Nu handlar det bara om just det där, om mitt grepp om din hals. Det hårda o det helt skyddslösa. Din strupe o din kropp måste ha luft, men du låter mig styra över den. Det vi har ihop blir tydligt i mitt grepp om din hals. Tydligt hur jag vill ha dig o tydligt hur du vill ge dig. Så du vill ha mig med. Du blottar dig, men det gör jag med, för jag vågar- med bestämdhet- visa vad jag vill. Det jag vill blir det du vill. Jag frågar ingenting, det jag bjuder på är att du slipper vilja, du kan släppa efter. Fast makten är ändå din. Eller vår. Du behöver luft, men du får kyssar. O på gränsen av att kunna andas så sluter jag mig ännu mer över dig. Det är klassiskt: du vågar ge dig, vågar vara svag o det gör dig stark, så du är inte svag. Du använder mig till att använda dig. Är det det som finns i vår lek, spelet, spänningen o osäkerheten i vem det egentligen är som ger o vem som tar?

Ditt grepp om min hals
Jag trycks ner mot kudden o andningen känns ansträngd. Jag vill ha luft men jag får kyssar och liksom lapar i mig dom. Din fasta hand visar mig tydligt vad du vill o den tydligheten gör mig lugn o kåt. Ingenting förväntas av mig. Jag är en solitär o du är min motpol men vi behöver varandra. Jag läser dina signaler o följer, som i en dans. Jag litar fullkomligt på dig. Hamnar på en plats av total närvaro. Jag är helt utlämnad men inte ensam. Ta mig. Du kan ta i. Jag går inte sönder.