Förfärande o Kittlande

(Bild: Édouard-Henri Avril)


På en större lodrät fest (till skillnad från sexmedfleras vågräta fester, den ena med uppräta människor, den andra med liggande) Surr o mingel. O jag hamnar i samtal med en kvinna jag aldrig träffat. Vi har fint prat, vi är bjussiga, hon är en öppen o bra person. O det är inte nåt jag längtar efter att kasta i ansiktet på henne (eller joo, lite kanske, naughty me!...) men nåt vi pratar om, säkert relationer, leder till att jag öppnar den där dörren med det glödgade handtaget o säger:

”Jag o El (som hon känner litegrann) är flersamma. Vi har sex med många människor”.

Hennes ansikte är vidöppet, med nästan klyschigt gapande mun- som en dålig skådis i en sommarteaterfars- o som att hon måste ta stöd mot bänken vi står vid. Hon är förfärad ja, men inte förfärad o tyst, utan det kommer frågor: 

”Så du ser hur El" (hon har inte helt lätt att ens ta det blygsamma ordet ”ligger” i sin mun, men hon gör det) "ligger med nån annan?”
”Ja”
”Men det är ju!- Hur känns det?!-” 
”Bra”.
”Bra?!” 
”Ja det är fint att se henne ha det härligt o kul”.
”Härligt o kul?!” 
”Vi har tillomed insett att jag tycker det är härligare att se henne knulla”- (jo jag säger ”knulla” eftersom jag ju gärna benämner dessa ting på det sätt jag vill, det är sågottsom ett politiskt statement) "än hon tycker det är att knulla. Jag ordnar gärna med män som hon har sex med själv, mest för min skull”.
”Mest för din skull?!” (Ja det är många saker jag säger som hon upprepar på det där sättet, som att hon behöver försäkra sig om att jag sa det jag sa, o för att få det fastna som riktiga saker, i sitt huvud). 

Det är inte bara den här stilla förfäran som yttrar sig i frågorna hon har, det är också hennes kinder som får en rosaaktigt flammig ton. Jag tolkar det som ett resultat av att det för hennes inre nu utspelar sig flera filmsnuttar av hur El- hennes gamla klasskompis, jösses fucking kristus!- o jag, knullar runt med andra än varandra, alla sätt vi knullar på, alla kön vi på olika sätt tar oss an. Rörigt o knulligt, you betcha! Men hur skulle hennes oskyldiga kinder kunna undvika rodnad, nej det är faktiskt inte möjligt.

”Men!- ”
”Ja?”
”- Jag fattar inte! Räcker inte det ni har?!”

”Räcker”?... Jag försöker fatta om hon menar att själva sexet borde räcka, o ja, det är åt det hållet hon menar. Jag förklarar att jag inte ser det så. Det handlar om olika saker, olika sorters sex. Vårt eget sex är ett kärlekssex, ett sex som ger den mäktiga känslan av att sömlöst höra ihop med någon, det är ett sex som bygger oss som par, ett sex som kan få oss att skrika av lycka över själva livet! Sexmedflera är härligt o kul o utforskande. That's it. O varför skulle vi säga nej till något som är härligt o kul o utforskande, o som får oss att träffa spännande o bjussiga människor? Det är ju bara dumt.

”Men alltså!- Så ni kan skilja på ert egna sex o det andra sexet?”

O jag säger uppriktigt ja, även om jag medger att det visst kan bli komplicerat ibland, det är inget att hymla om. Det är ju ändå något intimt vi leker med. Sting kan uppstå (jag kallar det ”sting” o inte ”svartsjuka”, sting är ju svartsjukans lättvikts-kusin, o det är den känslan som kan komma). Jag pratar om hjärnspökena som kan dyka upp, eftersom vi aldrig på allvar kan tro att ett tillfälligt knullande på en fest kan få vår kärlek att vilja bli ersatt. ”Åh, hen knullade mig så härligt, jag är nog kär!” I vilken parallell verklighet kan det hända? Men vi pratar om hjärnspöket ”stinget”, för vi pratar om allt. O allt prat stärker oss som par. Ja jag berättar för henne om allt jag brukar berätta om. Det är som att jag ger en snabbsummering av alla inlägg samtidigt, i den här bloggen!

Ja, hon är förfärad. Inte dömande, men förfärad, det är så jag tolkar henne. 

Men hon är inte bara det. 

Hon vågar också nämna ordet ”kittlande”. Det hon hör mig berätta är ”kittlande”. Dom där inre filmerna av mig o El som spelades upp i hennes huvud- där vi kanske för en kort stund byttes ut mot hon o hennes kille!- väckte alltså nåt ”kittlande”, i henne. 
”Men nej nej nej!” (plus några Nej till) ”Aldrig att jag skulle vilja att jag o min kille!- Aldrig!...”

Men ett pyttelitet ”kittlande” frö såddes i henne, det är helt säkert. Men det kommer kanske bara förbli ett frö, vem vet.

Vad är då slutreflektionen av mitt möte med kvinnan utanför vår bredvid-värld?
Det vanliga. Vi måste alltid påminna oss om hur märkliga (läs: "smått sjuka!") vi är i andra människors ögon. Det vi håller på med är kort sagt faaaaan inte klooookt! 

Sexmedflera är ingen hobby som andra. 
Sexmedflera är en hobby på en för många mycket mycket främmande planet, i en galax långt, långt borta.