Vem gillar egentligen hår i maten?

Innan vi började ha sex med fler hade vi könshår. Visst, lite trim höll vi på med, och hårlös bikinilinje, absolut. Men Els´ vulva hade en mörk buske som hon tyckte var fin, o Jo jobbade med hyvel, höll bara efter ”porrpungen”, som det kallas.

Sen förstod vi, i takt med att vi träffade fler människor att det var det helt hårlösa som gällde. Det är normen i sexmedflera-världen. Det fanns till o med dom som uttryckligen inte ville träffa par med hår. Uttrycket ”Vi gillar inte hår i maten” dök upp flera gånger. Oj oj då, tänkte vi, kommer folk tycka att vi är äckliga o ofräscha, bara för lite hår? Och en liten irritation växte fram. Får man faktiskt inte se ut som man vill? Hur är det med att vara stolta över våra kroppar o duga som vi är? Nu när vi kliver in i en värld som är så öppen och tillåtande, varför är då lite hår på könet så kontroversiellt?

Det finns ju faktiskt inga vetenskapliga nackdelar med att ha könshår. Det är inte mindre hygieniskt, tvärtom kan rakning o vaxning orsaka småsår eller inflammationer i hårsäckarna där bakterier frodas. Håret fungerar som en liten kudde, ett skydd mot friktion som annars kan orsaka skav. Vidare har det hårlösa könet svårare att reglera temperatur o kan då svettas mer…

Så är det enbart en (porr-)estetisk fråga? Nej, det är det inte. Nu när håret rykt vet vi ju att det hårlösa sexet faktiskt är bättre. Det är en annan känsla. Närmare, mjukare. Oralsex på ett hårlöst kön, det är verkligen skillnad. O det är skönt att smälta in, skönt att slippa kommentarer o behöva förklara sig i mötet med andra sexpersoner.

Men samtidigt…Hur förklarar vi hårlösa kön för våra barn som är på väg in i puberteten o som vi vill ska vara stolta över sig själva precis så som dom är…? O mötet med dom textila vännerna, i omklädningsrummet, i bastun. ”´Va! Du är ju alldeles…slät! ”Ööö…jaa…”

Hur blev just könshåret så laddat?