Låna ut dig själv!

Utlånaren: 
”Vi sysslar med objektifiering o maktförskjutning. Du min älskade, blir objektet som jag har makten över, o tryggar. Jag känner dig, vet dina preferenser, så jag vet allt. Du behöver inte veta nåt. Befriande va? Så ska det vara. En smak av full tillit”.
Objektet:
”Men...”
Utlånaren:
”'Men'?”
Objektet:
”Vad kommer hända? O med vem?”
Utlånaren:
”Va?...”
Objektet:
”Ja?...”
Utlånaren:
”Nåt bra kommer hända. Med en bra person. Sex”.
Objektet:
”Jo jo. Men vem o under vilka förutsättningar? Vad kommer den här personen med? Vad är liksom ingången? Pratar vi knyt, dominans, massage, nåt tantriskt? Jag skulle helst vilja att...”

Frågorna: 
Kan maktförskjutningen vara villkorad? Måste den inte vara fullständig? Objektet kan väl inte ta makten över maktförskjutningen?...Man kan inte vara ”lite” gravid eller ”en smula” död, lika lite som maktförskjutningen kan innehålla nyanser, eller?...
Medan jag funderar på det så fattar jag äntligen: för dig räcker det inte med sex. Det måste vara PLUS nåt, annars blir det till ett alldeles för stort VARFÖR? Slutsats: du kan inte lämna över dig helt. Det gör dig givetvis inte på nåt sätt dålig eller ofullständig. Inte mig heller, i det jag vill ha. Ingen gör fel. Vi är bara som vi är.

Åååååh ljuvliga, ljuvliga sanna insikt.

Jag ville låna ut dig.
Det vill jag inte längre. 
Det är inte längre viktigt.
Men vad är viktigt då?
För vilken gång i ordningen: att du ska känna dig: Fri att längta, att lockas, att ta initiativ, att vägra. Jag vill lyckas uppmuntra dig till att: LÅNA UT DIG SJÄLV! Kanske till sånt som...

...att längta efter festen med anonymt knullande, porrigt, knasigt, kanske överraskande härligt.
...att lockas av ett möte med en person som sysslar med rep. Hen vill du träffa, o kanske blir det sex.
...att hugga på det du vill, ta initiativ, bara hugga, ta för dig! Bli extra hångelhärlig den här kvällen.
...att känna dig icke-lockad, o-lustig, inte-alls-knullig. Ett enda stort NEJ, från head to toe, så kan det kännas.

Men vad är nytt?
Ingenting. Egentligen.
Så. Inte mycket till insikt då alltså?
Nej. Bara samma tjat om vad vi ska vara (eller wow, redan är!).

Känner du dig älskad o så fri som det bara går?