicerade personerna som vi vet att vi kan vara. Dom som ständigt är beredda att leverera som sexpersoner, dom som bidrar till den söm-lösa sexupplevelsen för alla. Ett sånt rykte lämnar vi gärna efter oss. Så vill vi ju känna oss.

Men paradoxalt nog så är det väl ändå så, att det är när vi är lugna o trygga o tar sexet som det kommer som vi är som härligast?

Nej det är ju inte bara i vår sexmedflera-värld som prestationskraven ligger på lur, dom där som lätt kan göra att kuken inte vill stå, o fittan inte bli våt. Men när fokus ligger på sex så kan det ju lätt hända. O möjligen funkar kuken o fittan ok, men sexet vi har blir ändå inte sådär svirrande härligt som det finns möjligheter till.

O kanske är det för att vi känner att vi ska prestera mer än att vi ska uppleva?

Självklart, men ändå: det är ingen tävling vi ska kasta oss ut i. Ingen kommer vinna. Det är en ren upplevelsevärld vi bjuder varandra på. Sex-tivolit har öppnat! Kan vi inte se som allas vår enda uppgift att vara nakna o vara på plats? Bara liksom börja där. Vi släpper huvet o far in i upplevelsen. Vi siktar på att mindre betrakta oss utifrån, sikta mot att inte tänka, ”hmm det här går ju bra…” eller värre: ”…hmm det här känns inte helt hundra…Undras om hon inte tycker att jag gör det jag borde?…Mina kyssar är kanske inte så sköna?…Slickar jag henne rätt?…” Huvet huvet, hela tiden huvet, åååh ibland skulle man vilja kunna koppla loss det o lägga det åt sidan…

Så istället: tänka på att vår lust o våra kroppar räcker långt nog. Fuck prestationskraven. Försök att se sexmedflera-sexet som världens möjlighet du får, inte som något som är ute efter att avslöja dig som en som inte räcker till. Sexet vi har ihop med andra är ett stort glänsande sexpaket som vi alla hjälps åt med att öppna o upptäcka innehållet av.

*

Vi är här o vi är sköna. Vi räcker bra. O lyssna nu när Klassikern dyker upp o stämmer likabra som alltid: det är inte målet, det är resan. O vilken otrolig resa vi kan få tillsammans. Tillsammans, tillsammans, tillsammans. The keyword.

Sexmagi

Ni känner ju till förhoppningen o drömmen, när man går från dejt till sex. Man hoppas att den goda känslan man hade när man satt där o pratade ska få sitt bevis på att det är Nånting, när man har sex. Man överlåter åt sexet att fälla avgörandet om det finns nån framtid tillsammans. Nej sexet behöver inte vara himlastormande fantastiskt, men det ska innehålla ett ganska så starkt löfte om vad som kan komma, gnistan måste finnas där, den lilla andlösheten. På något sätt ska vi förstå varandra kroppsligen, sensuellt o fysiskt, bortom ord. Där har vi det verkliga beviset på Kemi.

O när det inte stämmer. Alls. När sexet inte blir det minsta sömlöst o inte innehåller det där löftet om något framtida superljuvligt- då är man beredd att släppa det tvärt o inte ses igen. Kemin infann sig inte. Det var inte vi. Sökandet fortsätter, jakten på sexmagin som kommer efter det fina pratet.

Men i vår sexmedflera-värld då?

Vi sitter o pratar, det känns bra, vi förstår varandra, vi är på samma våglängd. Men kanske vi inte pratar så mycket sex, i alla fall inte det sex som är på väg att hända mellan oss, det som är anledningen till att vi faktiskt ses. Nej det kan vara något även där, med att man inte ska prata sönder det, man sätter sitt hopp till sexmagin. O inträffar den i det här lilla sexgänget, då är det skitroligt, då kan man vara nöjd, då har man något att bygga på.

Men om det inte gör det? Fan också, det kändes ju så bra när vi satt o pratade.

Tänk då om det faktiskt finns ett annat sätt. Dom personer vi hoppas bygga en sexrelation med är ju inte några vi ska gå på djupet med. Jo, i en slags vänskap byggd på öppenhet, det där vi tycker så mycket om med den här världen. Men vi längtar inte efter att bli ihop.

Det där andra sättet skulle kunna vara att inte alls dumpa dom som det inte infann sig direkt sexmagi med. Det kändes bra vid pratet o glaset vin, inget snack om att det inte är bra personer man råkat på. Sexet blev lite knökigt, smått nervöst o tafatt. Då skulle följden kunna bli att man pratar om just det. Man drar ut det som inte blev sexmagi i ljuset o tittar på det. Tänker att man nästa gång ska prata innan, prata om vad man hoppas på, vad man tycker om. Hämta inspiration från BDSM-världen, med sina sessioner som försigås av tydlighet, just för att magi ska kunna uppstå o alla ska vara lugna i medvetenheten om vad som gäller.

Ja, ta den där chansen som vår sexmedflera-värld erbjuder, öppenheten o tydligheten, tro inte att något förstörs för att man pratar om det- tvärtom, det kan bli till något på sitt sätt stort o väldigt bra. O kanske kan det någon gång leda till sexmagi.

Fullkomligt gränslöst!

Gränser ja, det har man ju, särskilt när man börjar fundera på att ge sig in i den här sexmedflera-världen. Pratet sätter igång o det är ju helt rimligt att man börjar försiktigt.

Som i vårt fall, nyfikenheten på att bjuda in en kvinna till i vårt sex. Vi närmar oss den första gränsen: en person till. Hur kommer det kännas att se dig med en annan? Kyssa en annan? Slicka en annan? Knulla med en annan? Hela tiden gränser att fundera på, hejda sig framför eller kliva över.

O vi reflekterade över hur dom vi hade framför oss för länge sen, när vi klev in i det här, hur långt bakom oss vi har dom gränserna nu. Vi minns tanken på penetrationssex, att det verkligen var en kraftig gräns att passera. Sen började vi prata om varför. Är det mer intimt än oralsex? Hmmm, varför?…Sen hände det, o gränsen var bakom oss. O nej, det var inte okomplicerat, men det vi lärde oss var, att det ändå är ok att spränga gränsen om man är noga med att prata om sprängandet efteråt. Att man både pratar om det innan o att man tar hand om det efteråt. Det är det som bygger en styrka i en relation.

Vad finns det mer för gränser? Ja det finns dom som vi fortfarande ser att vi har en bra bit framför oss. Kanske vi aldrig kommer passera dom. För det sanna med gränser är ju att det ju inte är självskrivet att dom SKA passeras, det är ingen nödvändighet. Som att någon av oss träffar någon annan helt själv. Vad är lockande med det? Finns det något lockande? Vad är läskigt? O varför ska just den gränsen passeras? Det här är ju vårt gemensamma äventyr. Kan det fortfarande vara det om vi träffar människor på egen hand? Jo det känns som en kraftig gräns o vi ser oss inte passera den just nu. Men kanske att vi närmar oss den. Att se den andra ha sex med någon, lite från vid sidan om, o att njuta av det. Kanske att för en stund lämna rummet, veta att den andra har sex därinne- det är ju att närma sig den där kraftiga gränsen. Hur långt ifrån den gränsen är vi?

Vi kommer alltid sätta oss själva först såklart, vår egen trygghet. Men att kasta sig ut finns ju också ett värde i, det har vi förstått, vi har lärt oss mycket om oss själva o vår relation av det. Men det är ju inte alltid rätt att bara kasta sig ut- eller?…

Kommer det ner till hur trygga man är med varandra?

Om det existerar fullkomlig trygghet o tro på den kärlek man har, är det då möjligt att pusha på precis alla gränser som finns i den här sexmedflera-världen?…O är det en vinst med det?

Jag vill hjälpa till att göra dig modig o stor, att din upplevelse av livet ska bli så stor du vill. Säg vad du hoppas på, säg om det finns en gräns som du vill ta dig över. Jag är med dig över den. Mig har du, över alla gränser.

Ligg med honom…

. . . jag är här.

*

Coronatiderna är speciella. Vi är skilda åt o då skriver vi istället till varandra. Vi vänder o vrider på saker. Som det här:

Jo:

”Det här med du o jag o en man till. Går du igång på det bara för att jag går igång på det?”

El:

”Oj, det där är komplext. Jag går igång på situationen, visst. Uppmärksamheten, att bli åtrådd så, och ’ompysslad’. Men jag skulle inte göra det om inte du gick igång på det också. Då skulle jag känna mig obekväm. Att du går igång på det adderar enormt mycket för mig. Det gör att jag kan slappna av och ge mig hän. Älskar att du styr upp det. Att det är lite din grej till oss. Så nej, jag skulle inte gå igång på situationen i praktiken, om inte du gjorde det. I teorin går jag ju igång på det för jag vet ju nu hur kul och härligt det kan vara!”

*

Det där med att se den andre ha sex med nån annan är ju nåt vi hela tiden återkommer till- o det är ju inte konstigt, det är ju en grund i hela vår sexmedflera-värld.  ”Se dig ha sex med en annan” är spännande o den är…intressant. O jag, Jo, har kommit fram till att jag njuter av att se dig, El, med en annan man. (givetvis, som allt i vår speciella värld, min vetskap om att det är en bra person inblandad, en person jag gillar, är självklar, den tar vi för givet).

Så, vad handlar det om då?

Såhär tänker jag, Jo:

Vi har det här tillsammans, det är ingen ”grej” som någon av oss äger. Den här världen är lika viktig o härlig o kul för oss båda. Där börjar det. Vi längtar efter att släppa varandra fria i vår njutning. Vi vill utvecklas som par o som individer. Att utsätta mig för att se henne njuta, att vinna över stingen- eller nej, nu är jag där att det inte längre känns som att utsätta mig. Det hinner inte bli några sting att vinna över. Det blir ett bevis för vår kärlek. För kärlek är ju att lita på, att skapa trygghet. O hon är så trygg med mig att hon kan ge sig hän med den andre mannen. Jag vet hur härlig hon är som sexperson- o nu får jag se mer av det, där är hon, härliga människa! Det lilla avståndet får mig att verkligen se. Hon är inte rädd, hon låter sig användas, tas om hand, ha det härligt o spännande. Det vill jag ge henne. Ge oss. Stora ord, men I Kärlekens o Njutningens namn. Njuter av att se henne utan oro, blunda o ta emot en annan man än mig- alltid tillsammans med mig. Älskar henne för det hon vågar ge mig.