Kortkorta förälskelser utan allvar

Jag i en fåtölj, hon i soffan. 
Jag vid bordet med vin i hotellsviten, hon vid fönstret. 
Jag på en barstol på sexklubben, hon på en annan, en bit bort. 
Av nån anledning (en tillfällighet?) vänds våra ansikten mot varandra. Blickar. Som. Inte. Viker. Som får dröja en stund. Vad är det som får oss att le, eller att åtminstone se...positiva, öppna, ut? Det att vi båda vet vad som pågår o att vi tillåter det. Att det faktiskt är möjligt att befinna sig såhär, med några meter mellan oss, o så smått börja lova varandra saker.

Vad är det vi lovar?

Inte så mycket. Ännu. Vi bjussar varandra på en inledande nyfikenhet. Av alla andra människor som är här, där vi är, så har vi uppmärksammat varandra. Det kan vara en kort stund men tankarna hinner rusa iväg. Vi tänker oss hur en kyss kan kännas. Min kyss möter din, o det kan bli en matchning, förhoppningen finns. Vi tänker oss hångel. Jag vill tro att hon är härlig, hon vill tro detsamma om mig. O vi är ju en i sexmedflera-värld, så tankarna far kanske iväg mot en säng. Kanske vi hamnar i en tanke om en överraskande bra känsla när vi knullar.

Men fortfarande är det några meter mellan oss o ingenting har ännu hänt.
Jo förstås: flörten.

Av alla fåniga ord som samtidigt ligger inne med en ljuvlig betydelse, så undrar jag om inte ordet "flört" ändå tar priset.
Vadå ”fånigt ord”?
För att det låter som ett förritiden-ord som betyder ”övertydlig blinkning till nån”, en sån som ser ut som en grimas. Som i en gammal svartvit film. Ett käckt, äppelkindat ord. ”Flörtkula”, med en smak av dagis o björnklister?! O det var väl ingen tillfällighet att den hjärtformade glassen från min ungdom fick heta just ”Flirt” (80'tals-stavning, lite töntigt internationellt sådär, för att slippa bokstaven Ö…)

Men ordet ÄR ju faktiskt väldigt fint.

Att flörta är att visa sin försiktiga men ändå helt tydliga vilja till något. Nej inte helt tydliga vilja ändå, men en ansats till nåt som kan bli tydligt behagligt. Vibbs som sätts i rörelse. Luften fylls av bejakande, av löften om något. Av förhoppningar. 

Det sista jag o El brukar säga till varandra när vi är på väg till en sexfest eller liknande, det är uppmaningen: 
”Se nu till att flörta ordentligt!” 
O vi svarar alltid varandra: 
”Jag lovar att göra mitt allra bästa”. 
Det vi hoppas på är att den andra ska våga visa sig öppen o tillgänglig. Våga lägga ut krokar. Våga ta emot insinuationer o inviter. Våga kliva fram o visa att den vill saker. För vi tycker om att se varandra modigt flörtandes. Vi är i sexmedflera-världen, o vi är obekymrade o glada över det. Flörtandet visar oss även i det större nöjda med att vara vid liv o på en plats- i en avundsvärd kärleksrelation- precis där vi har lust att vara. 

Vi släpper varandra fria i kortkorta förälskelser utan allvar. 

En reaktion till “Kortkorta förälskelser utan allvar”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s