Vi är ute o kör, o andan faller på. Vi kollar Google Maps: vi är närheten av nåt som vi kan ana är en vacker plats: en insjö som nog har en skogsglänta eller åtminstone en barrig skogsväg att stanna till på. Vi svänger av från stora vägen, småskumpar fram ett tag mellan träden, några köksredskap dinglar o skramlar i bak. Framme. Motorn stillnar. Skogens hemlighetsfulla tystnad tar hand om oss. Solblänket på vattnet. En kyss redan vid ratten men sen måste vi ur. Ivern griper oss. Jag drar upp sidodörren- den här “arbetsbilkänslan” är sexig- varför vet jag inte, men det är nåt med det slajdande swoooschet när dörren glider upp. Vi kliver in- o så igen med dörren efter oss- dunk!
Ordentligt stängt nu.
Vi är så hemliga o inneslutna.
Utifrån: en parkerad- kanske övergiven- arbetsbil. Härinne: två älskande som tillät andan att falla på. Kläderna åker av- det är sommar, vi bär inte så många. Två tillgängliga kroppar faller in i varann. Är det nåt med själva utrymmet i en van som lockar fram lust? (har det forskats på det?..) Är själva campervan-livet-doften kanske sexig?…men hur doftar den?…Hänger nånting kvar i luften av det bryggda kaffet på gasolspisen?…Doftar det svagt av diesel?…O skulle det vara sexigt?…Plussar det också på att vi är på en tillfällig, random vald, plats? Vi kunde ha hamnat nån annanstans, men nu blev det här, för att andan föll på. Sexet gick att ordna, eftersom vi som en snigel har rummet med oss- vi kunde bara svänga av från stora vägen. O en del av tjusningen är nog att det är så kort tid mellan att sitta där o rulla fram- bland andra bilar, andra människor på väg- o att sen hamna här på en rullande madrass (som just nu är stilla). Från det ena till det andra, på bara minuter. Vi tänker- o det kittlar oss en del!- att det nog finns nån- en skogvaktare, en fågelskådare, en scoutgrupp- som får syn på vår van o undrar vad den gör där i gläntan? (Scoutledaren har själv en campervan o kan tänka tanken att, nä nä, den här vanen är inte övergiven utan nåt försiggår allt därinne…)
Det som försiggår är den högtidliga invigningen: premiärknullandet- vi har bara haft vår campervan i några veckor. Sexet jagas på, det blir så för att vi vill. Det är instängt, tjock luft, varmt- en rännil svett kittlar mig från pannan nerför kinden. Ingen har velat ha nån mer än vi vill ha varann nu. O vi kommer hårt- ett rådjur stannade nog till därutanför o undrar över ljuden härinnifrån. Men nu är vi tysta, har fallit ihop i en lycklig människohög. Smådarriga o post-orgasmiska drar vi upp dörren igen. Sjön ligger där blank, doften av bark o mossa, fågelkvitter. Vi kliver ur- sätter foten på en kotte, åmar mig kort, pillar ett barr ur tån. Vi går nakna ner till vattenbrynet, blaskar upp oss lite- oooh kallt!- för just där ligger vattnet i skugga.
Några minuter senare rullar vi vidare ute på stora vägen, precis som alla andra i alla andra bilar, med radion på o tankarna farande. O jag säger att jag måste skriva ett inlägg om det här, om möjligheterna med en campervan. Ja det här är en sexmedflera-blogg, jag vet, o det här handlar inte om sexmedflera. Men vem vet vad som väntar: vår campervan har ju faktiskt tre säten…
