”En knullare, en softis o en lite mittemellan. O så jag då, va är jag?…”

Illustration: Mircea Pop

Vi har en plan för onsdagkvällen. 

Inte bara en eller två, utan tre bra män kommer över. Vi brukar hävda att MMF är den kanske enskilt bästa konstellationen- men alltså, MMMMF (tre män o jag alltså) kan vi väl inte fnysa åt? (särskilt som vi aldrig upplevt det...)

El tar sig för pannan- men hon ler,
”Torktumlarsex?...”
”Mmm. Ok?”
”Ok”.

En hel del att prata om innan, huruvida vi ska vara på sängen eller fixa fram madrassen, om hur vi ska göra för att åtminstone få en stilla start- sen kommer det bli långt ifrån stilla. Kanske om en åt gången får komma o hångla loss, strictly kyssar o hångel, inte sex? En kvarts hångel, o sen är det nästas tur, o så nästa, o så nästa. Hånglare, line up! Efter fyra stilla insatser har hångeltimmen passerat o mjukstarten får sägas vara över. Fin idé. O kanske att El tänker sig ögonbindel, ett knep att hamna mer i kroppen, minska blickintrycken. O ska pratet över bubblet innan styras åt nåt håll eller ska det bara få vara småsnack vilketsomhelst? Jag tycker ju småsnacket vilketsomhelst är fint. Gillar det där med att ge sken av att vi ses o just bara småsnackar, kanske om nån tv-serie eller nån diskussion på Darkside. Vi låtsas för en stund inte om vad som väntar. Men alla vet att vägen obönhörligen ska leda oss rätt in i torktumlaren. Jag och El funderar på våra tre vänner, vad det är dom kommer med, på vilket sätt dom är olika- för olika är dom ju. Vem är den meste ”knullaren”? Vem är mer åt det ”softa hållet”? Hur kommer det lira mellan dom? Vi gissar "bra". Vi har tre personer med goda hjärtan o sköna kyssar. Tre som lyssnar in men ändå tar för sig. Vi har fått till en sexmedfleravärldens gyllene trio.

Nej, El har inte varit hundra frisk i veckan, men hon är så säker när vi somnar på tisdagkvällen att hon på onsdagen ska vara helt på banan. Det är inte ens ett orosmoln, det är skuggan av ett orosmoln.

Nu är det onsdagmorgon o orosmolnet är inte längre bara en skugga. 

El: ”Det är alltid värst på morgonen- snart bättre!” Men näsan rinner, ögonen är blanka, hon pyschar med spray, petar i sig Alvedon, hoppet hålls uppe. ”Det känns redan bättre...” Självbedrägeriet jobbar för högtryck. Jag ögnar henne, som biskop Vergérus ögnar Alexander. Ruggigheten, snörvlet o den bleka hyn kan hon inte ljuga bort. Jag ser att El bara längtar tillbaka in under täcket i sängen.

Vi inser fakta.
Vi måste ställa in.

O det är inte precis världens undergång, men det är ju själva faaan!...

O jag trodde väl aldrig att jag skulle travestera Ulf Lundells ord i den här bloggen, om att ”en inställd spelning också är en spelning”. För hur tråkigt det än är att roliga saker som MMMMF blir inställda, så har ändå all planering inför den, alla tankar o idéer som farit omkring, gett något: ”Men alltså...fyra män...Finns det verkligen saker för alla att göra, med mig?!...” ”Jo! O sen kan man ta ett steg tillbaka också, bara uppleva”. O själva konstellationen som vi kunde vända o vrida på, det var roligt prat, ”en knullare, en softis o en lite mittemellan!- O så jag då, va är jag?...” Allting vi pratade om dagarna innan hade fått upp värdet av vårt ”event”, o det kunde vi ju trots allt uppskatta, nu när El invaderats av baciller som förstörde en oförglömlig kväll av torktumlarsex.

Lärdomen: en inställd sexträff är också en sexträff, om man prat-preppar ordentligt.

(O trösten finns ju också i devisen ”envis som synden”. En ny kväll kommer komma, en ny möjlighet, det kan alla vara säkra på. Synden segrar. En insikt som fyller oss med tillförsikt o glädje).