Friends with REAL benefits

Jag o min älskade drivs av nyfikenhet o lust. Vi gör varandra modiga. Vi knullar på sexfester, skrattar åt det småhärligt knasiga. Vi dansar på open-air-rave i nån skog vi till slut hittade fram till. Vi underkastar oss en dominant som får handskas rätt vårdslöst med piskor och kedjor med oss. Vi är inte skeptiska. Allt vi gör tillsammans stärker o knyter oss hårt samman. Vår relation blir så rik.

I fredags hade vi några vänner (inte vilka som helst, ni kommer fatta) över på middag. Vi kysstes o kramades när dom kom, såg fram emot timmarna vi skulle få tillsammans. Vi åt middag, pratade, pratade, pratade, allvar o lättsamt, familjer, bök o sommarplaner. Vi dansade. Vi hånglade. Vi hade sex. Vi pustade ut ihop. Sen åkte dom hem. O vi sa det vi så ofta säger när vi träffat dom, “Tänk va, tänk att vi har dom!…”

O det är lite samma med våra vänner som med hur vår egna relation blir så rik. För även när det handlar om den här vänskapsrelationen så fyller vi den med så mycket. Allt får plats. Dansen (med hånglet på dansgolvet, yes yes yes!) sexet, allvarspratet, skratten. Mycket får kännas. Att kyssarna o sexet- det vänner oftast inte delar- kan finnas mellan oss beror nog på jämnvikten i kärleken mellan oss fyra. Aldrig nånsin att vi skulle kunna välja den ene framför den andra!- o det känns faktiskt som om dom känner samma för oss. Sen tror jag det handlar om den djupa kärlek dom känner för varandra. Den liknar vår. Tryggheten i vetskapen om att inget kommer rå på den gör att vi kan öppna oss för varandra. Så blir vi modiga. Så får nyfikenheten o lusten styra.

Men nu gör jag något jag aldrig gjort förut: jag lämnar över ordet till en annan person, en med en förmåga att beskriva det här så väldigt fint, nämligen kvinnan i vårt par:

Att berätta för andra om att vi har sex med vänner vi älskar är något som ofta väcker nyfikenhet, frågor och funderingar, men även mer skeptiska och avvaktande reaktioner. Som att ”det låter häftigt, men jag skulle aldrig fixa att se min partner så nära nån annan”, eller ”vackert, men säkert svårt att hantera känslorna”, eller ”jag skulle vara rädd att fucka upp vänskapen och såra någon.”

Om personen som lyssnar ändå är öppen för andra sätta att tänka, då vill jag gärna fortsätta att berätta. Om att under rätt omständigheter så kan det istället stärka vänskapen och öppna upp tillgången till nya känslor inom en. Men det hela förutsätter att de speciella vänner man pratar om är lika kapabla att öppna upp för att släppa fram känslor på samma sätt.

Jag talar inte om att leva polyamoröst, att välja att älska fler än en person passionerat, människor som säger att de inte har behov av en primär relation, utan kan njuta av flera pojk- eller flickvänner samtidigt. Jag har full respekt för den livsstilen, jag har själv provat den. Den kan fungera bra, beroende på var i livet man befinner sig. Även om den stundtals kan medföra en komplicerad och komplex vardag.

 Nej jag talar istället om att ha en älskad partner, en man varje dag känner att man vill dela sitt liv och bli gammal med. En man alltid vill låta vara den som kan komma en närmast in under huden, förbi alla känslomässiga skal. Men! att samtidigt ha vänner som man älskar djupt, för allt det vackra de har inom sig och som de delar med sig av utan förbehåll. För alla de känslor som väcks varje gång vi ser dem. Vänner vi vill skapa och uppleva stark energi med.

Vi kan möta dem i en kram eller kyss, och sedan förenas hud mot hud. Vilt och hungrigt, eller stillsamt och lekfullt. Det spelar ingen roll. Men alltid tillsammans med det där varma som väcks inom oss. Nakna och nära. Det är en kärlek som samtidigt aldrig blir hotfull eller konkurrerande. Trots att vi vågar möta den fullt ut, utan inre barriärer eller rädslor för att förlora oss och inte kunna backa tillbaka. Det är en kärlek fylld av glädje, välvilja och omtänksamhet, samtidigt som den aldrig får de passionerade strängarna som sitter längst in i mitt hjärta att vibrera. En kärlek som aldrig gör mig sårbar mot min partner, utan istället starkare och generösare. Därför att deras passion som par är lika stark och unik som vår. Utan någon tvekan eller tvivel. Deras bekräftande ömma blickar i varandras ögon, som om dom om och om igen väljer varandra. Så vackert att betrakta.

Och när vi möts, alla fyra, med händer, hud, munnar, kyssar och smek – då växer känslorna för hur väl jag vill dem, hur underbara de är, och hur de får mitt hjärta att bli ännu öppnare. Tillsammans med en känsla av lycka, när jag ser och förstår att min partner tänker likadant.

Att få komma vänner så nära, in på bara huden, avklädda, sårbara och innerliga, är gåvor som kan göra en vänskap ännu närmare, ännu mer omtänksam, och ännu starkare.