Hen har duschat. Hen klär på sig. Hen hoppar över strumpor.

Du är på väg hem till nån för första gången. Ni hade en lyckad dejt för några dagar sen, en som flöt på, buren av nyfikenhet, lättsamhet, förhoppningar. ”Kul, då ses vi på torsdag”. 

Hen öppnar. 

Barfota.

”Hej! Kom in”. 

Kanske det är att gå för långt att prata om att dom bara fötterna är en invit för hångel o knulla. Men det är inte att gå för långt att säga att det är nåt smått inbjudande med att hen är barfota. Som att hen gläntar på nånting. Menar hen att du ska uppfatta det? Mmm kanske. Hen klädde sig efter sin dusch- men lät bli strumpor. Varför? Är det svag signal om att hen vill att ni ska hålla er inne, att det inte kommer finnas nån anledning att gå ut? Hen påstår kanske tillomed, mycket försiktigt dock, att hen inte vill att ni går ut. En indikation på att hen menar att allt som finns för att ni ska må bra finns härinne. Ett försiktigt tecken på en tillit hen känner? Hen har tre, fyra klädesplagg kvar på sig, en kvalificerad gissning, strumporna är inte två av dom. Ni hamnar i soffan. Hens bara fötter vickar, ett löfte om att det finns en lika oklädd kropp därunder dom där få tre fyra plaggen som är kvar. Ni dricker det goda vinet. Den fina känslan från dejten dröjer sig kvar. Kanske du helst skulle vilja dra av dig dina strumpor du med? Men klart du inte gör det, betydelsen av det skulle bli för stor, det är du medveten om. Eller också genomfars du av det sexiga som finns i företeelsen ”påklätt/avklätt”, om det så bara handlar om hens bara fötter ihop med dina strumpade fötter, så kan det också vara.

Är det lättsinnet från varma sommardagar som lever kvar där i en behagligt tempererad lägenhet, såhär mitt i vintern? Härinne lever en sommardröm där strumporna får ligga oanvända i garderoben. (Du märker det när du tvättat, så få strumpor att sortera, så skönt). Oklädda fötter mot varm ansfalt, det obrydda över lite smuts. I den varma sanden, krumbuktandet på dom heta träplankorna som leder ner mot vattenbrynet. Utan skor o strumpor finns inget kvar, förutom den rena känslan mot huden. Sommarfötter. Från stan o doften av en varm parkering- från stranden o doften av hav- till din solvarma säng där du knullar med nån du nyss träffade. Ditt liv ger dig precis det du önskar.

Tillbaka till din lägenhet, till vardagsrummet, till soffan. Visst känns den rena känslan, den utan tyg, även mot en hand, en arm, mot en kind. Men det är det vanliga, det säger inte mycket om tilliten, den antydda sexigheten. Din hand, arm, o kind kan vara bar även på kontoret o på restaurangen. 

Men dina fötter är inte alltid bara när du tar emot en halvfrämling i din lägenhet. Det var ditt val. Kanske inte helt medvetet, men ändå, det var en känsla du fick, nej jag låter strumporna vara. Nu touchar din bara fot, dina nakna tår, din gästs nedre byxben där hen sitter bredvid dig. Såklart att ni båda är medvetna om betydelsen av det lilla som sker, men ni påpekar det såklart inte. Samtalet fortsätter som ingenting har hänt, ”Så du växte upp i Sundbyberg?...” 

Men nåt hände.