Oooops, det blev sex!

Det finns ingen plan för sex när vi fyra ses den där söndagseftermiddagen. 

Nej idén är en ren fotosession vars bilder ska tjäna som inspiration för en av oss som är konstnär. Förvisso vill hon ha oss utan kläder, men även sexmedflerapersoner som klär av sig bör väl kunna göra det enbart för konsten? 
Eller?...
Ja, absolut. 
Så, inga kondomer eller annat som skvallrar om sex följer med- för såna grejer hör ju inte hemma i en fotosession? Men bubbel har vi dock. Ja det är nästan alltid bubbel med när vi ses. O är det nåt med klunkarna sprittande vin som numera så lätt får sexmedflerakänslan i oss att brusa igång?..Förvandlas vi till Pavlos sexhundar, så snart vi får Prosecco i munnen?...

Hursom, fotosession är planen.

Efter avslappnat prat med bubbelvin fyra vänner emellan så åker kläderna av. Framför mobilkameran så klänger vi på varandra, kramar om varandra, konstruerar människostatyer, märkliga kroppskombinationer. Vi poserar som vilddjur i övertag med sitt uppgivna offer. 
Vi kommer varandra nära. 
För bildernas skull. 
Det blir kyssar o smekningar. 
För bildernas skull. 
O det blir sex. 
Inte för bildernas skull.
(O inte omslutande kuk-i-fittan-sex. Utan kondomer nöjer vi oss mer än väl med oralsex o gnidande, glidande närheter. Händer o munnar får spela förstafiolen med våra kön).

Efteråt reflekterar vi över det här med sex som bara får uppstå. När planen eller scenariot inte finns så väcks inga förväntningar o prestationskraven minskar. Man gungar iväg på en lust som poppat upp. Man befrias från alla tankar på det som är tänkt att hända. Sex blir mer som...magi, kanske, på det enkla sättet att sexenergier sprakar igång mellan oss fyra.

Att tycka mycket om är också det hur en ”oskyldig fotosession” med fyra vänner blir till sex därför att sexet ingår som en färg bland andra i vår vänskapspalett. Vi kan prata, dricka vin o ta foto, o har vi lust så blir det sex, så enkelt är det. Om jag är småfånig kan jag kalla det för ”en modern typ av vänskap”. Småfånig eller inte, jag gillar den.

Detta om tjusningen med det spontana.

Men jag är ju också glad i planen, i scenariot, i det uttänkta, i fantasier som ska få realiseras. Allt det som får växa fram som en möjlighet, med sina detaljer o just förväntningar. För förväntningar behöver ju inte kännas som krävande, dom kan ju också vara spännande i sin utmaning. Min sexmedfleravärld är min ”allamöjlighetersbutik” med tillgång till allt jag skulle ha lust att hitta på. Det är ju fantastiskt vilka möjligheter som finns!
O vad har jag lust att dra igång?...
I vilken riktning är jag sugen att gå?...
Vilket scenario vill jag få realiserat? 
Jag vänder o vrider på möjligheter: ”Hmm...ska jag vara med när min älskade träffar den här mannen?...Eller ska hon få knulla med honom helt själv?...Ska jag kanske komma in senare?...Hmm...Kanske dom ska ses ute på en bar först, o börja flörta, som främlingar?...”
Med alla tankar på det som ska hända, all spänning o förväntan dagarna innan, så ger det mig möjligheter att ännu mer reflektera över saker som rör min lust o sexualitet, som tydligen är i ständig förändring. Scenariobyggandet ger det där kommande sextillfället ett slags mervärde. 

Så, spontanitet kontra scenario?
Jag säger givetvis ”Ja tack!” till bägge jag.