Fullkomligt gränslöst!

Gränser ja, det har man ju, särskilt när man börjar fundera på att ge sig in i den här sexmedflera-världen. Pratet sätter igång o det är ju helt rimligt att man börjar försiktigt.

Som i vårt fall, nyfikenheten på att bjuda in en kvinna till i vårt sex. Vi närmar oss den första gränsen: en person till. Hur kommer det kännas att se dig med en annan? Kyssa en annan? Slicka en annan? Knulla med en annan? Hela tiden gränser att fundera på, hejda sig framför eller kliva över.

O vi reflekterade över hur dom vi hade framför oss för länge sen, när vi klev in i det här, hur långt bakom oss vi har dom gränserna nu. Vi minns tanken på penetrationssex, att det verkligen var en kraftig gräns att passera. Sen började vi prata om varför. Är det mer intimt än oralsex? Hmmm, varför?…Sen hände det, o gränsen var bakom oss. O nej, det var inte okomplicerat, men det vi lärde oss var, att det ändå är ok att spränga gränsen om man är noga med att prata om sprängandet efteråt. Att man både pratar om det innan o att man tar hand om det efteråt. Det är det som bygger en styrka i en relation.

Vad finns det mer för gränser? Ja det finns dom som vi fortfarande ser att vi har en bra bit framför oss. Kanske vi aldrig kommer passera dom. För det sanna med gränser är ju att det ju inte är självskrivet att dom SKA passeras, det är ingen nödvändighet. Som att någon av oss träffar någon annan helt själv. Vad är lockande med det? Finns det något lockande? Vad är läskigt? O varför ska just den gränsen passeras? Det här är ju vårt gemensamma äventyr. Kan det fortfarande vara det om vi träffar människor på egen hand? Jo det känns som en kraftig gräns o vi ser oss inte passera den just nu. Men kanske att vi närmar oss den. Att se den andra ha sex med någon, lite från vid sidan om, o att njuta av det. Kanske att för en stund lämna rummet, veta att den andra har sex därinne- det är ju att närma sig den där kraftiga gränsen. Hur långt ifrån den gränsen är vi?

Vi kommer alltid sätta oss själva först såklart, vår egen trygghet. Men att kasta sig ut finns ju också ett värde i, det har vi förstått, vi har lärt oss mycket om oss själva o vår relation av det. Men det är ju inte alltid rätt att bara kasta sig ut- eller?…

Kommer det ner till hur trygga man är med varandra?

Om det existerar fullkomlig trygghet o tro på den kärlek man har, är det då möjligt att pusha på precis alla gränser som finns i den här sexmedflera-världen?…O är det en vinst med det?

Jag vill hjälpa till att göra dig modig o stor, att din upplevelse av livet ska bli så stor du vill. Säg vad du hoppas på, säg om det finns en gräns som du vill ta dig över. Jag är med dig över den. Mig har du, över alla gränser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s