Ibland känns tanken på att ge sig ut bland människor, vara social, flirta o hångla runt, långt borta. Frågar man sitt hjärta o sin mage så säger dom med en tydlig röst: “Nänä, stanna hemma, kolla ‘Wolf Hall’, ät glass”.
Men vad skulle anledningen kunna vara till att man trots allt drar på sig festkläderna o ger sig av, trots att magen o hjärtat med bestämdhet sa ifrån? Man hamnar där på eventet, dansar o hånglar o kanske tillomed knullar en sväng i darkroom. Kanske det visar sig att man fick rätt kul den där natten- eller så kanske man bara hade det ok. Kanske det faktiskt inte spelar nån roll hur man hade det? Man gav sig av, man var där. Det var kanske det viktiga. Man gjorde sig till en som tycker om att utsätta sig, till en som gillar att vara öppen o nyfiken. Ja man blev en sån person som man faktiskt har lust att vara. Man sa till hjärtat o magen att hålla käft. O man vann nåt på det.
Jag o min älskade är sexmedflerapersoner. Nej vi är för tillfället inte värst aktiva. Vi prioriterar just nu upp annat vi tycker är kul. (Techno! Rave! Yeah!) Vi dejtar inte. Det var längesen vi var på en hotellfest. Vi har inte haft några MMF’s på länge (trots att det är vår favvis).
Men visst är vi fortfarande, i våra själar o våra hjärtan, sexmedflerapersoner.
Tanken på att vi är det, gör oss gott. Det säger nåt om oss som vi tycker om att höra. En tillhörighet kanske? Vi knullar med andra, även när vi inte gör det. Vi är som pensionerade filmstjärnor. Meg Ryan är fortfarande filmstjärna även om det är år sen hon gjorde romcoms (Obs! ingen liknelse i övrigt om att vi skulle vara nån slags sexmedflerastjärnor! Vi är mer såna som slinker in när lusten o möjligheten uppenbarar sig, bara så att det är sagt).
Vi är alltså just nu sexmedflerapersoner i rest mode.
O hur känns det då?
Räcker det?
Alltså ärligt: lite osäkert.
Kanske vi skulle behöva knulla runt litegrann?
“Men fan, vadå ‘skulle behöva’?! Om ni inte har nån lust, varför skulle ni då göra det? Ligg lågt, gör annat ni gillar…” (Techno! Rave! Yeah!) ”…o kasta er in i leken igen när lusten kommer tillbaka, när magen o hjärtat ger tummen upp- om dom nu gör det”.
Mmmm, jooo, så kan vi ju göra.
Men så kommer jag att tänka på det här med hur “det yttre kan ge det inre”.
Det där med att få hjälp att “bli den du vill vara”.
Som såhär: du hamnar i säng med din älskade. Ni orkar inte ens läsa, längtar bara till att sömnen ska ta hand om er. Men så händer det. Där, på gränsen till att ni sjunker ner i sömn så ser nån av er till att en beröring händer. En beröring som är som att sätta på en låt som börjar väldigt stilla men som lovar nåt om vad som kommer. En antydan blir snart till nåt väldigt tydligt. Den här kvällen, som visade alla tecken på att bli en “somna-tidigt”-kväll, blev en sex-kväll. Dom där två sömnsugna blev till sexvarelser. Det blev kanske inte till ert allra värsta rumlande, nej mer en liten stund av fysisk kärleksintimitet. Det där yttre av sex som ni la på er denna genomtrötta kväll gjorde er till: “två älskande som trots allt knullar, fast det såg mörkt ut”. O det gjorde nåt gott med er. Såna vill ni vara.
Nej längtan att knulla runt brinner inte i oss just nu.
Men…vi är ju ändå sexmedflerapersoner. Så hörru, vad sägs, ska vi ta o anamma dom där skittrista uttrycken: ”ta oss i kragen”, “skärpa till oss”, “rycka upp oss”, “kavla upp ärmarna”, för att det kanske trots allt gör oss gott?…
eljosthlm.com 