Lockelsen vs. Rädslan

Fotograf Björn Nilsson (bilden är beskuren)

Långtifrån allt som vi har möjlighet att vara med om i den här sexmedflera-världen är enkelt o rent lockande. Första gången vi gick iväg till en sexklubb var vi minst sagt nerviga- (något som redan gången därpå kändes som att hand i hand traska iväg till ett tivoli vilketsomhelst). Likadant inför första mötet med ett par- (hjälp!)- första gången med en singelman/singelkvinna!- (hjääälp!) Men när upplevelsen väl låg bakom oss o hade förvandlats till en erfarenhet, då kunde vi glädjas över att dela den. Nej den behöver inte vara enbart lätt o härlig, vi stärks av att ha den ihop. Har den varit lite jobbig kan den faktiskt varit än viktigare.

Är det därför vi vill utsätta oss o göra saker som faktiskt är läskiga eller rent av skrämmande? För att vi vill vinna över något tillsammans? Dela en spänning o en utmaning. Vi vill ha starka grejer ihop, sånt som ingen annan har. Vi vill vara vidöppna inför varandra o även inför andra, i alla fall till viss del. Vi har ju vänt o vridit på polyamorös-tanken men landar alltid i att det inte passar oss. Vi är och vill vara exklusiva rent känslomässigt. ”Monoamorös o polysexuell” -en benämning vi lånar av en kvinna på Darkside som passar bra på oss.

Beror vår tvekan över att agera på lockelsen på att vi är rädda för att det vi utsätter oss för skulle kunna skapa ett avstånd emellan oss? Vi längtar ju egentligen efter sånt som ska binda oss känslomässigt närmare varandra. Eller är lockelsen snarare för att vi vill besegra det allra läskigaste? För övervinner vi rädslan, då har vi lyckats skapa än mer närhet o trygghet ihop?…

Något som många skulle gå med på är ett stort steg för par i den här världen, är att ge sig ut på egna äventyr, att gå på en sexfest själv eller träffa en person på egen hand. Har man varit ett par i tjugo år o med tryggheten cementerad, då är kanske utmaningen inte så stor. Men för oss, med bara två år i den här världen, o tre år tillsammans, så känns just det egna äventyret som det största steget att ta.

Vi har alltid gjort allt tillsammans, alltid varit på samma plats ihop. Vi har naturligtvis våra egna upplevelser men vi delar stunden och har alltid varandra att återvända till. Som ett slags moderskepp hittar vi varandra där, mitt i sexröran o tankar kärlek. Det har vi sett på som väldigt viktigt. På egen hand skulle moderskeppet inte finnas där på madrassen bakom soffan eller i köket med ett glas champagne. Då när man behöver en kyss, ett leende o en viskning, ”det där du gjorde med henne såg härligt ut!…”, då är man istället helt ensam… Åtminstone tills man återses o kan prata.

För vår del så kompliceras det en aning av att vi dessutom ser på det här med det egna äventyret på lite olika sätt. Vi brukar tycka så väldigt lika, men inte helt när det gäller det här.

El ska gå själv på en sexfest. Hon kommer ha sex med andra på egen hand. Denna tanke är något som Jo är mer lockad av än El. Eller hennes lockelse finns, men är helt beroende av att Jo är lockad att ha henne där. Det börjar med hans vilja. Det är lätt att hamna i tankar om att detta skulle bero på att El är en osäker person, eller ogin, eftersom tanken på att Jo skulle gå själv på sexfest inte alls är lockande för henne. Och Jo’s lockelse, skulle den bero på att han inte bryr sig så mycket eller att han är så omåttligt generös? Nej så är det naturligtvis inte.

Vi har kommit fram till att det handlar om vår dominanta respektive undergivna sida. Jo kan lockas av tanken att han bestämmer o styr över en situation han inte är närvande i. El kan lockas av att utsätta sig o göra det Jo vill att hon ska göra. Det handlar om en klassisk utlåningssituation.

Sen kommer det till en punkt när det inte går att vända o vrida på saker hur mycket som helst. Vi vet ju ändå inte helt hur det kommer kännas. Vi får väl låta Lockelsen vinna över Rädslan o göra som vi har gjort ända sen vi tog vårt första steg ut i den här världen: vi får kasta oss ut, våga, o utsätta oss.

El får gå iväg på sin sexfest.

Sen tar hon o Jo hand om det hon var med om. Aftercare, ni vet. Då blir Els upplevelse en gemensam upplevelse.

3 reaktioner till “Lockelsen vs. Rädslan

  1. Vad tycker ni om porr jag vet inte om jag ska sluta kolla helt? Förstör porr min sexenergi? Jag gillar allt ni skriver men de känns som att desto mer sex jag har desto tråkigare blir det ( har med olika människor)…

    Gilla

    1. Hej Alexander.
      Ja kanske kan porr förstöra ens sexenergi om det blir för mycket…vet inte. Vi tittar inte så mycket på porr. Vi är nog mer intresserade av ”riktig” sex. Och så tror vi att det handlar väldigt mycket om närvaro och känsla för att ha bra sex. Vi har också haft väldigt tråkig sex med olika människor tidigare men nu har vi bestämt oss för att inte ha det mer. Göra på ett annat sätt. Kommunicera, lyssna in både på den andre o sig själv. Knulla med hjärta och hjärna liksom!😄 Lycka till!

      Gilla

  2. Tack för en bra text och rubrik som säger allt. Att det allra mest farliga också kan vara så pirrigt! Att rädslor blir upphettning. Att ha alla känslor på en och samma gång. Och vem är jag som man som släpper iväg henne som jag vill beskydda och älskar över allt?
    Ja, man kan vända och vrida på detta länge men som det skrivs här så får man bestämma sig. Ja eller nej. Eller senare kanske😁.
    Men om det är jag som man som bestämmer över henne dvs lånar ut för stunden så har jag kvar något. Att då gå in som ansvarstagande dominant, att som undergiven få lov och förutsättningar för att kunna njuta till fullo och testa sig fram, och veta att kärleken och tryggheten finns hemma, efter festen.
    Rollerna här hjälper ju oss att släppa lite hämningar och just våga.
    Min erfarenhet är att man som par och person kan växa av detta. Att man förstår att sting av svartsjuka, utanförskap, motstridiga känslor, som alltid finns där om än i små små doser, inte nånsin tar kontrollen.

    Men, nu har ni lämnat principen och landet Sammarumien, eller bitit i äpplet…
    Så min fråga är hur blev det sen efteråt? Hemkomsten från festen, dagarna efteråt osv. Pratade ni mycket?
    Hur var det för er de timmar ni var ifrån varandra? Hur gick era känslor då på varsitt håll?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s