Att leva i flörten är målet.

Alla som älskar vet att det nästan bara är dåligt att inte ha sin älskade hos sig. 
"Nästan" för att jag faktiskt kan pilla fram små små russin ur den jobbiga kakan att vara utan henne. Jag får smaka på längtan, där har vi ett russin. Jag känner på tomrummet efter henne, betydelsen av henne, av oss ihop. (Jag är halv, men snart är jag hel igen, bara hon kommer hem!). 

Ett annat russin är att distansen kan väcka nya tankar. Det är möjligt att dom hade kunnat väckas ändå men- kanske det att vara själv hjälper till. O det är nya tankar som dom här raderna handlar om.

Stora ord: Jag känner förändringens vind blåsa i mig. O det är inget som hotar, är inte det minsta farligt, nej det är spännande. O förändring behöver verkligen inte betyda försämring, o särskilt inte i det här fallet. Dessa nya tankar är resultatet av ett öppet sinn- vilket väl gör att ett Frank Zappa-citat är på sin plats: ”A mind is like a parachute. It doesn't work if it is not open”.

Jag har drag av kontrollfreak. O pratar vi sexmedfleravärlden så kan jag se mig som den ohotade Kungen av Kontroll, Styrning. Planering. En sån som jag har ett starkt behov av att arrangera, tänka ut scenarier, kort sagt vara väldigt delaktig i det som händer, jag vill styra o ställa, vilket är reslutatet av ett lätt dominant drag. O det är inte alls bara dåligt, nej det händer saker när jag är igång. 

Men jag vill se vad det gör med mig när jag tar ett steg tillbaka. 
Jag vill lämna utrymme för min älskade- o jag hoppas hon vill ta det. Nej det är inte alls så att hon bara varit passiv o väntat på mina initativ, men jag har ofta känt att jag ligger steget före. 

Nu vill jag ligga steget efter.

O för att bli konkret så kan vi prata om sexmedflera-konstellationen: hon o sex med en annan man.

Min lockelse inför det är lika stark som förut. Jag hoppas fortfarande att det händer, o att hon berättar för mig om vad hon upplever. Men jag vill bli mindre delaktig i med vem det händer, hur det händer, när det händer. Jag längtar efter att allt ska vara baserat på vad hon känner, vad hon vill, o vad hon tror gör henne gott, o med vem hon gissar att det kan kännas bra.

”Är du verkligen bekväm med att det händer?”,
frågade hon mig efter att jag beskrivit en förhoppning om att hon (nu när hon är 2215 km från mig!) råkar på nån som hon får en bra känsla för, o känner att hon vill: 
Flörta (möta fina blickar, känna in goda vibes, ta emot, lova saker som hon möjligen kan hålla). 
Hångla (kasta sig ut, ge sig hän i kyssar o flås o bångstyriga händer).
Knulla (för att hon rider på en mycket positiv känsla, ja för att det kan bli kul, o hon vill bjussa på rubbet av vad hon har). 

Ja, jag är verkligen bekväm med att det händer.
Jag övertygad om att det skulle göra mig gott att få tona ner mitt behov av kontroll. Som att jag, när jag släpper taget, gör mig friare. O bli friare vill jag såklart.

Tänker jag efter så är nog inte det viktigaste själva knullandet med en härlig bondsk främling bland trädgårdsmaskiner en bit från en marknad (konstigt va? 😉 )Nej, flörtandet är det som seglar upp som huvudsaken. I flörtandet visar man sig tillgänglig, man är trygg nog att bejaka. Att leva i flörten är målet, där har vi det! 
Det är det jag hoppas att hon kan (men det är klart, blir det hångel o knull så är det ju en storslagen bonus...)


Sinnet är öppet, fallskärmen är utvecklad, o jag singlar tryggt mot marken.