Vi är en samling personer- ganska många- som kommer samman för att hänga, prata, hångla- nej ok, det där är nog ändå underordnat, bladet från munnen nu: vi kommer samman för att knulla.
Vi är i en hotellsvit med utlagda madrasser här o var, eller kanske i en hyrd lokal skapad för såna som oss. Här finns små madrasser med pärlgardiner emellan- lite privacy får vi om vi vill- o en enorm madrass som välkomnande breder ut sig, o tänk va, den var aldrig nånsin ämnad att sova på. Några knullgungor, o så en ”pusta-ut-plats” med fåtöljer framför skärmar som visar porrfilm (o i huvudrollerna: kukar som liknar underarmar).
Sex alltså, det är det som det ska bli här ikväll, sexröre-sex, mellan oss som hyfsat känner varandra, eller som råkas för första gången. Vi tillhör alla den här bredvid-världen, delar en hobby (en livstil?) präglad av kittlande ord som sedeslöshet, utlevnad, flersamhet o hedonism.
Ja vi är ligga-runt-folk helt enkelt.
O varför håller vi på såhär?
För att det bereder oss en sån otrolig njutning?
Ja hur kan det göra annat, med alla våra vidöppna sinnen, med alla kukar här o där, med fittor o kroppar o händer o munnar, med allt som vi gör så tillgängligt, enkom för det utomjordliga välbehag vi vill uppleva tillsammans. Sex med EN person är skönt, absolut, men plussa på TJUGOTVÅ personer till! Det är klart att det leder till nåt fantastiskt, ljuvligt, obeskrivligt! Tjugotvå gånger mer njutning än med en person, det är ju en ren matematisk uträkning av hur härlig den upplevelsen blir!
Eller kanske leder uträkningen mer mot att det är...
...skitroligt, knasigt, porrigt?
Handlar vår sexkväll delvis om glädjen i att ”vanligt folk” inte kan ana vad vi håller på med? Vi går omkring på ICA, gungar med kundkorgen o kollar, som alla andra, att alla ägg i kartongen är hela. O ingen omkring oss kan ana hur många vi knullade med igårkväll. Nej vi ska inte förringa betydelsen av att få känna oss som rebelliska hedonister, verkligen inte.
Men njuter vi?
Förlorar vi oss i det som känns?
Jag borde inte svara för andra. Men får jag gissa, att det sex som upplevs under sånahär orgieliknande former inte har mycket att göra med det sex vi har med en älskad eller nån man åtminstone hyser en stark ömhet för? Sexet som verkligen bryr sig om. Mitt sex som försvinner in i ditt sex. Ihopblandnings- o upplösnings-sexet. Låt mig gissa att många med mig upplever sexröre-sexet som nåt helt annat.
Är inte tankarna under vårt sexröre-sex rätt många på hur häftigt det vi håller på med faktiskt är, mer än att vi är i det? Ett sex som är bra mycket i huvet. Som att vi är i full färd med att få till nåt att kraxa fram för barnbarnen på ålderns höst, ”Hörni ungar, är ni bekanta med vällustingen kejsar Caligula?! Här har ni honom!- minus alla mord då ra...”
(Jo såklart att vi också kan njuta en del, under det där vuxentivolit vi skapar av vår lördagkväll. Men då som en sidoeffekt av det skitroliga, knasiga, porriga. Gissar jag).