Kyss en främling. För ni vet, åren går, just sayin’

Jag höll minsann ett nyårstal i år. 

Det var inte så pompöst som det låter, jag stod inte där o bröstade mig o lät enorma ord vräka ut sig över samlingen vänner. Jag hade bara några saker på hjärtat. Jag lånade en del från Jarl Kulle-karaktärens monolog vid julmiddagen i ”Fanny o Alexander”, hans tal om ondskan i världen, o så den enorma betydelsen av deras värld, ”den lilla världen”, den med kärlek i familjen, mellan dom nära. Idén med mitt lilla tal var egentligen bara, med Jarl Kulles ord: ”...det finns anledning att vara lycklig, när man är lycklig...”

Vår nyårsfest var ”textil” som vi säger, inget knullande o hånglande förekom, ingenting, inte ens framåt småtimmarna. Jo några vänner från vår bredvidvärld hade vi blandat in, som några små rävar i hönsgården, o ibland blev kramarna o pussarna mellan oss som en påminnelse om det andra som brukar pågå, men det var väldigt subtilt, flyktigt. En puss på en hals i en dans. Det var ”en textil fest”, med föräldrar o syskon, där dom flesta inte känner till (men finns det några som anar?...) hur vi håller på, när dom inte ser oss.

I det där talet kan jag bara inte låta bli att smyga in en pytteliten hälsning från vår bredvidvärld. Som ett litet rop för nån att kanske uppfatta vidden av. Ja ropet är väldigt kyskt o försiktigt men ändå ett rop. Såhär låter det när jag börjar närma mig slutet på talet:

”...Så blir det höst, med den långsamma resan in i mörkret- nä den är inte kul. Men, ordna grejer, sånt som lyser upp i dunklet. Ha fester. Gå på technodanser. Åk till Berlin. Utmana er. Kyss en främling. För ni vet, åren går, just sayin'".

Nej det var inte så att nån av våra textila vänner eller min brorsa efteråt kommer fram till mig: ”Jättefint tal alltså, verkligen, tack, inspirerande! Men en grej: det där med 'kyss en främling', vad tänkte du där?...” Men OM nån HADE sagt det där, då hade jag lagt armen om vännen, o vi hade gått fram till fönstret där spridda fyrverkerier fortfarande exploderar på himlen:

”Såhär: väcker en person en bra känsla i dig: flörta, hångla loss med personen, dra dig undan med den, knulla med den. Det blir troligen inte omvälvande på nåt sätt, men det kan bli kul o småhärligt, vem vet, chansen finns åtminstone. Gör du inget, så finns inte ens chansen. Kanske du när du, med din nu rödkyssta mun o ditt använda kön samlar ihop dina kläder för att bege dig hemåt kommer känna dig något mera vid liv än förut. Du har använt tiden du fått på den här jorden till nåt som utmanar. Du erövrar nåt. Varför skulle det vara viktigt att kyssa en främling? 'Viktigt' o 'viktigt'...Det blir en skön symbol för att våga. O är det inte det vi ska hålla på med? Utsätta sig en smula eller ett par smulor. Ihop med dom där som du väljer att hångla o knulla med så påstår du att livet kan få innehålla allt möjligt. Du är bejakande, kort o gott. Man får lov att gå på en god känsla. Man får värna om 'den goda känslan' andra människor väcker i en. Ja kanske man inte bara 'får”', man bör. Oj sorry, det där lät kanske väl strängt o uppfordrande. Men ta in det jag säger med värme, jag hyser en omsorg om dig. O nej, det är inte farligt. Kyss en främling. Gör det bara. Kasta dig in i ormgropen, sug kuk, slicka fitta, låt dig knullas o knulla. Upplev. Det är väl en bra grej att göra medan dina år går. Just sayin'”.

Min textila vän skulle troligen stå tyst en stund, det är rimligt att tänka sig. Sen skulle vännen se sig om- nej ingen annan hör:
”På tal om det du pratar om...” Vännen kastar ytterligare några blickar omkring sig ”...jag läser en blogg, har läst allt- 'eljosthlm' heter den- om det där- 'sexmedflera' kallar dom det...Väldigt inspirerande, säger bara det...”
Jag: ”Jaså? Wow!”
Vännen: ”Nu har jag en bestämd känsla av att mitt 2024 kommer bli-”
Jag: ”Rätt speciellt?”
Vännen: ”Mmm...mycket speciellt”.
Jag: ”Grattis”.
Vännen: ”Mmm...tack, tack. Mycket mycket speciellt...”

Lämna en kommentar