Knullorgie en lördageftermiddag i november

Hon som skulle hämta byrån jag la ut på Blocket är sen, o jag är småsned på henne, hon är en halvtimme försenad. Men så kommer hon, ber sååå mycket om ursäkt, flämtar, verkar ha stressat. Jag säger att det verkligen inte är nån fara (för att hon har snyggt friserad nacke, glansig blus, kliver ur sina skor o är barfota?…) Jag ger henne ett glas vatten. Hon dricker. Andas djupt, bröstet häves. O hon återfår sina krafter. Hon upptäcker byrån, skiner upp om hur glad hon är att hon hittade den, den kommer bli himla bra i sovrummet! Jag erbjuder henne (såklart) att hjälpa till att bära ut den till bilen, o vi krockar lite- alltså knappt- när vi går mot samma sida av byrån, för att greppa den. Vi ler. Hon härmar vår krock o säger ”Bom!” Jag ler mer. Hon med. Sen dröjer hennes blick kvar på mig o jag försöker tolka vad som händer. Men jag hinner inte tolka så mycket förrän hon böjer sig fram o vill kyssa mig. O det går väldigt fort nu. Kyssarna är som att dom närsomhelst kan ta slut, att vi bara måste ha dom allra sista! Vi snubblar in i sovrummet, ramlar ner på sängen, vafan har vi så mycket kläder på oss för?! Hon befriar min kuk, byxorna blir hängande vid fötterna, tar min kuk i munnen, som om kuken är hennes räddning. Huvudet far omkring i en omtöcknande kåthet, o jag känner alltför snabbt orgasmen, retfull o hotfull, komma rullande- Så jag välter henne ifrån mig, hittar blixtlåset på kjolen, o snart är den o trosorna borta, o hon kliver upp på mig, jag sjunker in i hennes värme o fukt. Lycksalighet, kort o gott. Blusen o halskedjan fladdrar o hon vill kyssas men klarar det knappt för hon är så förlorad i ridandet, hennes kyssar blir till en gapande mun, en bångstyrig tunga, som jag försöker fånga upp med min, o sen…

Fantasier ja.

Vi har tydligen olika behov av det som inte är Verklighet.

Man kan vilja ha den verklighetsflykt som den rena fantasin ger, den kan ge ett riktigt bra uppkåtningsmaterial, för en fin onanistund. O fantasin sätter ju inga gränser. Vill du att det ska vara två kvinnor som ska hämta din byrå, så go ahead, då är det ju bara att, ”…det här är min väninna…” eller varför inte kasta in en man också, ”…o det här min väninnas man…” o sen råkar din flickvän komma hem, mitt i knullandet, o hon har med sig sin väninna, o jäklar va fantasin for iväg o blev till en knullorgie såhär på lördagseftermiddagen! Bara för att jag la ut en byrå på Blocket! Amazing!

Fantasin behöver inte vara nåt man hoppas på ska hända. Den kan räcka bra som den är. I den stund du får din orgasm så löses fantasin upp o personerna du hittade på betyder ingenting. Dom som kåtade upp dig behöver inget kuddsnack, inget vatten, ingen Bridgeblandning. Sexvärldens Mållgans finns där bara när man behöver dom.

Men för flera av oss så är det som att den rena fantasin ändå inte helt gör jobbet. När precis allt får vara möjligt, så kan vi uppleva att det saknas kraft o liksom betydelse. Men en fantasi som är möjlig upphör att vara fantasi o blir istället till ett Scenario, en Plan. Vilket ju är tacksamt, när man som vi rör sig i sexmedflera-världen. Vår värld erbjuder ju stora möjligheter till att realisera lockelserna. ”Tjena Sara, det är Jo. Jag har en idé som handlar om att du ska ha köpt en byrå av mig o ska komma o hämta den, o du tar med dig, kanske Mia, o Petter också, o sen kommer El hem o…Ja visst låter det härligt, kul att du tycker det, vi med! Kanske på lördag, va tror du? Du tror att dom kan?! Ameh det är ju perfekt!”

Jo det innebär ju att man sen ligger där på lördageftermiddagen, efter den mycket reella sexstormen, o har sängen full av knulltrötta människor att handskas med, att vattna, ge bubbel eller godis. Man ska småprata med dom, skratta åt det som hände, ”Ha! Hämta en byrå?! Så cheezy!”. Man måste helt enkelt ta hand om det som verkligheten kom med. Visst kan man ibland önska att kunna knäppa med fingrarna så att dom poff! försvinner, o man får pusta ifred- men nej. Riktiga människor är bra, fördjupa relationer är fint, vilket är det som händer när man drar in vänner i scenarier.

Hmm…Har vi också upptäckt nåt tröttsamt könsrollsstereotypt i det här? Kan kvinnor lättare hänge sig åt, o glädjas åt dom gränslösa möjligheter som fantasin ger, medan män är mera faktiska o konkreta, ”varför fantisera om det ändå inte ska bli verkligt? Meningslöst!”

Nej, vi får hoppas att det bara är vårt samtalsunderlag som varit för litet, vi måste ju ha kommit längre. Fantasin kontra Scenariet kan väl inte vara en fråga om kön?

(Fotot är taget av Polly Penrose)