Sexuellt lost, suktande, sökande

Min kära vän o bloggkollega Karin, https://hedenvindsbilder.com/blog/ , skriver om det här att vilja förstå sig själv sexuellt, o den trygghet det kan ge att få känna sig beskriven o etiketterad. (Läs Karins blogg, jag lovar, du blir klokare!) ”Så skönt, jag är inte konstig eller fel som jag har trott! Jag är demisexuell!”

-eller kanske situationssexuell!-

-eller experimentellsexuell!-

-eller pansexuell!-

-eller binyfiken!-

-eller partybi!-

-eller heteroromantisk!-

-eller homoromantisk!-

-eller nån annan benämning som kan göra dig gott.

(Sen skriver ju Karin också om att det man beskriver sig som kan ruckas på. Vi sexuellt nyfikna får en insikt som gör nåt bra med oss, just då. Sen är vi med om nåt som gör att vi kommer till en ny insikt, som kastar i iväg oss till en plats där vi blir lugna med en ny etikett- kanske en som funkar ihop med den gamla?)

Längtar jag själv efter tryggheten jag skulle kunna få av att känna mig benämnd?

Skulle jag må bra av att äntligen hamna med en etikett, ”ah, skönt, DÄR ÄR JAG?” (förutom ”kinkster” då ra, o ”queerish”, benämningar som jag känner mig hemma i, men båda är så vittfamnande begrepp, o handlar mer om att jag i det stora väljer att leva ett liv som inte är normen).

Demisexuell- som Karin skriver om- är det jag? Dvs, behöver jag ett emotionellt band för att gå igång sexuellt? Jag vet ju vad det gör med mig att ha sex med den jag älskar, DÄR kan man minsann prata om ett emotionellt band som får stark betydelse.

Men i sexmedfleravärlden kan jag känna att ”emotionellt band” låter väl starkt. Kanske det räcker om jag har en bra känsla för en person jag ska vilja knulla med. Men kanske ”få en bra känsla för”, ÄR ett slags emotionellt band?… Som i: ”Jag förstår den här personen. Jag upplever att vi faktiskt möts i nånting”.

Sen kan jag ju också känna mig hemma som Situationssexuell, dvs motsatsen till Demisexuell. Dvs det som sker i stunden är det som får min sexuella lust att fara iväg. Nån gör nåt med mig- berör min bröstvårta med sin tunga, lägger sin hand mot min nacke, har en underbar doft i sitt hår, har ett härligt sätt att kyssas på, ja nåt som jag inte helt såg komma- O där kan jag få lust att kasta mig ut sexuellt med den personen, oberoende av vem den är, oberoende av emotionella band. Som ett bloss av sexuell attraktion som plötsligt sprakar till.

När vi för flera år sen klev ut i den här världen tyckte vi att Öppensinnade / Openminded beskrev oss så väl. Det skulle snart visa sig att vi inte var ensamma om det. Just Openminded hittade vi i varovarannan sexsajts-profil, ”Ge oss öppensinnade allt möjligt så får vi se vad vi gillar! Kasta in oss i olika sexuella situationer så får vi se var vi känner oss hemma.” O det VAR ju faktiskt så vi kände oss, öppensinnade!- o besvärande o-originella…Vi tog bort det från våra profiltexter.

Then again. Openminded. Det är ju trots allt det vi är, o alltid har varit, mer originella är vi inte. Fast kanske vi nu ersatt det med typ…Experimentellsexuella? Det låter mer aktivt. Vi hamnar inte bara i grejer, nej vi suktar efter olika sexuella mixar som kan göra nåt spännande med oss.

Till sist: jag är nog nöjd ändå med att vara rätt etikettlös: sexuellt lost, sökande, suktande. Så kommer det nog alltid vara. O jag är fortfarande glad i beskrivningen: ”Allt det folk tror att jag är, det är det jag inte är”. En skön, befriande (o javisst, lite småbarnslig) hållning.

För att inte tala om den fina taglinen till filmen ”Lost in translation”: ”Feeling lost never felt so good”.