”Three years I've thought of nothing except Titanic, but I never got it, I never let it in”.
Brock Lovett i James Camerons ”Titanic”.
Problemet var att Brock Lovett sett på Titanic som endast ett objekt för sin dröm om en diamant som skulle ge honom fortune and fame. Det är först när han tar in att Titanic handlar om riktiga människors lidande o sorg, som han ”fattar Titanic”. Skattsökaren Brock vinner en insikt, o är på god väg att bli en hel o sann person.
När uppstår insikter? När fattar vi? Alltså verkligen fattar? VERKLIGEN FATTAR!
På samma sätt som Brock Lovetts liv under tre år helt snurrar runt Titanic (men utan att han helt fattar...) så kallar många av oss för ”sexpersoner” o ”slampor”. Nej vi ljuger inte för oss själva. Men kanske vi ändå inte helt greppar den fulla vidden o bredden av hur slampiga sexpersoner vi faktiskt är, eller snarare vill vara, har möjlighet att vara.
För att hitta en motsvarighet till Brocks möte med gamla Rose, som berättar om ”det riktiga Titanic”, så hamnar jag nu ute på dansgolvet där technon dunkar på. (O ja, det här skrev jag lite om i ett tidigare inlägg men det kommer tilläggstankar...) Jag blundar i musiken, vill inte möta blickar, flörtar inte med nån, inget raggande är på gång, jag struntar helt i om nån uppfattar mig som härlig. Allt som pågår är en grej mellan mig o rytmen o ljuden. Jag är inåtvänd o ego. Allt börjar med min känsla. Min. Min. Min.
Så om jag nu ska använda mitt självupptagna technodansande som en liknelse, så handlar det om att jag inte ska gå till mötes, jag ska inte anpassa mig. Det måste börja med mig. O just det blir till den sanna omsorgen om människorna jag bryr mig om, den jag älskar. Tillexempel är det min sexualitet det handlar om, att jag vill att min älskade ska knulla med andra män, att vi ska hålla på med utlåning o såna saker. Jag kan inte, o ska inte, bry mig om den press min lockelse sätter på henne, även om jag ju inte längre behöver ta upp det, hon känner så väl till vad jag dras till. Men jag tar inget steg tillbaka, förminskar ingenting, för det vore falskt (o min älskade förtjänar verkligen inte min falskhet!). Lockelsen betyder såklart inte, inte, inte, många gånger inte, att min älskade ska möta mig i det här om hon inte vill. Hennes vilja får- o ska!- krocka med min, om den behöver det. Jag är ju inte det minsta olycklig för att min älskade inte vill ge sig av o knulla med andra män. Lycka är däremot att jag tillåts vara modig nog att visa vem jag är.
Jag bär såklart en ”SLUT”-ring (se bilden!) Inte för att vara ball (ok då, lite...) utan för att Slampan är så viktig för att beskriva vem jag är, det är sen gammalt. Men alldeles häromdagen så gled ett annat ord upp bredvid Slampa, o kompletterade det perfekt.
Det andra ordet är ett enkelt o ofta använt ord, men det är så bra: Sexpositiv. Den Sexpositiva Slampan- Jag alltså- ska se till att:
1. utforska mina fantasier, (men det har jag väl gjort? Jo men ihärdigare!) 2. njuta av känslorna i min kropp, (ameh har jag inte gjort det? Jo men mer! Var vaksam!) 3. kommunicera mina sexuella önskemål o behov med den jag älskar, med dom jag tycker om, (det tycker jag att jag har gjort, men visst, jag ska bli bättre. Ja du kan alltid bli bättre!) 4. prioritera mitt sexliv, (men det har jag väl ändå gjort? Jo men du kan komma längre!) 5. utveckla ett positivt förhållande till min kropp, (håller jag inte på med det? Jo men du kan nå längre!) 6. värdera upp min sexualitet, (fast nej, det gör jag ju? Jo men ännu mer!) 7. ifrågasätta mina reaktioner på sex, ifrågasätta min skam- om jag upptäcker nån sån- arbeta för att förändra världens syn på sex- (oj! men visst, absolut) -med början hos mig själv, (men det har jag väl ändå gjort? Jo men JOBBA HÅRDARE!)
”Six years I've thought of nothing except sexmedflera, but I never got it, I never let it in”. Jo (eljosthlm)
Men nu så, nu tror jag att jag ”got it” o ”let it in”.
Ett riktigt Gott Nytt År nu, till er alla. 2024 kommer bli bra, det känner ni va?
eljosthlm.com 