Stor stor fest för oss kinksters. Vi är säkert femhundra som ansträngt oss för att plussa på feelingen denna kväll, med kreationer i latex o läder, med kedjor, masker, klackar o smink. Dansgolv för hård puls o ljus, för loose yourself to dance. Stationer för olika sessioner, kors att bli piskad på, mattor att bli knuten på, o så "landningsrummet" (minns att jag tänkte: fin omsorg att ha ett sånt rum). O så ett Dark Room att knulla i.
Vi har förfest med påklädning o sminkning. Testar det vi tänkt oss på varandra. Vi har kul, vi blir snygga, vi svetsas samman som vänner i vår speciella värld. Ömhets- o vänskapsbetygelser. Tänk att vi råkade på varandra!...Vänner i det här livet. I taxin på väg till festen, förväntan, förväntan, förväntan. Det blir vi som startar dansen på det stora dansgolvet. Vi är alla i samma raket som far iväg den här kvällen.
Ty riket är vårt och makten och HÄRLIGHETEN i evighet (eller åtminstone i några timmar...). Amen. Ameh!- hur hamnar vi där då, i ”härligheten”?
Dansen får oss att lätta. Bekymmer o krav sparkas undan, fuck'em. Så har dans alltid funkat. På dansgolvet måste inget göras. Där finns bara rytmen, ljuset, leenden, små löften. O hångel.
”Genom hudberöringen och handlingar med läppar och tunga skickas signaler till hjärnan som motsvarar sköna och ofta pirriga känslor. Man kan också bli kåt eller få ökad sexlust. Det innebär att könsorgan och hjärna reagerar positivt, exempelvis som förberedelse inför mer intensivt sex. Men hånglet kan vara en skön upplevelse i sig, och samvaron kan förstärka närheten mellan två människor”. - Wikipedia.
Vi är sorglösa humlor, ni vet, från blomma till blomma. Men samtidigt är vi också själva blommorna med söt nektar som räcker till alla. Allt är lätt o flyktigt, men på något sätt ändå betydelsefullt, just då. För att det är intimt, djärvt o nära? Munnar smakas av, bröstvårtor ska blottas o kyssas, hud ska smekas, nackar ska sniffas. Jag gungar bakom din rumpa, smackar den, samtidigt som en tunga är i din mun. Hångel blir lek blir dans blir smaken av bjussande vänner. Men så också smaken av någon jag knappt pratat med. Hur kysser hon, hur kysser jag, vad får vi till ihop? Hennes tungspets vill slicka min, o min vill slicka hennes. Som ett eget litet språk en kort stund. En dans i dansen. Små kåtheter far upp i oss alla (ok jallafall i mig...) Spridda fyrverkeriraketer som rusar iväg o Ååååååh! mot himlen- o sen är borta. Jag ser min älskades försiktiga händer om en annans kinder. Deras dansande har stillnat. I en film hade en riktad ljuskägla hittat dom där, för alla att se hur en intensivt behaglig känsla ser ut. Just nu vill dom bara vara i den där kyssen som pågår, den är det viktigaste just nu. Varför tycker jag så mycket om det jag ser? För allt som får rymmas i det jag o min älskade har. Jag vet att hon också ser mig när jag förlorar mig med någon annan. O hon vill ha mig i det där, det vet jag. Visst undrar hon också hur det känns med en annan. Får vi nåt vi inte kan ge varandra? Kanske. En lite annan o ny känsla. O varför skulle vi inte vilja ge varandra det? Inget är fel i att bli smått oviktiga för varandra när vi hånglar med andra. Sen kommer vi hem igen. Ljuvt.
Vi hamnar aldrig i Dark Room.
Det kunde väl varit den naturliga följden. All kåthet som väcks med hånglet i technon får komma till användning till nattens sista knullande i Dark Room. För våra vänner blir det så. Men den här kvällen ville vi bara ha det mer flyktigt sexiga. Vi ville bara ha fyrverkerieraketerna POFF! POFF! POFF!...
...sen kom längtan hem.
Nybadade under täcket inser vi att dansgolvets kärleksbombande tjänar som världens bästa förspel.
Tack alla.
Ja, vardag nu. Men vi kan väl försöka se på vardagen som pausen mellan festerna, ok?...