Ha sex med nån man älskar är väl ändå bland det bästa man kan syssla med i livet?
Sexet o kärleken flyter ihop o blir samma sak. ”Jag älskar dig!…” är hela tiden på väg ur ens mun, just för att njutningen är så ihopblandad med känslan av att älska. Det är ju inte konstigt att kärleken- alltså det att känna fullkomlig tillit o trygghet- ihop med sex gör att sexet får en enorm betydelse o kraft. Man vågar fullt ut med allt, o man bejakar maximalt. O skulle sexet inte fara iväg med sin vanliga lätthet; kuken vill av nån anledning inte stå, fittan vill inte riktigt connecta, det kan hända, så vafan gör det? Jag har den jag älskar naken intill mig, dvs jag har allt. Att kuken o fittan inte vill vara med o leka kan ju bero på att jag är för trött, att jobbet bökar, att nåt familjebråk tar för stor plats, ja det finns nån anledning till att kåtheten inte helt far iväg. Men ihop med den jag älskar så spelar det verkligen ingen roll. Vi delar ändå nånting som blir vårt, som blir bra.
Swisch! över i sexmedflera-världen: ”Vafan står inte kuken för?! Varför njuter jag inte?! Det här är ju skitsexigt, dom här personerna är ju fina o heta! Allting med det jag är i just nu är Så. Jävla. Hett!-
-men kuken o fittan vägrar fatta det!…Anledningarna kan vara dom samma: trötthet, jobb-bök, men det jobbiga är ju att det inte finns nån kärlek som tar emot en , ingen kärlek att landa mjukt i. Det är som att: Ok, Sex, you’re on your own! Sexet ska liksom bära sig självt, utan kärlek, o stå där ensamt o starkt, slå sig för bröstet o bara: ”YEAHHH! FUCKING YEAAAH!!!”
På sätt o vis är det som att vi i sexmedflera-världen mer har sexet för oss själva. Vi ska använda det som erbjuds för att njuta. Vi är bland bra personer vi tycker om, givetvis, så det är klart att vi ska bjussa på oss, det är ju en bjussig värld vi är i. Sharing is caring. Vi ska absolut se till så att den/dom andra har det bra. Men vi får ändå ta ansvar för vår egen njutning. Vi tar hjälp av våra härliga personer, såklart, men det ligger ändå på oss själva. Det är för långt att gå att säga att vi sexmedflera-människor använder sexet som onani, men eftersom vi inte älskar den/dom andra, så står vi där (ligger…) med oss själva. Jamen se till att njut nu då? Du är ju i en sexig situation! Är du dum eller?! Kom igen, släpp efter, ha det härligt!
Vi bär ju alla på vårt sexuella bagage, det som för längesen började fyllas på, när vi tog våra första stapplande steg med sex, situationer o relationer vi hamnade i, som antingen stärkte oss eller gjorde oss svajiga. Vi skapades till dom sexpersoner vi är. Lätta o självklara- eller mer komplexa. Nej vi är inte färdiga. Vi fortsätter skapa oss, o bara för att vi ser oss som sexuellt skitkomplexa, så behöver ju inte det bestå, bagaget kan fortfarande förändras o fyllas på. Men bär vi på ett en gång svajigt sexuellt självförtroende så kan det aktiveras, o särskilt när man ska stå där själv i sex-stormen, utan tryggheten som kärleken ger.
Men om det nu är så komplicerat, varför ens röra sig i sexmedflera-världen? Varför bry sig om det kärlekslösa sexet? Svaret är självklart: För att det oftast är så jäkla kul o härligt att knulla runt, o för att personerna vi möter är såna vi verkligen vill ha i våra liv.
(O vi vet ju alla att ”komplicerat” inte är detsamma som ”dåligt” eller hur?).
eljosthlm.com 