Störda, destruktiva o kåta

Det är nåt fel på oss. Vi bär på störningar, det är dom som gör att vi håller på som vi gör. Vi ligger med flera olika samma kväll. Njuter med den ena personen efter den andra. Nåt blev fel i våra barndomar som gör att vi är i det här mörka o destruktiva. Det här riktigt sjuka.

Nej folk säger det oftast inte rätt ut (fast det händer!) men det är ofta lätt att ana att det är deras åsikt om att ha sex som hobby, att vilja leva sexuellt öppet o tillåtande. Domen om oss är hård fast vi inte skadar någon annan (utan väldigt mycket tvärtom!) trots att vi är beredda att för den sant nyfikne berätta om allt gott vi finner att det för med sig. Nej för dom tror inte på oss. För så störda är vi, att vi inte själva kan se hur stor skada det bringar oss. Hur fruktansvärt vilse vi är, hur många terapitimmar vi egentligen skulle behöva. Det är klart att alla inte mår toppen i vår sexmedflera-värld, men på samma sätt som alla inte mår toppen i den vanliga världen. Att ha sex-med-flera är ingen kur mot att må dåligt men det är heller inget tecken på grav psykisk eller barndoms-relaterad störning.

Eller kanske det är en liten kur ändå, nej inte mot att må dåligt, men att ta livet i en ny o spännande riktning. Vi kan inte säga annat än att det gjort så för oss. O det handlar inte bara om sex, om fina ormgropar med bra personer, om njutningen i att se den man älskar njuta med någon annan. Nej det handlar om hur öppenheten slaskar över på det övriga i våra liv. Det är så mycket runtom oss- o i oss!- som hela tiden försöker förminska oss. Få oss att känna skam. Vi tänker för mycket på vad andra ska tycka istället för att lyssna på vad vi själva faktiskt vill. Sånt som gör att vi lever oroligt.

Vi vägrar leva oroligt.

I en förort träffar vi en fotograf vi tycker om, o efter hans önskan ger vi oss ut i skogen, klär av oss nakna o blir fotograferade, våra kroppar o träden. Sånt gör vi utan oro. O med samma lätthet ligger vi med en granne o skuttar efteråt nerför trappan o skrattar åt vilka minnen vi skapar.

Vi tänker att vi dömer andra människor mildare nu. Vi har färre fördomar, färre förutfattade meningar. Vi tror att vi lyssnar bättre. Vi är mindre skeptiska.

Såklart att det är ett behagligare liv att leva.

O kan just detta med ett ”behagligare liv att leva” vara ett annat skäl till att vissa inte vill ta in vår värld, o inte vill ställa frågor, undrar ingenting. Dom anar att det finns något i det vi berättar men det är för jobbigt att greppa, det kastar ett obönhörligt ljus på deras egna liv. Dom tvingas att se, öppna sig. O dom vill inte, det är för jobbigt.

Men då vill man ju bara säga att nej det är lätt. O det är inte farligt. Öppna upp för sex, med flera eller inte med flera, men öppna upp, o ett klart o varmt ljus kommer att börja lysa över era liv, HALLELUJA! (jo visst har ni rätt, vi är störda. Men som ni kanske märker, in a very good way). 🙂