Att knulla med vänner

Vi är några sexmedfleravänner tillsammans i vår stuga över påsken. 
Men nej, vi knullar inte hela tiden.
Rätt långt ifrån, faktiskt.
Fast på ett sätt, inte så långt ifrån ändå.

Vi älskande par (eller nyförälskade) kan uppleva det som att vi faktiskt knullar hela tiden. När vi pratar, är ute o går, när vi väljer bröd på Ica, eller bär ner grejer i källaren, så finns det en het intimitet som mer eller mindre hela tiden ligger på lur. Vi är i en känsla av att ständigt vara på gränsen till en kyss eller en omfamning som är full av betydelse, o som skvallrar om vad vi skulle kunna göra, om vi bara var nakna. Närsomhelst kan vi slå an varandras sträng av sex. En flyktig hand mot en rygg kan vara full av löften om tappad sexuell sans ihop.

Vi o våra vänner på påskbesök befann oss i en liknande känsla. 
Ja, bara ”liknande”, eftersom vårt gäng inte är ett älskande par, det går inte att påstå.

Men det är som att vi alla under dom här påskdagarna går omkring o försöker komma på varför känslan är så bra mellan oss. Emellanåt bubblar formuleringar upp, djupa vänskapsbetygelser som är tvungna att sägas. Vi blir som bevis på hur sexmedfleravärlden kan vara, när den är som bäst. Som om vi slutit en pakt. Vi är några som delar Den Stora Öppenheten med varandra, den som gäller så mycket. Det är nog där det sitter. Ingen passar på sig. Ingenting är fel att prata om. ”Hur känns egentligen double penetration?” ”Har ni också svårt att tippa er över kanten o komma, när ni varit nära att länge göra det?” ”Beskriv vad det är att vara pleaser?” Eller vill vi prata om helt andra saker, om föräldrar som tröttar ut oss eller hur det kändes när en person som stod oss nära gick bort, så är det också ok. Det är inte högt i tak mellan oss, det finns inget tak. O när andan faller på kramar vi om varandra. Bara för känslan o behaget. Jag får en arm om mig i hammocken, personen drar mig närmare sig, bara just för att den kan, o vill. Om lusten plötsligt vältrar sig över oss så kysser vi varandra under dukningen av påsklunchen.

Alla har pratat om bökiga perioder dom gått igenom eller som ännu inte helt passerat. Kanske är det bland annat det som förenar oss o som skapar det där extra nära mellan oss? Vi ger varandra dagar att kliva åt sidan. Vi är tilltufsade, tillgängliga, vänner.

O våra utflykter i vårsolen kan med storslaget högmodiga ord beskrivas som att allt finns där för oss. Som att Naturen säger till sig själv: ”Nu jävlar ska dom få det dom vill ha o behöver!” Stenformationerna vi klättrar i, skogen vi vandrar igenom, alla blåsippor som slagit ut, allt är där bara för vår upplevelse ihop. För det gemensamma o oförglömliga minnet vi skapar.

O lördagkvällen då, o det faktiska knullandet?

Allt vi pratat om innan, allt vi har formulerat om det vi hoppas på o önskar för egen del har vi med oss in i sexet uppe på vinden. O jag skulle ljuga om jag tror att alla fick precis den plats dom ville ha, o precis det dom hoppades på, där bland alla nakna kroppar, händer, munnar o kön. Vi hade alla pratat om värdet av det långsamma, att liksom stilla gunga in i sexet. Så blev det inte riktigt. Sexet blir ibland som en egen okontrollerbar organism som skapar sig själv. Men det spelar ingen roll. Med allt det vi har ihop så är vi liksom redan i hamn. Några kommer under höga gälla gnyenden o med förvånat förvridna uttryck i sina ansikten o krampande fingrar. Några gör det inte. Några blir liggande, hållande varandra i handen. Huttrande får vi dom omfamningar vi behöver. Champagne. Choklad. Doften av en olja. Våra minnen får smaker o dofter.

Som nästan alltid så har jag o El saker att prata om efteråt. Hur var det för oss, hur  upplevde vi allt? Varför kände vi oss inte ännu närmare varandra? Kanske det inte går? Vi måste peta i saker ihop, röja runt i upplevelser. Hur många gånger har vi inte kunnat konstatera att allt inte bara är lätt o kul när man stövlar in i sexmedfleravärlden. Men lika många gånger har vi kunnat konstatera att det är av ett väldigt stort värde.

Tacksamheten över att knulla med vänner är enorm.