Vi har två val den här kvällen (att välja båda är tyvärr inte möjligt).
1. Ut på det trygga dansgolvet, låta oss uppfyllas av tung o välkomnande hård rytm, försvinna i ett NU där inga andra krav ställs på oss än att intas av musiken. Ren njutning. Helt riskfritt.
2. In bland folk på ett sex-event, göra oss tillgängliga för hångel, oralsex, knull. Det kan bli kul o givande om lättheten infinner sig. Det är inte farligt, men det är utmanande, det är att utsätta sig. O risken: att känna sig fel, o-kåt o off o bara vilja gå hem. Dvs, ett slags nederlag, aldrig kul.
Vad vi ska välja beror såklart på vår dagsform, vad vi känner att vi behöver. Behöver vi det lätta, skära smör med varm kniv: alltså dansen? Noll motstånd. Något vi är säkra på kommer landa i oss som ett konstaterande av: “Fin kväll”. Det räcker så, inte så mycket mer att säga.
Eller ska vi välja det som säkerligen kommer kräva mer av oss, men ge oss mer, alltså knulla med folk? För att utsätta sig, utmana sig kan vara bra (ofta är det ju det). Man kliver fram, erövrar nåt. Man växer. Man får saker att prata om.
Så, var befinner vi oss?
Hur är vår dagsform?
Sisådär, skulle jag säga. Vi har en del grus o bök i oss. Moln o skuggor, tyngder, puuuuuh… Vi har saker att lösa men såna där vi inte ser en uppenbar lösning. Jobbigheter alltså. Inte mellan oss, men runtomkring oss. Vi känner oss inte tydligt sexiga o härliga, inte värst lätta i steget. Hångelsuget med andra har känts så mycket större. Så visst ligger dansen närmast till hands. Det lockar som det smootha vi behöver.
Men är valet så enkelt?
En klassiker gör sig påmind: Varför egentligen ge efter för en tung feeling? Varför backa in i skuggan där man denna kväll tycker man hör hemma? Varför inte göra en Jim Carrey i “The Mask”, där han provar en mask som SCHLOFF! fastnar i ansiktet på honom, o han blir PÅ GÅNG, much too much, redo att göra allt han vanligvis inte vågar?
Nej vi behöver inte bli much too much, men vi skulle kunna påstå att vi är härliga o sexiga o PÅ GÅNG (allt vi egentligen inte är. Eller, jo, men inte denna kväll). Vi kan ikläda oss allt det där som till det yttre kan behövas. Vi kan sätta på oss våra sex-events-masker o liksom ruska oss på plats, peppa upp oss. Vi kan påstå att det är dessa av våra JAG som gäller denna kväll, why the fuck not? Vi kan låta bli att helt lyssna för mycket på oss själva. Tysta dom i oss som behöver den snälla dansen. På ett sätt fejka men ändå…inte.
Så vad väljer vi?
Vi är hemma vid tio igen.
Vi har haft kul. Vi har pratat runt, hånglat runt, knullat runt. Vi har känt oss som del av ett gäng som vi tycker om att tillhöra. The fellowship of the sexmedfleravärlden. Vi lyckades fint med: Fake it ‘til we make it. Vi blev några vi ville vara den här kvällen.
Vi fejkade.
Något som gjorde oss sanna.
Bra gjort av oss.
eljosthlm.com 