”Känn dig lätt, härlig, fri o kåt ok?” del 2 (tillägg: ja, hur gick det då?)

Att vara beredd att släppa loss den jag älskar för möjligheten att hon ska få uppleva härligt på egen hand är (åtminstone för mig) som att stå inför en spektakulär bergodalbana o veta vad skriken från den betyder, ana vad den kommer göra med mig. Jag ser upp på dom branta stupen o tunnlarna däruppe, anar känslan när jag kommer över kröken o far iväg nerför. En liten skräck, visst, men en mycket större lockelse; jag måste få komma upp i den där gnissliga vagnen, på väg mot en hisnande känsla.

Jag vill att min älskade ska flörta, kyssas, hångla, knulla- ja allt hon just där o då känner för. Jag vill att vår relation innehålla så mycket den kan av bra saker, o göra oss modiga, vad kan vara viktigare än det? Varför skulle jag vilja begränsa mig o henne- o varför skulle hon vilja begränsa mig o sig själv?

Jag skymtade henne i festvimlet i lördags, hon såg inte mig. Hon sitter grensle på en man, hon har hans ansikte i sina händer, dom kysser varandra- jag anar att det kommer bli mer. Sant ljuvligt att se- ihop med lilla skräcken. En rätt stark cocktail, men en jag vill kasta i mig!

Men från början.

All pepp innan festen lyfter oss. Allt prat, allt vi hade gått ut med bland våra vänner, alla som tycker det är en så kul idé, allt är förväntningar. Vi dricker champagne, dansar till vår bästa musik, tjafsar om vem som kommer ha det lättast att få napp på festen. O så iväg. Vi är fortfarande kärleksparet.

Vi lämnar kläderna i gardroben, glider in i festlokalen, denna kväll en ganska speciell fest, med flera olika upplevelsestationer, där man kan få testa alltifrån fuckmachines till eldlekar o så kors såklart, för piskning o annat.

O där nånstans tar det slut mellan oss. Vi blir till två som ska behandla den andre som luft, som nån att inte bry sig det minsta om, om vi nu skulle få syn på varandra. Alla våra vänner vet ju, ”Hur känns det att va singel nu då?!” ”Jodå, spännande”, säger jag, o menar det. Än så länge.

Jag går omkring, så väldigt tillgänglig, ser ibland min älskade (sorry, mitt ex) också väldigt tillgänglig, båda är så beredda på vad som kan dyka upp, vad som kan locka. Redan nu lite kyssande med såna vi känner- vilket ju inte är nåt konstigt, det skulle kunna hänt även under vanliga omständigheter- i vår värld kysser vänner varandra hela tiden. Men nu är det slut mellan oss. Nu kan en kyss snabbt få betyda mer, om den vill.

En av våra bästa vänner i den här världen har ”idéer” om vad hon vill göra med en sån som jag, en som ska ”straffas” för att jag har varit så elak mot min älskade, att det var tvunget att ta slut. Felet är mitt, påstår min vän, o nu ska jag betala för det. Jag ger mig hän i den leken, släpper taget på ett sätt som ligger en bit bort för mig- men varför inte? Jag låter mig styras o ställas med av en person jag tycker mycket om, o är trygg med. Jag kedjas, småförnedras, jag leds omkring, jag hånglas med, när det passar henne, jag dras in i en lek med andra, utsätts o används, som den kropp o kuk jag är. Jag befrias från det som kvällen skulle innehålla, det att gå på möjligheter som dyker upp. Jag är inte in charge, o det är lättande. O det är där o då nånstans som jag ser att min älskade lyckats ge sig in i leken, o grenslar en man i ett kyssande. Kvällen ger oss saker, o det är bra, så var det tänkt.

När jag senare befrias från kedjor, från min väns användande, så blir jag för mig själv igen. Nu ska jag prata o flörta, gå på möjligheter. Det går sådär. Jo, lite spridda kyssar, fint prat med nya vänner. O det är inte fel, men hånglet o den sprittande känslan är en bra bit bort.

Jag ser min älskade (sorry, mitt ex) vid bardisken. Hon skrattar. Hon är i en flörtig sfär med en man, sticker in handen under hans förkläde, känner på hans kuk, hon har kul, hon är lätt- som det ser ut. Jag minns att jag älskade att se henne sån, hon var den där personen ihop med mig, lätt o kul. Nu är hon det med andra, o jag ska inte bry mig.

Jo vi är i en lek. Men ändå. Precis såhär skulle det kunna vara o kännas om det var över mellan oss. Så liten är den här världen att vi lätt skulle kunna hamna på samma fest o ha det såhär, som två som en gång betydde världen för varandra- o nu, ingenting, på spaning efter nån som jag bara vet inte skulle göra detsamma med mig.

Vi har en överenskommelse om att bryta leken, om det känns för jävligt. Men jag bryter den inte. Kanske det kan kännas än jävligare? O hon står ju där o är härlig vid bardisken, inte vill jag ta det ifrån henne?…

Min vän, hon som tidigare styrde o ställde med mig, tar tag i mig igen o leder mig bort. O jag får inte längre se min älskade (sorry, mitt ex) borta vid bardisken- o jag tycker inte om det. Men nu gör jag mitt bästa att släppa den där känslan. Nu ska jag återigen användas, visst, take me anywhere I don’t care, I don’t care, I don’t care. Jag snärjs i kedjor igen. Men det är nåt annat på gång nu. Genom en springa i handen som hålls för mina ögon så ser jag min älskade- sorry, mitt ex- närma sig. O en stund senare står vi tätt tryckta mot varandra alltmedan kedjor dras om oss, låser oss fast vid varandra. Det var vår väns plan. Dessa två älskande ska faaaan tillsammans igen, om det så är kedjor som behövs!

Vi kysser varandra. Leken är över. Lättnanden väller upp i oss båda.

Det var ingen fara med att leka leken, inget förstördes. Men nu har vi känt på den, o det får vara bra med det. Vi inser att vi kan få smaka på det vi vill, att släppa varandra på en fest som den här, men fortfarande veta att vi har varandra, ”Vi ses om en timme ok? Ha det fint nu!” Vi vill se varandra på avstånd, lätta, härliga, fria o kåta, som det kärlekspar vi är. Vi kommer söka upp varandra om vi vill känna smaken av andra personers kyssar o kön i våra kyssar.

Vi kan få allt. Såna är vi.