Kära färskingar! Kära veteraner!

Visst minns ni filmen ”Farligt Begär” där John Malkovich spelar en samvetslös förförare som tar sig an oskulder, drar ner dom i lusta o får dom att förkasta allt dom håller heligt för att få förlora sig i knull o sinnlighet?

O vem vill inte hålla på med sånt? Fast inte samvetslöst då ra.

Vi vill.

Vi vill råka på er småvilsna, nyfikna färskingar, hungriga men inte helt säkra på vad. Vi vill dra ner er i ett ljuvligt fördärv, o sen är ni evigt förlorade- men ni är sååå lyckliga!

Nej vi påstår sannerligen inte att vi är sexmedflera-gudens gåva till mänskligheten, men vår öppenhet får ni ta del av, den är kanske vårt allra starkaste kort. Vi lockas av att sprida sexpositivitet (det handlar om att knulla, men det handlar minsann också om politik!) o kära färskingar, om ni kommer i vår väg så ska vi efter bästa förmåga försöka leda er rätt i den här bredvid-världen.

Det är ett löfte.

O vad lockar mer med er färskingar? Att få vara med om när något stort sätter igång är ju alltid häftigt. Vi ser oss själva i er, vi följer era stapplande steg, er osäkerhet som- förhoppningsvis- förbyts i nåt ni bara vill ha mer av, ”Hur kunde vi tveka så länge?!” Ja fråga inte oss, men vet ni: bättre sent än aldrig. Er nyfikenhet blir till andlöshet, er oro o tveksamhet skingras. Ni ska våga att kasta er ut, hatten av (o mer än så…) för det! Vi kastade oss också ut i början, vi tror att det är rätt sätt. Vi sa Ja till mycket, till allt! Vi hade den stora tratten framme. Vi öppnade alla dörrar på vid gavel. Vi ville uppleva. Den stora tratten gav oss både enkelt härliga saker o mer bekymmersamma. Men nu är vi tacksamma, även för det som blev svårt, för det blev vårt tillsammans, o vi gick vidare med det, tillsammans.

Se där, färskingar, där fick ni era första råd. Kasta er ut, använd den stora tratten. Men! prata på om det ni upplever o vad det väcker i er. (O ett litet extra råd: hur osäkra ni än är på vad ni vill, säg aldrig att ni i ett sexmöte hoppas på ”hjälpande händer”. Vi o våra erfarna vänner- veteranerna- är överens: en sån förhoppning får vår lust att ovillkorligen vissna. ”Hjälpande händer” låter mer som pensionärsvård än sex).

Men när vi ställer Veteranerna bredvid Färskingarna, vilka träffar vi helst?

Jo det är skönt att möta par o singlar som vet vad som gäller, who knows the drill, som trygga står med båda benen i sex-myllan. Som redan är framme med sitt mod o sin självklarhet. Inget famlande, bara glasklar sexighet. Kyssar som utan tvekan vill blanda sig, knullande som tar för sig, kroppar som kliver fram, jo allt det är sexigt. Det är sexigt därför att det är när vi möts av en sexvilja som vår kåthet väcks, det är då det börjar studsa mellan oss. Du ger mig, o jag ger dig, då ger du mig, o jag ger dig, and on and on and on…

Men dom erfarna kan ju också ha lite väl klara föreställningar av hur saker o ting ska vara, hur gången från prat, till hångel, till knullande, ska se ut. Men det roliga är ju att det då kan bli något att prata om, oss erfarna emellan: ”Nej hörni, ska vi ta det lite lugnare ikväll, va sägs om att hångla länge innan vi knullar?”

Så tydliga o öppna kräver vi att få vara, o det hoppas vi få av andra. För då säger nån: ”Näe…Jag VILL rusa till knullandet! Hångel, fuck that, jag vill ha kukar o fittor!”

Men säg, är inte det där ändå en diskussion att älska?

Så, Veteranerna vs Färskingarna?

Nej tvinga oss inte att välja, för vi behöver ju inte det, det är ju det fina.

Vi har fortfarande den stora tratten framme.