The mysterious Kemidejt

Kontakten är knuten. Man har fått syn på varandra på nån sajt eller nåt mingel, man har skrivit lite, kollat på bilder, o man har kommit fram till att nästa steg är att ses. Dags för kemidejt, eller kemifika. Kemifika signalerar nog en aning mindre sex i luften, alltså man ses på dagen (få dricker kaffe efter kl sju), o sen får det vara bra med det, man vill prata ihop sig hemma i lugn o ro, man vill låta det gå tid. Kemidejt däremot låter ”vin” o ”lite senare på kvällen” dvs några snäpp närmare hemgång till säng o sex.

Det här är alltså ett inlägg om det kanske allra svåraste att sätta fingret på, varför kemi uppstår, o varför det inte gör det. ”Fick ni kemi?” betyder ju inte att man undrar om dom andra var snygga eller roliga utan mer ”Gungade det mellan er? Var det schyssta vibbs?”.

O vad betyder det? Vad är det för mystiskt som sker när det uppstår kemi?

Vi har haft dejter med par där vi med en gång känt, ”nej det funkar inte…” (det har vi samstämmigt konstaterat efteråt, va fort det ibland gått att konstatera det, o ofta har det andra paret känt likadant).

Men för vår del, vad har inte uppstått? Ibland har det handlat om en ton som man fått syn på mellan dom två i det andra paret. Det där har vi varit inne på förut: det är viktigt att vi känner att dom verkligen tycker om varandra. O mer? Dom pratar om sig själva. O det skulle man ju kunna se på som något positivt, något som har med det för oss så viktiga ordet ”bjussighet” att göra. Men ”bjussig” är man ju om man också är beredd att ta in någon annan, man visar nyfikenhet, man undrar saker. O gärna då på det där öppna sättet som vi ju tycker så mycket om med vår bredvid-värld: ”Hur hamnade ni i det här med sexmedflera? Vad gillar ni mest?” Typ så.

Så: bjussighet o nyfikenhet o tonen paret emellan.

Men utseendet då? Ja det har man ju fått ett hum om med bilder. Visserligen är verkligheten ofta något annat, åtminstone något mer. Men vi vill påstå att huruvida utseendet hos kvinnan o mannen i paret tilltalar oss eller inte, har så mycket med bjussigheten o nyfikenheten att göra, att den inte går att särskilja, ja vi är helt ärliga där.

Vi minns en dejt, ja dom var till det yttre attraktiva, det kunde vi avgöra. Men kemi uppstod inte. O det kände vi tidigt, faktiskt innan Jo välte ett glas vin på det lilla bordet. Ja det var ju klantigt, men det är ju sånt som kan hända. Kvinnan i paret reagerade med, ”oj oj, ja ja, vi får verkligen hoppas det inte blev nån fläck…(på hennes klänning)” (hon tittar o tittar o kan inte hitta någon fläck men hon är inte säker, den kan ju finnas där…) Hon får visst känna rädsla över fläcken, den är inte konstig, men hon kunde kanske sagt: ”Hoppsan, ingen fara!” För ingen välter väl vinglas med vilje, särskilt inte på en första-dejt. Hmmm idé: det kanske är ett bra test att välta ett vinglas o se vad det blir för reaktion?…

Sen är ju utmaningen också att kemin ska uppstå mellan fyra personer- nu pratar vi dejt med par. Men det har visat sig vara ett något mindre bekymmer sådär i en dejtsituation åtminstone. Det är inte så ofta som en av oss känt gung med någon i det andra paret, eller båda, o den andra inte känt något. Kanske det som också är lite härligt: man har blivit ett par som samspelar o sänder ut signaler, o som uppfattas just som ett pars signaler. Vi lirar inte solo, vi är verkligen en duett.

Ok: kemin finns där. Nästa steg är kyssar o hångel. O funkar det, då är nästa steg sex. O tadaaa! kemidejten kan sägas ha levererat.