
Alla hjärtans dag. Så visst funderar jag lite extra på det där vi har. Hur det blivit så bra.
Hur tacksam jag är över att vi har varandra.
Tror att det viktigaste vi har ihop är uppriktigheten. Den har i takt med att tilliten vuxit blivit en självklarhet i vår relation. Men visst har vi fått jobba för det, för innan jag träffade dig var det ingen självklarhet för mig. I alla fall inte när det kom till sex. Så mycket teater, så många fejkade orgasmer. Så fel fokus. Glömde liksom bort att njuta själv för jag var allt för upptagen med att duga för den andre. Vilket slöseri o fan vad befriande att ha släppt på skam och självmedvetenhet! Att ha gjort det har gett plats åt innerlighet och närvaro. Och i det kan jag njuta, och möta andra – på riktigt.
Så tack för denna resa från hämmad, osäker och skamsen till lösaktig, modig och slampig!
O för att klara av det, hur har jag gjort?
Jag tror jag började med att bestämma mig för att allt är ok, åtminstone i tanken. Tillät mig att känna efter kring olika fantasier. Började fantisera! Slutade tänka ”Nej, detta är inte för mig!” utan snarare ”Ja, varför inte?”
Nu har jag har slutat väja för det som är främmande o obekvämt o istället frågar jag mig själv varför jag tycker just detta är jobbigt att tänka på. Är detta ett tabu för mig? Jag vill vända o vrida på allt. Låta allt få plats o synas.
Så Jo, tack för att du finns. Med dig blir världen större. Tack vare kärleken och tilliten jag känner för dig vågar jag vara jag. O det är en som även är tillgänglig för allt möjligt härligt med andra.