Tanken på min älskades knullande i en lägenhet på stan

Jag står vid fönstret- upptäcker en fettfläck på rutan, försöker gnugga bort den, går sådär.
Bakom mig, i soffan, knullar min älskade med nån. Nej jag vill inte interagera, jag ska inte det. Jag kan känna deras närvaro. Det är lätt, det är bra. 

Jag har koll.

Jag står vid fönstret- upptäcker en fettfläck på rutan, försöker gnugga bort den, går sådär.
På ovanvåningen, i soffan däruppe, knullar min älskade med nån. Nej jag vill inte interagera, jag ska inte det. Jag kan ana deras närvaro. Det är lätt, det är bra.

Jag har nån slags koll.

Jag står vid fönstret- upptäcker en fettfläck på rutan, försöker gnugga bort den, går sådär.
I en lägenhet nånstans inne i stan, i en soffa (eller i en säng, eller stående i köket, vadvetjag, i badrummet, på balkongen, i en walk-in-closet?) knullar min älskade med nån. Även om jag ville så kan jag inte interagera. Jag kan varken känna, ens ana deras närvaro, såklart jag inte kan, för jag vet inte i vilken av stans alla lägenheter hon befinner sig.

Jag har noll koll.

Det där sista är bara ett scenario, det har aldrig hänt. Mest för att min älskade inte har en stark lockelse av att träffa en man själv på det sättet. 
O jag då?
Jag är åtminstone inte orolig för att känna svartsjuka eller sting. Vår grundtrygghet är solid o kärleksmättad, håller mitt sting på avstånd. För mig finns det inte nånting fel i det vi tillåter varandra att göra. 
Men jag kommer säkerligen kämpa med nåt.

Med att inte ha kontroll. 

För en person med ett så stort kontrollbehov som jag, så är mycket en kamp. Jag vill veta: att jag kan styra, att jag kan gripa in. Inte för att jag kommer göra det, men jag blir lugn av vetskapen om att jag har möjligheten. 

”Olika personer har mer eller mindre kontrollbehov, men begreppet brukar oftast användas när man talar om personer med ett överdrivet kontrollbehov. Med ett överdrivet kontrollbehov menas att en person försöker styra och kontrollera saker som man inte behöver eller kan kontrollera”. (citat, Svea KBT)

Så, varför lockas jag ändå av tanken på min älskades knullande i en lägenhet på stan, trots kampen jag vet att det skulle innebära? För att kontrollbehovet behöver attackeras hårt, o ifrågasättas. Det skulle inte vara lätt men det är en plåga jag kan lockas av. Vem vill vara slav under nåt så abstrakt fånigt som sitt kontrollbehov? Mitt kontrollbehov ska veta sin plats o ligga lugnt i korgen! 

Så, tanken på att ta ett jävla strypgrepp på mitt kontrollbehov gör mig gott.