Eljo tar sig an Pantyrebel…

…som Sexleksaker365 skickade till oss o bad oss prova.

Så här såg trosan ut bakifrån när El provade den, den som man stoppar vibratorn i. O så den lilla diskreta fjärrkontrollen.

På väg till en restaurang där vi ska träffa vår dejt för kvällen. Jo har den lilla ringen i handen. Två knappar: en som pausar o en som sätter på, för varje tryck så kommer ett nytt program, en ny serie vibrationer o pulseringar. El rycker till o ler- det där kändes nåt… Hon försöker beskriva känslan, skillnaden mellan dom olika programmen, deras olika ”pulser”.  Är det intensiva skönast, det mer försiktiga? Den lilla grejen har lite svårt att hålla sig på plats, vill gärna åka bakåt…Vilket gör att den då inte vibrerar på rätt ställe.

Väl på restauragen, när El sitter, då funkar det bättre, då håller den lilla grejen sig på plats, tryckt mot klittan, just där den hör hemma. Jo sitter mittemot, trycker på lilla knappen. El hoppar till lite, ler, ögonen går i kors. Jo försöker hitta rätt bland programmen, vilket är egentligen skönast?- det skulle behövts en liten liten display som talar om för honom var han befinner sig bland dom tolv programmen. Nu blir det lite av: ”den då?…o den här då?…” Men Pantyrebel är faktiskt kul, det är väl just det den ska vara. En förspels-grej, mer än en grej som får kvinnan att komma. När vår dejt dyker upp får han såklart också prova. Grejen som ligger gömd i trosan får hela bänken att vibrera- nog måste väl även sällskapet som sitter på samma bänk en bit också känna vibrationerna i sina underliv?…O när en kvinna i sällskapet närmast oss har sönder ett glas: ”Jaha, där kom hon!…”

Summa: en rolig sak, ja just en förspels-grej, o som sådan gör den vad den ska, den lättar upp o får oss att skratta, får El att behagligt rysa till. Den funkar bra ute bland folk, som en sexig o rolig liten hemlighet.

Vill ni också köpa trosor med vibrator kan ni uppge koden: ELJO, så får ni 10% rabatt 😃

Ni är härliga, vi vill ha er, vill ni ha oss?

Ett mail till oss på Darkside. En kvinna som presenterar sig som flickvän till en man vi en gång råkat på på en bdsm-klubb (han gick bara fram till oss o ville prata, tyckte vi verkade så glada- bra gjort där!) Dom har läst vår blog, blir nyfikna på oss o är på väg att ta ett gemensamt steg ut i sexmedflera-världen. Kanske vi kan vara ett steg för dom på vägen ut?

Hon föreslår nåt annat än ”ta ett glas” för vår dejt (bra där!) Vi får idén: spa. Vi minns mannens öppna sätt o tänker att det bådar gott– är han trevlig så är hans partner säkert också det, så är det nästan alltid.

Dom två veckorna innan vår dejt: inget chattande eller överdrivet mailande utan bara en ren bra känsla. Är det inte komplett stäm mellan oss, så kommer det i alla fall bli en trevlig kväll, det är vår övertygelse.

Dom har signalerat att dom är lite trevande o sökande, något vi tolkar det som att kvällen ska bli ett första nosande på varandra. Det passar fint, vi är trötta och lite bakis.

När vi möts på gatan visar det sig att El o kvinnan är gamla bekanta! I 20-årsåldern tillbringade dom ett nyår i Prag. Roligt återseende, bra start på dejten, isen bröts med en gång.

Det badas, bastas, pratas. Vad är er ingång i det här? Hur ser er historia ut? Vad hoppas ni på? Vad får er att tveka? Det är ett innerligt o öppet samtal. Ingen passar på sig. Vi skrattar.

Vi går hem till oss för att fortsätta samtalet. Men bara prat, ta ett glas, ingen tanke om sex, vi är som sagt lite trötta.

Det lättpratade o okomplicerade fortsätter. Nyfikenheten på varandra. Det rätta modet att fråga om det man undrar. Inget antagande eller flörtande. Nej man säger vad man tänker o vill. Mannen frågar om han får kyssa El, det är vad han vill. Javisst, absolut. Första kyssen- den som är lite nervös, inte helt sömlös men som ger ett löfte om att det här kan bli bra. Kvinnan o Jo kysser också varandra. Vi ser varandra, upplever den där märkliga känslan av att se den man älskar hångla med en annan. Men det är bara glädje. Stinget sticker inte till i våra bröst. Tvärtom, compersion ni vet. O kyssarna blir fler, o vi lyssnar av varandra o hittar takten. Sömlöst härligt. På den stora madrassen blir kyssarna till hångel, till sex. I långsam takt, så alla hänger med. Munnar, händer, kukar o fittor, allt som alla vill ha finns här.

Ok, varför blev det så bra då?

Lagom förväntningar. Man låter mötet bli viktigare än chattandet. Man går på en bra känsla, det får räcka tills vi ses. Vi träffar ett par som älskar varandra, går varandra till mötes, är bjussiga mot varandra o mot oss. Det har vi förstått är det viktiga. O det sexiga. Ingen spelar med dolda agendor.

Samtalen är öppna o tillåtande. Allt får pratas om. Precis allt. Det är inte flörtande det är frågan om. Det är att förstå om vi fyra är på samma våglängd. Tydligt o ärligt. Just precis det som är att tycka så mycket om med den här sexmedflera-världen: säg vad du vill, kliv fram, våga visa vem du är. Troligen tas du väl emot. ”Ni är härliga, vi vill ha er, vill ni ha oss?”

Sexmagi

Ni känner ju till förhoppningen o drömmen, när man går från dejt till sex. Man hoppas att den goda känslan man hade när man satt där o pratade ska få sitt bevis på att det är Nånting, när man har sex. Man överlåter åt sexet att fälla avgörandet om det finns nån framtid tillsammans. Nej sexet behöver inte vara himlastormande fantastiskt, men det ska innehålla ett ganska så starkt löfte om vad som kan komma, gnistan måste finnas där, den lilla andlösheten. På något sätt ska vi förstå varandra kroppsligen, sensuellt o fysiskt, bortom ord. Där har vi det verkliga beviset på Kemi.

O när det inte stämmer. Alls. När sexet inte blir det minsta sömlöst o inte innehåller det där löftet om något framtida superljuvligt- då är man beredd att släppa det tvärt o inte ses igen. Kemin infann sig inte. Det var inte vi. Sökandet fortsätter, jakten på sexmagin som kommer efter det fina pratet.

Men i vår sexmedflera-värld då?

Vi sitter o pratar, det känns bra, vi förstår varandra, vi är på samma våglängd. Men kanske vi inte pratar så mycket sex, i alla fall inte det sex som är på väg att hända mellan oss, det som är anledningen till att vi faktiskt ses. Nej det kan vara något även där, med att man inte ska prata sönder det, man sätter sitt hopp till sexmagin. O inträffar den i det här lilla sexgänget, då är det skitroligt, då kan man vara nöjd, då har man något att bygga på.

Men om det inte gör det? Fan också, det kändes ju så bra när vi satt o pratade.

Tänk då om det faktiskt finns ett annat sätt. Dom personer vi hoppas bygga en sexrelation med är ju inte några vi ska gå på djupet med. Jo, i en slags vänskap byggd på öppenhet, det där vi tycker så mycket om med den här världen. Men vi längtar inte efter att bli ihop.

Det där andra sättet skulle kunna vara att inte alls dumpa dom som det inte infann sig direkt sexmagi med. Det kändes bra vid pratet o glaset vin, inget snack om att det inte är bra personer man råkat på. Sexet blev lite knökigt, smått nervöst o tafatt. Då skulle följden kunna bli att man pratar om just det. Man drar ut det som inte blev sexmagi i ljuset o tittar på det. Tänker att man nästa gång ska prata innan, prata om vad man hoppas på, vad man tycker om. Hämta inspiration från BDSM-världen, med sina sessioner som försigås av tydlighet, just för att magi ska kunna uppstå o alla ska vara lugna i medvetenheten om vad som gäller.

Ja, ta den där chansen som vår sexmedflera-värld erbjuder, öppenheten o tydligheten, tro inte att något förstörs för att man pratar om det- tvärtom, det kan bli till något på sitt sätt stort o väldigt bra. O kanske kan det någon gång leda till sexmagi.

Det minglas i en Skybar

Det minglas i en skybar för oss speciella,
en samling vänner som är ”horisontella”
Nej vi har inte legat med alla som är här,
men med henne...o dom... o dom...o dom där

Så på något litet sätt så är alla här släkt,
där vi alla liksom hör till en fin sorts sekt!
Nej vi är faktiskt inte riktigt som andra,
vi gillar å hänga men också ligga med varandra

Syns det nåt på oss, vad vi är för sorts gäng,
att vi vill va fler på samma gång i en säng?
Vi är gärna många när det kommer till sex,
o en skybar är en plats där förhoppningen väcks...

Nu dricks det bubbel o det pratas o så,
det flörtas o pussas o alla hoppas nog på
att det bland dessa skamlösa singlar o par
ska finnas några som nåt lockande har...

”O va heter ni på BC? På DS? O SDC?”
Att minnas alla nicknamn, va svårt det e!
”Hur kom ni in i det här, o va gillar ni mest,
gå på klubb, eller större eller mindre fest?”

Så skiljs vi från dom vi prata med nyss
o vi gör det såklart med en ganska lång kyss...
För vad finns i en kyss- om vi nu pratar ärligt?
Jo ett löfte om något ännu mer härligt...
Så, från detta mingel, att ta med oss till nästa:
att kyssa så många vi bara kan är det bästa!

Jakten på Det Perfekta Paret

Nytt år!-men jakten fortgår, förhoppningen är densamma. O vi har förstått att vi inte är dom enda som hoppas att det någonstans därute i sexmedflera-världen finns ett par som vi kommer stämma sååå bra med, på precis alla plan.

Inget fel i att ligga runt men ibland längtar man efter tryggheten o enkelheten som det där paret skulle innebära. Det kan vara jobbigt att ta in nya personer, jo kul men absolut att det kräver en hel del av en att investera i nya människor. Så, drömmen om det där paret…dom som man vet att man har det bra med. Vi kommer äta middag, skratta mycket, ha lagom djupa samtal, skratta ännu mer o sen fantastiskt sex, för vi känner varandra så bra nu, vet exakt vad vi alla gillar o fantiserar om. Efter sexet kommer vi ligga där i en hög, utslagna, svettiga, skratta mer o prata mer innan vi skiljs åt med vissheten om att när än andan faller på så gör vi om det. I all enkelhet.

Vänskap o sex, där nånstans är det nog det vi o så många andra hoppas på.

Men varför är det så svårt att hitta det där paret?

Ja tänker man efter på vad svårt det ändå är att träffa EN person som man stämmer med på alla plan. En person som man vill hänga med, ligga med, prata med, lyssna på o dela saker med. Problemet med att träffa ett par har ju att göra med att det ska stämma mellan alla fyra- det är inte konstigt att det är svårt.

O vad betyder ”stämma” när det kommer till att träffa ett par i sexmedflera-världen? Ja vi ska ju inte bli ihop med dom. Men ändå- på något sätt. Är det redan där det blir svårt? O finns det någonstans också en rädsla? Tänk om två i paret börjar gilla varandra fööör mycket?

Vad är det för relation vi faktiskt hoppas på? Det är kanske där det måste börja, enligt devisen: ”Du kan inte få det du vill ha, förrän du vet vad du vill ha”.

Ok, vi startar med en dejt. Enkelt. Då är det ju ett första intryck som ska kännas bra. Det första handlar väl om attraktion eller en bra känsla. Känslan att ”dom här kan vi tänkas vilja ligga med?” eller ”dom här var trevliga, dom kan vi nog ha kul å prata mera med”. Men som sagt, då är vi ju fyra personer som alla ska känna attraktion för varandra. Det är mycket gung som ska till…

Sen ska det vara ett par med liknande värderingar som vi själva. Att vi skulle vilja ha sex med ett rasistiskt par som pratar hånfullt om feminism förefaller ju helt osannolikt. O mer? Två bjussiga personer, några som är öppna om sig själva men som också är nyfikna på oss. Dom får gärna vara roliga. Vi vill investera i dom, men lite lagom. Det ska kännas tryggt. Och lättsamt. Innerlig o sann känsla men inget kravfyllt…ja ni hör, skulle det ens vara möjligt att hitta ett sånt par?

Nja…Men medan förhoppningen fortlever så fortsätter vi nog ligga runt…

The mysterious Kemidejt

Kontakten är knuten. Man har fått syn på varandra på nån sajt eller nåt mingel, man har skrivit lite, kollat på bilder, o man har kommit fram till att nästa steg är att ses. Dags för kemidejt, eller kemifika. Kemifika signalerar nog en aning mindre sex i luften, alltså man ses på dagen (få dricker kaffe efter kl sju), o sen får det vara bra med det, man vill prata ihop sig hemma i lugn o ro, man vill låta det gå tid. Kemidejt däremot låter ”vin” o ”lite senare på kvällen” dvs några snäpp närmare hemgång till säng o sex.

Det här är alltså ett inlägg om det kanske allra svåraste att sätta fingret på, varför kemi uppstår, o varför det inte gör det. ”Fick ni kemi?” betyder ju inte att man undrar om dom andra var snygga eller roliga utan mer ”Gungade det mellan er? Var det schyssta vibbs?”.

O vad betyder det? Vad är det för mystiskt som sker när det uppstår kemi?

Vi har haft dejter med par där vi med en gång känt, ”nej det funkar inte…” (det har vi samstämmigt konstaterat efteråt, va fort det ibland gått att konstatera det, o ofta har det andra paret känt likadant).

Men för vår del, vad har inte uppstått? Ibland har det handlat om en ton som man fått syn på mellan dom två i det andra paret. Det där har vi varit inne på förut: det är viktigt att vi känner att dom verkligen tycker om varandra. O mer? Dom pratar om sig själva. O det skulle man ju kunna se på som något positivt, något som har med det för oss så viktiga ordet ”bjussighet” att göra. Men ”bjussig” är man ju om man också är beredd att ta in någon annan, man visar nyfikenhet, man undrar saker. O gärna då på det där öppna sättet som vi ju tycker så mycket om med vår bredvid-värld: ”Hur hamnade ni i det här med sexmedflera? Vad gillar ni mest?” Typ så.

Så: bjussighet o nyfikenhet o tonen paret emellan.

Men utseendet då? Ja det har man ju fått ett hum om med bilder. Visserligen är verkligheten ofta något annat, åtminstone något mer. Men vi vill påstå att huruvida utseendet hos kvinnan o mannen i paret tilltalar oss eller inte, har så mycket med bjussigheten o nyfikenheten att göra, att den inte går att särskilja, ja vi är helt ärliga där.

Vi minns en dejt, ja dom var till det yttre attraktiva, det kunde vi avgöra. Men kemi uppstod inte. O det kände vi tidigt, faktiskt innan Jo välte ett glas vin på det lilla bordet. Ja det var ju klantigt, men det är ju sånt som kan hända. Kvinnan i paret reagerade med, ”oj oj, ja ja, vi får verkligen hoppas det inte blev nån fläck…(på hennes klänning)” (hon tittar o tittar o kan inte hitta någon fläck men hon är inte säker, den kan ju finnas där…) Hon får visst känna rädsla över fläcken, den är inte konstig, men hon kunde kanske sagt: ”Hoppsan, ingen fara!” För ingen välter väl vinglas med vilje, särskilt inte på en första-dejt. Hmmm idé: det kanske är ett bra test att välta ett vinglas o se vad det blir för reaktion?…

Sen är ju utmaningen också att kemin ska uppstå mellan fyra personer- nu pratar vi dejt med par. Men det har visat sig vara ett något mindre bekymmer sådär i en dejtsituation åtminstone. Det är inte så ofta som en av oss känt gung med någon i det andra paret, eller båda, o den andra inte känt något. Kanske det som också är lite härligt: man har blivit ett par som samspelar o sänder ut signaler, o som uppfattas just som ett pars signaler. Vi lirar inte solo, vi är verkligen en duett.

Ok: kemin finns där. Nästa steg är kyssar o hångel. O funkar det, då är nästa steg sex. O tadaaa! kemidejten kan sägas ha levererat.

Gärna sex. Men först mingel!

konstnär Battiss Walter 

I vår sexmedflera-värld ägnas givetvis en del tid åt att just ha sex med flera. Men hur hamnar vi med dom vi vill ha sex med? Det ligger ett hårt arbete bakom. Eller det kan göra det. Visst kan vi snubbla över några vi gillar, på en fest eller en klubb o då är det ju väldigt lätt. Man surfar på en vibe man får, o så blir det sex. Sen letar vi också efter tilltalande profiler på sajter, profiler där text o bild samspelar o blir lockande. O efter en del trålande på nätet, skrivande o chattande, så kan man till slut hamna i konstellationer av folk. O så ska man ses, o då blir det mingel. Folk ska bli verkliga o ska nosas på.

Som igår.

Centralt hotell med sin flotta takbar var platsen. Vi tar hisnande hissen upp. Hur ska vi hitta vår grupp bland vanliga aw-partande människor. Ingen kommer stå med en rosa flamingo-flagga o kalla knullflocken till sig. Vi glider in på stället. Spanar o gissar. Finns det ett ”sex-med-flera-utseende”? Hur är det med vår ”swingdar” (förmågan att just urskilja våra likar bland vanliga) funkar den? Vi behöver inte gissa värst länge. En man med en behaglig attityd o rejält hipsterskägg kommer fram, hälsar oss välkomna, känner igen oss från bilder. Så leds vi in i flocken där vi hör hemma. Tar i hand, presenterar oss. Har vi här några av våra framtida sexvänner? Mmm kanske, faktiskt. Det pratas, det skrattas. ”Hur kom ni in i det här? Vad är det ni gillar?” Några som hittills bara varit profilnamn på våra sajter får nu ansikten o prat. Alla blir nu verkliga, det tycker vi om. Vi gillar att bli sedda som oss, det par vi är. Några har dessutom läst den här bloggen, ”Ååh den är så bra!” Glada blir vi, o läser man den, då ser man ju oss ännu tydligare som det par vi är. Det gillar vi.

O vilka möter vi den här kvällen?  Mest nya bekantskaper. O vi kastar små blickar mellan oss,  ”vad tror vi om dom då?…” Det är ju spännande att försöka greppa den här bredvid-världen. Hur stor är den? Börjar vi efter snart två år ha råkat på dom flesta? Hur mycket rör sig folk mellan dom olika grupperna?…O där, ett bekant ansikte: L! Hon har vi haft sex med några gånger. Lättsam, snygg. Hon har länge varit omtyckt singelkvinna i den här världen, men med en som hon berättat, stark längtan efter att ha någon vid sin sida. O minsann: här dyker han upp bakom henne! Hon viskar ”han är så snäll…” Det glädjer oss. Han dyrkar henne, kommer skämma bort henne, det är bra.

Mingelkvällen fortsätter, profilnamn fortsätter att bli människor. Några vi pratat mycket med visar sig vara ett fint par, han rolig- det avslöjar bland annat hans lilla mustasch- hon: ljus o intagande, håller kvar blicken på oss när vi börjar prata med några andra, vi känner oss ”inspanade” av henne, är vi det?… Sen pratar vi med hon som har den här gruppen, hör ihop med den behagliga o skäggige som hälsade oss välkommen. Fint par det med. Vi gillar hur hon pratar om dom fester dom har, tänket kring dom. Siste mannen vi pratar med är en man med rullande Helsingborgsdialekt o han bidrar till den goda känsla som faktiskt varit med oss hela kvällen. Vi lämnar tidigt, ikväll är vi trötta så minglandet leder inte vidare till något mer för oss, men det var vi inställda på. Vi kramar hej då, kramar som är långa o löftesrika…

O i hissen ner igen är vi överens. Trålandet på nätet har gett bra resultat den här gången, gruppen landade väl i oss, o vi i den. Framtiden för vårt Äventyr ser ljus ut!

Par vi gärna ligger med.

Inget tilltalar oss lika mycket som ett par som känner stark attraktion för varandra, ja så betydelsefull är känslan mellan dom, att det faktiskt är en förutsättning för att det ska fungera o bli härligt sex.

Vi hade ett par hemma. Vi satt kring bordet, pratade o drack vin, hade det där som allmänt kallas ”kemidate”- även om det här väl var nånting mer eftersom vi hade dejten hemma hos oss, sexet ligger aningen närmare vid hemmadejter. O vi kände det med en gång. Distansen mellan dom. Det låg i deras prat, i blickarna dom inte gav varandra. Dom ville ha sex- det är klart det ville vi med, det var därför vi träffades – men lever det inte mellan dom två, då dör det för oss. Känslan var att dom var ute på varsitt race. Men vi vill ju träffa par som rusar på i samma race, med samma längtan, har liknande sug efter att uppleva det härliga. Redan på den där kemidejten så känner man ju om det finns där mellan dom.

Vi insåg att det var ett misstag, att ha kemidejt hemma hos oss. Allra första träffen ska det vara något längre till sexet, än från soffan till stora madrassen vi drar fram. Sex i sikte, det kan det absolut vara, men några steg bort är helt ok. Man lär sig hela tiden.

Swisch till hur det känns när det känns bra. Vi har ett par på dejt. Dom kastar blickar mellan sig. Dom ler mot varandra. Dom faller varandra i pratet. Nej dom behöver inte alls hålla med varandra om allt, men dom går varandra till mötes, försöker förstå, är nyfikna på vad den andra ska säga, blir glada när dom förvånas. Det känns levande mellan dom. O dom får gärna söka upp varandras händer som nyförälskade tonåringar. Med det paret är det ganska säkert att vi är beredda att rusa hem o dra fram stora madrassen! Det har nog att göra med just det som vi tycker är viktigt för oss själva, det som sker mellan oss. Vi kallar det för att det som händer ska ”studsa mellan oss”. Det handlar om prat, absolut, men det handlar också om känslan av att vara ute på ett gemensamt Äventyr. Hur vi ser på varandra när vi står inför ett erbjudande.

Till sist bjuder vi på en möjligen lite fånig bild, håll tillgodo: Här kommer vi i vår båt, vi är mitt i en härlig seglats, havet är inbjudande, vinden är ljum, det här blir fint, vi är med den vi älskar. O kolla där, där dyker några upp i en annan båt, ser ut att hoppas på samma sak som vi, befinner sig på samma typ av tryggt o spännande Äventyr. Vi vinkar till dom, dom vinkar till oss- men, kanske viktigast: båda paren ser på varandra med blickarna av: ”va tror du, hur känns det, känns det bra?” Jo det känns bra, här kommer våra likar. Nu kan det blir härligt!…