Att vi lever i öppen relation betyder i vårt fall att vi är vidöppna för att ha sex med andra, att det hela tiden poppar upp idéer som handlar om att andra sexuellt ska få ta del av oss, o vi av dom. Vi lever vår sexmedflera-värld ihop, delar den fullständigt. Vi vill veta allt om den andres upplevelser, inte hålla någonting ifrån oss för att skydda oss. Nej vi vill inte skydda oss från någonting. Allt vi gör, om det så är härligt eller kämpigt, så gör vi det för vår relation, för Oss Två. Jo vi återkommer hela tiden till lockelsen av att ha egna äventyr, men som vi varit inne på förut så handlar allting vi gör, även dom egna äventyren, om just Oss Två.
Vi är inte poly, vi ligger runt. Vi är ödmjuka inför att polyrelationer kan se ut på massa olika vis men har kommit fram till vikten av att befinna oss i samma sexbubbla. Vi har fått i oss giftet av att vi tycker om att ha sex med andra, ett gift vi misstänker aldrig kommer gå ur oss. Andra kroppar, kukar o fittor, omfamningar o kyssar, har blivit en del av vår livsluft, så är det. Men- den viktiga distinktionen: känslomässigt sysslar vi bara med det vi två har, det vi har i vår relation.
Nog känner vi (oftast) för dom vi har sex med men på ett mer ytligt plan. Värt mycket, men vi låter det inte ta alltför stor plats. Vi låter oss användas, o vi använder oss, av andra. Men det är bara med oss två som det går på djupet.
Vad är det att ”gå på djupet” i en relation? För oss betyder det att vi vill vara nära o kräver mycket av vår relation. Vi pytsar in mycket- o får mycket tillbaka. Vi bildar starka band med varandra, befinner oss i en stor o mäktig känsla av att betyda mycket för varandra. O vi är övertygade om att vi inte skulle fixa att ha flera människor samtidigt känslomässigt nära oss. Vi är rätt säkra på att vi skulle behöva distansera oss från varandra om vi hade djupare relationer även med andra. Börja kräva mindre, betyda lite mindre för varandra. Just för att det Stora o Nära inte skulle få plats o utrymme, vi tror att det bara räcker till för två personer (o vilken lycka att vi känner samma i detta, för nog förstår vi att det inte alltid är så i flersamma relationer).
Men att ligga med andra, det går bra, det vill vi ha. Vi vill tycka om dom, bry oss om dom, det är fint. Dom är sexuella vänner. Sexuellt intima, men inte känslomässigt intima. Vi känner värme för dom, omsorg, vi vill dom väl. Men det kommer att förbli okomplicerat och lite mer på ytan.
(O i en parentes: det är nog just det här som kan göra tankarna på dom egna äventyren en smula problematiska. I sexröror o på fester, i möten med par och singlar så uppstår absolut en typ av närhet, jisses, det är ju sex vi sysslar med! – O sex utan det, det är inte intressant för oss. Så att träffa en enda person själv ställer ännu högre krav på intimitet. Det är bara hen o jag. Jag kan inte fly bort i något annat. O om jag inte lyckas spela stor teater- vilket inte är något vi sysslar med- så måste jag visa mig själv för den här andra personen, dvs det liknar det jag gör i min kärleksrelation. Mmm, inte konstigt att det blir en smula svårt. Men lockelsen på dom egna ävenryren kvarstår trots allt. För bara för att något känns svårt så behöver inte nyfikenheten lägga sig).
O Stort o Nära är det vi vill ha.
Vi fortsätter ligga runt. O ni kommer få kul o härliga saker ihop med oss, det är vi övertygade om. Vi vill utvecklas med er, dela en bit liv med er o vi vill komma er nära. Men det blir inte en närhet som liknar den vi två har för varandra.
eljosthlm.com 