Har du några gränser?

Konstnär William-Adolphe Bouguereau, 1850, (beskuren bild)

Jag ligger naken, armarna vid sidan. Jag har ögonbindel, o jag väntar på något okänt. Jag är skyddslös. Sårbar. Så känner jag en mun intill mitt öra, o jag får en viskande fråga: ”Har du några gränser?”

O jag minns att jag på bråkdelen av en sekund tänkte på frågan som större än det jag där o då befann mig i, det som snart skulle hända mig.

Det jag befann mig i var att två personer jag tycker om, plus en person jag älskar, skulle ge mig av sin totala uppmärksamhet, sin hela omsorg. Under något som kändes som en lång tid, på en hisnande resa, tog dom sig an mig, med händer o kroppar o munnar, med allt dom hade o kunde. Ett tumult i mig över allt som hände inne i mig. Jag kastades hit o dit, allt for omkring, jag njöt o jag kände smärta. Jag ville att det aldrig skulle ta slut. Jag var helt utlämnad. O trygg.

Jag kom. Några tårar kändes i mina ögon, o min hals sved lite, för jag hade tydligen låtit högt.

Jag låg kvar i den där stunden efteråt, o jag tog min tid på mig att landa.

O vad betyder det att svara ”Nej” på frågan om jag har några gränser?

Det betyder att jag väljer tillit. O vår sexmedflera-värld bygger på tillit, tillit o öppenhet. O som jag älskar just tillit o öppenhet! Så är det då konstigt att jag vill vara del av den här världen?

Jag säger inte ”Nej”, jag säger ”Ja”. Jag väljer att tro på att du vill mig väl. O du väljer samma med mig. Tvekan o oro lägger vi åt sidan. O när vi väl har gjort det-

-vad ska vi då med gränser till?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s