Kött o känsla

“För mycket Verklighet” brukar vi prata om när det är för mycket som ska skötas av huvet. Saker att lösa, sånt som ska göras. Kläder ska rensas ut när man har för mycket, ansökan ska skickas in, grejer som ska kastas ska fram i källarförrådet för det kommer en container den femtonde, planering måste till för när man ska ner till sin gamla förälder, man måste se när det är läge att åka iväg o stänga stugan för vintern. Ofta är det sånt som hör hemma i en kalender. I kalendern finns Verkligheten, det som bara kräver huvet. Det finns inget mystiskt eller magiskt eller svårbeskrivet över Verkligheten. Det blir en följd, ja ofta en bra följd, av det vi gör av Verkligheten. Garderoben får plats för nya kläder, ansökan som skickades in behandlas av nån o ger kanske pengar, det dåliga samvetet efter att ha besökt den gamla föräldern vilar ett tag, o stugan är bommad för mus-invasion o tydligt förberedd för råkyla o snö.

Man kan känna sig nöjd när man handskats med Verkligheten. Som ett, “sådär ja”, klatsch klatsch med händerna.

Nu är det ordnat, det som krävde tydliga resultat.

Verkligheten är fixad med.

Men mer då?

Hur är det med det där som inte ger en tydlig följd, det som är befriat från resultat? Som att knulla, eller dansa. Jo visst mår man uppenbart bra efter att ha knullat härligt, eller efter en drömsk natt på ett dansgolv, så en slags följd har det ju. Kroppen kan nöjd komma till ro. Andningen i sig blir viktig, inte bara som ett medel för att få syre till huvet, o hålla sig vid liv, som när vi ska handskas med för mycket Verklighet.

Känsla o lättsinne. Kropp o lust.

Befrielse från tankar på det som varit o det som ska komma.

NU betyder allt.

Njut på du kropp, kom igen, det är du som gäller nu, jo det är bara du nu, kliv fram du bara! Kött o känsla ska få ta plats.

Kan vi kalla det vi behöver för Overklighet?

Verkligheten låter sig lätt beskrivas. Overkligheten, inte lika lätt. Vi kan försöka sätta ord på när känslan av kyssar o knullande far iväg, när ruset jagar i kroppen, när förväntan infrias, när vi gör saker med varann som bara tjänar till för att föda o göda kåthet. Men orden vill inte helt räcka till. Vi pustar blossiga ut på skrynkliga lakan o misslyckas (som vanligt) med att beskriva vad vi kände.

Men. Inser att det finns en vinkling i det här. För det är ju via huvet vi når kroppen. Jag vill knulla med dig för att mitt huve möter ditt. Min hjärna har mött din. Jag har sett dina tankar, fått syn på vem du är. Bra. Nu kan kroppen kopplas på. Nu vill vi ha rejält med Overklighet.