Par i Hjärter – Sexbusiness as usual

Vi for iväg till Solna igår vi för vi blev sugna på att gå på sexklubb.

Vi känner igen oss i kvarteren där Stockholms enda (typ) parklubb för sexuellt frisinnade ligger. Fortfarande en smula märkligt hur den finns där, mitt i allt det vanliga. Vanliga bostadshus o lägenheter med flimrande tvapparater, nåt dagis på samma gård, lekplats o cykelställ. Några lampor skvallrar om att det häruppe på lastkajen finns en dörr som leder till ett Syndens Näste.

O samme man som alltid, öppnar, fåordig men inte otrevlig. Som att han inte riktigt orkar prata längre. O lukten av rök slår emot oss o nä, inte har man under någon kväll nånsin lyckas hålla dörren till rökrummet stängd. Röklukten har trängt in i allting. Som en lukt av en annan tid. Många av oss minns när pubarna kunde lukta sådär, inrökta, döljandes såväl parfym- som svettlukter.

Omklädning med locker-room-feeling, o man kan undra om det är tennis eller knulla som väntar.

O så, ut i ”loungen”.

Ylva Maria Thomssons blänkande bronskonst på väggen, rumpor o bröst, rökrummet med sin förväntade glipa, dörren till köket står halvöppen o vi noterar att förra besökets ”Yes Platinum” bytts ut till ”Ica Basic”, jo även den här klubben går igenom bökiga tider.

Runt om på dom galonklädda sofforna: män med handukar om midjan eller i sina minst fula kalsonger, kvinnorna i nåt småsexigt, men alla smått håglöst väntande. För loungen är ett väntrum. Det är inte sexigt, det är inte flörtigt, det är en fråga om att invänta rätt stund att ta sig mot trappan ner.

Vi pratar med en smula övertänd kvinna i vår egen ålder, o ”övertänd” visar sig stämma rätt bra på flera av dom som är här ikväll. Förväntan är stor, eller nej snarare att ”vi gjorde det! Vi är här! Vi är på knullklubb, det är ju helt jävla gaaaalet!” O den känslan verkar räcka långt. Några knappt 30’åriga fullständiga färskingar är där för första gången o dom är helt oreflekterande över vad det innebär att öppna upp sina relationer sexuellt. Vårt inledande prat med dom (vi känner oss som veteraner o sexmentorer) om ”vikten av kommunikation” o  bla bla bla faller platt som en död fisk. Den hispigaste tjejen: ”Ingen jävel rör min kille, no no!” Sen kan hon ändå tänka sig att nån tar på hennes bröst, ”Jo det kan ju börja med en tutte!” En början till vadå tänker vi. För det är svårt att få ihop vad det här rookie-gänget egentligen hoppas på.

Det osexiga med det här väntrummet (röken, vita vinet i plastglasen, en takplatta som lossnat lite o som troligen snart faller ner i huvet på någon av dom stabila knullmännen med magar som hänger över kanten på handduken) allt det där kan på nåt sätt ändå sägas tjäna sitt syfte.  Det är inte så att det är superläckert där en trappa ner, men kontrasten blir ändå stor, o det är ju spännande. O trappan ner är just ”dom växande förväntningarnas trappa”. Nu har vi tagit steget, nu ska det hända, så känns det nog för många på väg ner. Stönanden o jämranden hörs nånstans därnerifrån. Om nånting ska hända, så är det här.

O vi kikar oss omkring, o allt är sig lik. Sybianen står okopplad som en trasig dammsugare i en skrubb. I fönstermontern förevisas dom långt ifrån senaste modellerna av dildos, inte har någon brytt sig om att uppdatera. I en gunga jämrar sig en stor kvinna, o kontrasten blir stor även här, eftersom det är nära till hands att tänka hur väl det här stället också skulle funka som dagis, med alla sina krypin o mysiga kuddrum.

Vi ägnar bdsm-rummet en stund, med sitt läckra kors, o visst funkar rummet som dungeon, bara man inte knackar på väggen av hård skumplast, då löses illusionen snabbt upp.

Nej, det är allt svårt att påstå att PiH är den sexklubb som en huvudstad förtjänar. Men det är möjligt att knullsugna turister skulle se det charmiga i en så skavd o sleezy club: ”It was so far from fancy, you felt really dirty  and it was great!” Stället förmedlar en feeling av ”Ge oss era pengar era kåtisar, var glada att det åtminstone finns ETT ställe i stan där ni kan hålla på!” Men, viktigt att påpeka: det är alls ingen ovänlig stämning här, den är bara just mäkta oinspirerad. Signifikativ är ju den trasiga fläkten som nog gör röklukten än mer påtaglig, o så jacuzzin som en gång i tiden skulle lagas men som sen istället togs bort.

Men!- det går att bli kåt här. Så klubben gör ju trots allt det den ska. Det ÄR sexigt att knulla omgiven av speglar o i rött slingrande ljus, o det ÄR sexigt att knulla i sällskap med andra, vi inspirerar varandra. O chansen finns att det kommer en främmande hand smygande o chansen finns att det snart sker en fullständigt ihopblandning av oss knullare, ja chansen finns o även det triggar ju kåtheten.

Summa summarum: Par i Hjärtan triggar kåtheten, o det måste den trots allt ha cred för.

4 reaktioner till “Par i Hjärter – Sexbusiness as usual”

  1. Tack för ett bra ”reportage” av PiH.
    Hur tycker ni den står sig mot Sveriges övriga klubbar? Utgår helt fräckt från att ni besökt dem alla. 😉

    Gillad av 1 person

    1. Hej MrSpanky!
      Vi är faktiskt inga stora klubbälskare utan föredrar mindre intimare sammanhang med människor vi känner. Men ibland är det ju roligt att gå på klubb. Vi har bara besökt Adam och Eva i Norrköping och den klubben är så mycket mer ambitiös och välhållen.

      Gilla

  2. Hej!
    Hur ska nybörjare våga komma efter den där sågningen? Känns inte som ett sätskilt inkluderande och välkomnande ställe …

    Gilla

    1. Jooo klart ni ska våga! Vår ”sågning” handlar ju om det bedrövliga i att Sveriges huvudstads enda swingersklubb är så sliten och inte särskilt ambitiös. Allt handlar till sist om ens egna humör och vilka man möter på plats. Vi hade faktiskt kul den kvällen! ☺️

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s