Jag är i nånting jag- tillsammans med min El- verkligen sett fram emot. Här är madrasser o kuddar, på bordet finns glidmedel o kondomer. Allt pekar mot en kväll med en sexröra. O alltså, vad finns att inte tycka om med en sexröra? Det är en skön värme o ton här bland bra personer. Alla som är på plats vill ha varandra här- vill ha Mig o El här!- så känns det. Jag är en sann sexperson som är där jag hör hemma, med en lockande meny framför mig, innehållande hångel, kyssar o sex av alla möjliga slag.
Jag är, i mångas ögon- även i mina egna- en riktig lyckost.
Men...
Det händer inte.
Jag kommer inte in i det.
Jag känner mig utanför.
Betraktar.
Mitt huvud har tagit över.
Men faaan...
Hur är det möjligt? Ingenting är ju fel. Jag har en till bredden full sexbägare som jag bara kan gulpa i mig av. Sexets Smörgåsbord är serverat, varsågod Jo, ta för dig du bara! Hur kan jag INTE vara i det?! Hallå kuken, vakna, är du dum i kukhuvet?! Vad är det med min kropp? Du har ju sett fram emot det här?!
Där o då kan jag tänka att det beror på en blackout i hela mig. Om jag vore en stad så har strömmen gått. En sommarsjö som plötsligt bottenfryser. Så jag gör nåt som jag vet att jag uppskattar, som ett försök att ta mig ur blackouten. Jag hamnar med min mun mellan nåns särade lår. Men det händer inte. Jag tar för mig av nåt annat jag vet att jag tycker om, kysser brösten på en person som nån knullar. Det händer inte. Nån tar min kuk i munnen. Det händer inte.
När det blir såhär är det klart att tankarna börjar fara. Hur var kvällen innan jag hamnade här på madrassen? Hur har min vecka varit? Är det trots allt nåt litet grus mellan mig o El? Har det varit mycket personligt bök som dallrar kvar i mig? Ja men borde inte sexröran då vara den perfekta pausen från det myckna böket?...
I början när det här hände så blev jag tungt stressad, o alla vet att stress inte är släkting med kåtheten. Men jag känner faktiskt inte den där tunga stressen längre. Det är inte kul att känna sig som en betraktare, men nån panik har jag inte. Jag har nämligen kommit på vad min utanförkänsla kommer ur, vad det är som gör att jag inte hittar in till mitt sexfokus.
Det är för mycket som händer, för mycket som är på gång.
Fine.
Men se då till att mindre händer, mindre är på gång.
Ja, exakt så.
Först: det är oftast inte det porrigt galna jag går igång på, åtminstone inte inledningsvis. I det porrigt galna är det mycket som händer, mycket som är på gång. Jag behöver lugnt få söka upp det EN person kan göra med mig, o det jag kan göra med denna ENDA person. Det handlar om att ges en chans att hänga med, för vilken gång i ordningen erkänna att jag är en slowstarter. Smyga sig på kåtheten. Det handlar om hud o närvaro. Omfamning. Kyssar. Jag behöver vara i nåt som utifrån kan likna det jag har ihop med min älskade. Låta lusten i lugn o ro komma till mig istället för att jaga efter den. Som att jag ska lura mig själv o min kropp att jag är med min älskade. Jag har långsamt hångligt sex med nån jag träffade för bara en stund sen. Det är tändstiftet.
O sexmotorn spinner igång.
Sen kan jag känna mig lätt, härlig o tillgänglig. Ja även i det porrigt galna.
eljosthlm.com 