Blow Job Zone

Blow Job Zone står det på en neonig skylt på bordet bredvid kondomskålen här inne i sexklubbens par-del. Jaja, är det en sån zon så är det: kuken i min älskades mun. En kvinna vi halvkänner ligger borta på knullmadrassen med en mans ansikte mellan sina ben, håller hans huvud på plats där. Hon ser på mig. Hon vill inte ha nånting på nåt annat sätt just nu, så ser det ut. Inte jag heller. Ett slags band mellan mig o henne, en inspiration. Sen minglar jag o min älskade runt, pratar o knyter nya kontakter, fördjupar gamla. Vi hamnar i Utlevnadsrummet, småprat o flogging, men framförallt (åh låt oss fan aldrig glömma den här bilden, den är som ingen annan vi sett, in med den i minnets viktigaste fotoalbum!): en behaglig person vi halvkänner, i full polismundering, skjuter gelehallon med slangbella på be(rädda!) skinkor, o jävlar i helvete va det stinger till, hon åmar sig, stampar med fötterna AJ AJ AJ! HATA HATA HATA! gelehallonet som kan göra mig så illa!!!…ååååh, lilla lilla fina gelehallonet…

Vi “satt på läktaren” i ett halvår. Vi kallade det så, det att inte befinna sig i sexmedfleravärlden, så som vi gjort förut. Vi visste att det pågick massa saker, det var ystra fester där folk knullade med varandra, klubbar var öppna där allt möjligt kunde hända. Men vi var inte del av det längre.

Men nu så! Nu är vi nere från läktaren, nere på planen igen.

Detvillsäga uppe på knullmadrassen igen. Vi tar för oss av andra, o andra får ta för sig av oss. Det är förvånade lätt att hitta rätt igen. Det är tydligen som att cykla o simma, det behövs ingen repetitionskurs. Bara ner i den varma strömmen igen, o go with the flow…O hur många gånger genom åren har vi förstått att det inte är det bästa sexet som går att ha? Det är inte det det här handlar om. Det finns ett poserande drag med hur vi alla har sex. Vi är en samling utlevande sexvarelser som sysslar med en sexteater. O det är inget fel i det, så länge vi vet att det är det vi håller på med. 

Vi har kul, det är småhärligt, inget är fel.

Hon håller upp några fingrar för att visa hur många kukar hon sög ikväll, jag håller upp några fingrar för att visa hur många munnar som min kuk var inne i. Jo, knasigt o roligt, o faktiskt också fläckvis fint. Nån var härlig att kyssa, skön att hålla om. Men nån idiot tog också för sig utan att helt kolla av. Det är ingen stor sak, bara en skitstövel o tönt som ska undvikas i framtiden. 

“Vad är det bästa med den här världen?”

Det är väl lättare att få syn på, när man varit borta från den ett tag.

”Vad har ni saknat?”

Samhörigheten. Banden. Som mellan mig o hon som ser på mig medan hon har hans ansikte mellan sina ben, o inte vill ha nånting på nåt annat sätt just nu.

Öppenheten.

Det finns en njutning, ett behag, bara i att känna sig aktiv o delaktig. Uppe på läktaren händer ingenting.

Att utsätta oss igen.

Plötsligt känns allt liksom värdefullt, i det lilla. Eller kanske tillomed i det halvstora.