Det riktigt goda rådet

Rummet är upplyst av en mild vårsol in mellan gardinerna. Allt är precis så som 92åringen Jo önskade. Alla är i stugan: hans tre barn: 64åringen, 60åringen o 44åringen, hans två barnbarn: 33åringen o 27åringen. Ett 9årigt barnbarnsbarn sitter en bit bort o spelar på sin mobil, utan ljud. Fridfullt. Jo ligger i sängen. Ögonen är slutna o hans huvud vilar mot den vita kudden. Hans andning hörs svagt, bröstet häves lite under filten. Här tonar ett liv ut i ett avundsvärt farväl. Jo har inte pratat på flera dagar, man tänker sig att det nog inte kommer mera nu. Alla har memorerat det sista han sa häromdagen, man vet att det kommer bli en oneliner, rolig att återberätta: ”Äppeljuice är väldigt gott”.

Ingen har i just den här stunden blicken på Jo eller på sängen. Man tänker på annat, tittat åt ett annat håll. Men 9åringen råkar titta upp från sin mobil o se bort på Jo, o säger, ”Han är glad”. Då tittar alla andra också. Ja, Jo ler. Vilket sprider en viss förvåning i sällskapet. Han blundar fortfarande, alltmedan leendet blir allt bredare, som att minnet fylls på o klarnar. 64’åringen böjer sig fram, lägger handen på Jo’s panna o säger ”Pappa?” O snart förstår alla att det sista som Jo skulle säga inte blev det där om att äppeljuice är gott. För Jo säger, ”Vi hade det kul”. Fast han är svag så hörs det tydligt, alla hör, o alla blir glada. 60’åringen frågar om han menar att han o El hade det kul. O Jo ler, med en liten nickning till svar. O alla tror kanske nu att ”Vi hade det kul” skulle bli det där som skulle ersätta det där med äppeljuicen, det oförglömliga citatet. Men nej. Jo harklar sig o säger: ”DP…”- på engelska. Alla hörde, men ingen förstår, ser på varandra. 64åringen vänder sig till Jo: ”Var det nån ni kände? En persons initialer?” Men Jo svarar inte på det, utan säger istället, ”MMF…” o sen strax efter, ”MMMF…” Nu är alla väldigt fundersamma kring sängen. Alla utom 44åringen som ler lite inåtvänt, håller handflatan mot munnen. 60’åringen ser på honom med en hårt frågande blick. Men då öppnar Jo ögonen, för första gången sen länge. Han ser på samlingen kring sängen, o som att han blir extra glad av att se alla där, som att han glömt det, ”Ni är här!” ”Klart vi är här”, säger 60åringen. Då går det 27’åriga barnbarnet fram till Jo, sätter sig på sängkanten, ”Ni hade det kul? Du o El? Sa du?” Jo nickar, ”Jag o min älskade låg runt. Oj va vi låg runt!…” ”What?” säger 27åringen o ser sen upp på dom andra. Allas kinder blir nu röda, i olika grad. 27åringen fortsätter: ”Vem var DP?” ”Vem?” säger Jo, ”DP är ju Double Penetration, det!”. Nu tar både 64åringen o 60åringen ett djupt andetag o vänder sig bort från sängen. Jo tar tag i 27åringens arm, som för att bli förtrolig, ”Det häftiga med DP är ju det mentala- jag menar, ‘va håller vi på med egentligen?’ 44åringen skrattar högt, 27åringen ler o tror inte sina öron. Jo fortsätter, ”…jag kände liksom den andres kuk mot min!-” ”Nej tack tack tack!” utbrister 64åringen o går mot dörren, ”Jag sätter på kaffe-”, vänder sig mot 9åringen, ”Följ med o hjälp mig!” Men 9åringen vill inte göra kaffe, han vill försöka förstå vad gammelmorfar pratar om. 64åringen blir kvar vid dörren, hängande med handen på handtaget. O Jo fortsätter som om inget hänt, ”…MMF o MMMF fungerade alltid!-” ”Vadå MM o så, o F?” Det är 9åringen som verkligen vaknat till borta i fåtöljen. ”Vi var fler när vi hade sex…” börjar Jo men avbryts: ”Kom nu!” säger 64åringen skarpt, o 9åringen suckar, reser sig ur fåtöljen o lunkar efter mormor, ut till köket. Då är det 44åringen som går närmare sängen: ”Ni var swingers?” ”Alltså vi var aldrig bekväma med den benämningen- men ja. Vi höll ju på med så mycket o då att det bara skulle vara ‘swingers’, nej…” Sen blir det en liten tystnad kring sängen. O nystarten är det 60åringen som passar på att ta sig an, ”Nu är du trött va pappa?” ”Jag kan berätta mer om allt som jag o El-” ”Nej det behövs inte-” ”Behövs o behövs. Det kanske visst behövs”. Återigen flera muntra miner runt sängen. 60Åringen tystnar o Jo drar igång igen, ”Nej, ni ska inte behöva höra om vårt sexliv. Jag ber om ursäkt för att jag råkade nämna min kuk…” Skratt kring sängen, ”…o den andres kuk sa jag väl också nåt om va, sorry…” ”Det är glömt morfar”, säger 27åringen. ”Ha!”, säger Jo, ”…Men kontentan…Kontentan: vi hade det kul. O mitt råd till er nu, som ett litet extranummer, innan showen är slut..” ”Oj va dramatisk du är pappa”, säger 60åringen. ”Jo, men det är ett gott råd-” O då kommer 64åringen tillbaka in i rummet, 9åringen bakefter, mumsandes på en kaka, ”Håller du fortfarande låda pappa? Nu är det väl dags att vila va?” ”Han har ett gott råd”, säger 27åringen, ”Så det är bäst att lyssna”. 44åringen vänder sig till Jo: ”Varsågod pappa”. Jo ber om äppeljuice-glaset som han snabbt får o tar några friska klunkar av, det klirrar av isbitar i glaset. ”Rådet: Ligg runt”. O 64åringen suckar, ”Inte mer nu…” Men Jo fortsätter, ”Ni ångrar det aldrig…Ligg runt…” ”Hur gör man det?” undrar 9åringen med munnen full av kaka.

Men det kom aldrig mer från Jo. Men alla svor på att hans leende mun följde honom över o in i döden. En fin sista bild att ha. O ingen skulle nånsin glömma hans sista ord. Som ju inte alls hade med äppeljuice att göra.