Hej, vi är monoamorösa och polysexuella!

När vi gick in i sexmedflera-världen så tänkte vi att vi skulle hålla personerna vi träffade litegrann på avstånd, att det fanns ett värde i att relationen var ytlig. Det handlade ju bara om att vi skulle ha sex. Vi skulle ju inte bli ihop med dom.

Men tiden har gått o vi har fattat det vi väl egentligen alltid vetat: sexet blir bättre när man har det med människor man känner o tycker om. Såna man vill hänga med innan o efter. Såna man vill skratta med o öppna sig för. Med tiden har också modet kommit. Att släppa människor inpå oss har inte hotat oss som par.

Vi har landat i att vi vill ha vänskap o sex. Med par o med singlar. Vi vill inte på något sätt hålla människor som intresserar oss ifrån oss. Vi vill veta mer om dom. Veta vad som glädjer dom, vilka bök dom varit med om, vad dom fruktar o vad dom hoppas på.

Ja på ett sätt kan man säga att vi vill bli ihop med dom.

”Det där paret, dom är vi ihop med! O han där, är vår pojkvän! O hon, hoppas vi ska bli vår flickvän!”

”Ni vill alltså ha polyrelationer?”

Nope. Pratar man om polyrelationer så handlar det om djupa känslomässiga band. Vi längtar efter innerlighet med bra personer, såna vi vill ha mer av. Kärleksmässigt så har vi ett så starkt fokus på varandra, o det är så vi vill ha det. Kanske för att vi helt enkelt inte är lagda åt polyhållet. Kanske för att orken o intresset för polyrelationer inte finns där. Slutsats: vi kallar oss monoamorösa och polysexuella.

För oss är det viktigt att vara i samma upplevelse, så därför träffar vi inte andra på var sitt håll. Vi vill befinna oss i samma sexbubbla. Då trivs vi. O såklart att det känns härligare att se den andra ha sex med såna vi tycker om. Där blir vi några vi vill vara o lyfter oss över stinget o missunsamheten, där syns verkligen värdet av denna härliga hobby.

Men det är inte det enda vi vill. Den stora tratten vi hade när vi började har vi delvis fortfarande. Vi håller fortfarande varandras händer o hoppar ut. Vi har inte snävat in, bara förstått vissa saker. Ge oss uppsluppna fester med främlingar, ge oss spännande klubbar, ge oss nya upplevelselser o vi ska ge vad vi kan o har.

Så, äventyret fortgår. Med allt som lockar. O med paren vi skojar om att vi är ihop med, med våra pojk o flickvänner. Vilken härlig protest det dessutom är, mot det stela o förväntade, mot det konventionella. Vi älskar det. Det ni tror att vi är, är just det vi inte är.