Åh, här finns det tydligen en lust att interagera. Prata, visst, men också...Oj, du tar min hand. Du tänker att jag kan bidra med nåt som snart kommer kännas bra. Du vill bli lite kåt, o jag är ett medel. Jag har en mun o en tunga, jag har hud o händer, massa bra grejer. Ja du tycker jag är intagande. (Eller också är jag bara en tillfällighet, nån som råkade finnas där. Skitsamma, jag är ändå tacksam). Jag är beredd att komma till användning. Varsågod, trigga mig. Gör mig skön.
Kommer vi som två varianter: dom som vill ta initiativ, o dom som vill ha initiativ? Eller är det omständigheterna som gör oss till antingen Framklivaren, eller Avvaktaren?
Hur kan man vara så mycket hit o dit som jag är? Jag är ett sexuellt kvicksilver. Skyltar på mig funkar inte- eller jo, om dom är riktigt jävla många. Så fort jag försöker säga nåt om mig med bestämdhet så blir jag osäker. Jag kan inte se mig som ditten utan jag är också datten. Jag vill ta initiativ, o jag vill ha initiativ. Jag skriker om inte allt får vara möjligt. Jag vill styras av infall o förvåna mig. Vill göra mig själv osäker. Triggas o trigga.
Så jag går fram till dig. Anar en inbjudan, en vilja, en gläntad dörr. Jag kan ta din hand o jag kan tro (jag är säker på!) att du kan bidra med nåt som snart kommer kännas bra. En liten kåthet kommer uppstå. Vi hjälps åt, det blir kul. Jag tycker du är intagande. Ja det är möjligt att du hade kunnat vara nån annan. Men nu är det du, du fanns här o jag vill använda dig, din mun, din tunga, din hud o dina händer.
eljosthlm.com 