Bland Knullare, Naturister o Surikater.

-Betraktelser från en nakenstrand.

Det är en fantastiskt fin dag. Solstinn o het.

Vi har lämnat parkeringen, gått genom skogen, kommit ut på strandängen o anar havet där på andra sidan klitterna. En strävsam pappa kämpar genom sanden med en barnvagn, parasoll o en stor badring, säger att det nu blivit en fin håla ledig. Vi tackar. Men den hålan är ointressant för oss, för vi måste vidare bortåt, till den del där alla lämnat badkläderna hemma. Det är en del av stranden där våra blekare delar av kroppen, dom som förut dolts av badbyxor o bikinis, nu ska smälta ihop med resten av kroppen; målet är en jämn ljusbrun ton som ska säga: ”Det här är en van nakenbadare, antingen en naturist eller en sexmedflera-person…” För det är det som alla undrar här. Vem är vad? Det kastas blickar, stranden scannas av, o det undras. Vi nickar o hejar på dom vi går förbi, funderar på vad som låg i det där hejandet. Kändes dom igen från nån av våra sex-sajter? Var det ett första raggförsök eller bara nån som ville vara trevlig?

Vi hamnar bland våra gelikar uppe i klitterna. En av våra vänner har satt upp sina blå parasoller, ett hemligt tecken för dom som läst hans annons på en sexsajt: ”Vi har blå parasoller, kom upp o säg hej”. Nudge nudge… Vi är kort o gott ett sexmedflera-gäng däruppe i hålan, en samling där alla har på nåt sätt legat med varandra, vi är alla sexsläktingar. Sommaren är tillbaka o nakenstranden tar emot oss precis som för ett år sen. Tanken på att en ruggig höst o en frostig vinter legat emellan känns märklig, allt är ju sig helt likt.

Vi pratar om pandemin, om hur sexandet delvis tvingats ligga nere. Men vi befinner oss i startgroparna, snart så, snart så! oj oj oj…Vi kysser varandra, en kram, varm hud. O i klitterna bakom oss vandrar surikaterna (fluktarna) o hoppas på att våra ömhetsbetygelser ska leda till knullscener av något slag. Dom är tålmodiga, surikaterna, det måste man ge dom, för så mycket knullande är det nog ändå inte här på nakenstranden. Men ok, det händer, det vet dom, hoppet är det sista som lämnar en surikat.

En av våra vänner- vi kallar henne med nån slags beundran för ”proffs!”- har vädrat ett lämpligt byte o går ner o ut i vattnet. Vi ser henne småprata med en man. Nån stund senare är dom borta. Vi får sen veta att det den här gången var en man hon träffat förut o att dom hamnat på baksidan av klitterna, nånstans på andra sidan en skogsremsa. ”Men…barren o kottarna, hur kan ni knulla där?!” ”Nej nej, han tog mig bakifrån mot ett träd,” Ja såklart, hur tänkte vi?… ”Sen sög jag raskt av honom innan han var tvungen att fara iväg på släktmiddag”. Jo, allt har ju sin tid. O kanske några surikater blev belönade för sitt till synes tröstlösa spanande o fick sig en herdestund där, betraktandes vår knullande vän.

Men raggandet då? Jo man kan ju som sagt inte vara säker på om det är sexmedflera-personer, som vi, som njutningsfullt sträcker ut sig i solen, eller om det är naturister. En teori som dyker upp är att kanske könet är nyckeln. Rakat kön: sexmedflera-person, orakat: naturlig naturist. Men vi kan inte vara säkra. Så vi småpratar med dom vi stöter på vid strandkanten, ställer anande, ledande frågor som ska föra oss till visshet. ”Ja vi har ju varit i Cap d’Agde”, säger vi o betonar Cap d’Agde, det ska inte gå att missa. Men paret ser frågande ut, vet inte vad det är. Jaha, så då är dom väl inte sexmedflera-personer. Eller?…Fast alla känner tydligen inte till allt, för sen visar det sig att dom visst har ett konto på en sex-sajt. Jaha, oj då. Vi utbyter nicknamn. O det blir mera prat nu när den dörren är öppnad. Tills vi trots allt inser det vi ju självklart vet, alla sexmedflera-personer är inte skapade för varandra. Bara för att vi är vidöppna inför att ha sex med andra så är vi ändå picky med vilka. Såklart. Vi tillhör olika fraktioner av sexmedflera-världen, lockas av olika saker. Ibland infinner sig stämmet, men lika ofta inte.

Det går mot sen eftermiddag. Stranden glesas ut på människor som väl måste hem o tända på sina grillar. Men värmen o solen är kvar här, havsbrisen är ljum. O i vår håla bland klitterna har i alla fall vi sex med varandra. Nåt knullande med nya eller gamla vänner blir det inte. Det flödar om våra heta kroppar, vi glider i vårt salta svett. Var det nån som såg oss? Ser nån surikat extra nöjd ut när vi efteråt kikar upp? Vissa i vår värld går igång på deras fluktande, men inte vi. Men sex ville vi ha o vi fick för en stund förtränga att vi kunde bli sedda. Sen ner med oss i vattnet. Svetten o andra kroppsvätskor uppblandade med sollotion sköljs ut i dom sammetslena vågorna, o vi blir oskyldiga igen, spåren av sex försvinner i havet. Möjligtvis står en småleende surikat kvar som vittne däruppe i strandgräset. Vi bjussade honom på lite ögonfröjd. Ja det må väl vara hänt.

Men inte heller den här gången stegar nån sur naturist fram till oss o tycker att det är för jävligt att nakenhet inte kan få existera utan sex. ”Fan för er knullare alltså!” Den där omtalade tvisten mellan sexmedflera-personer o naturister är kanske bara ett påhitt. Men den är kul att tänka sig. Två nakna brunbrända gäng i klinch med varann. Det ena gänget (med orakade kön!) hytter med nävarna mot det andra (med len-rakade kön!) som flinar o småhånglar i solen. O det vi len-rakade tänker, är att naturisterna bara är oförlösta sexmedflera-personer. För visst är väl vår öppenhet för sex minst lika naturlig som deras rena o naturistiska nakenhet? Mmm, dom kommer snart inse det. O då förvandlas vår nakenstrand äntligen till vårt ohöljda sexmedflera-paradis!